Utställning utsträckt i tid och rum | Stockholms Fria

Recension


Konst

On the tip of my tongueVar: Magasin 3Medverkande: Tamara Henderson, Dahn Vo, Pierre Bismuth m fl

  • Tamara Hendersons stolar, som är tillverkade efter skisser gjorda under hypnos, är fantasifulla och gör skribenten Martin Holmström på bra humör.
Stockholms Fria

Utställning utsträckt i tid och rum

En utställning med flera öppningsdatum, på olika platser, som saknar en tydlig berättelse och är medvetet fragmentarisk, och som försöker expandera från de annars ganska avskärmade konsthallarna. Låter det lite rörigt och svårt att greppa? Ja, det är det också. Men i avsaknaden av tydlig struktur finns ändå en genomtänkt och lekfull regi i Magasin 3:s nya utställning(ar) under samlingsnamnet On the tip of my tongue, där utställningens curatorer, Richard Julin och Tessa Praun, får ovanligt framträdande roller.

Egentligen inleddes detta projekt redan i somras i och med Miranda Julys mejlverk We think alone. July bad ett antal mer eller mindre kända personer att ge henne texter från deras utkorg utifrån olika teman, till exempel pengar, råd eller Barack Obama. Texterna har sedan sammanställts i mail som skickas ut till prenumeranter varje måndag till och med november. Projektet har fått stort genomslag och hittills har över 100 000 personer skrivit upp sig på utskickslistan, där man kan läsa mail av kändisar som bland andra skådespelerskan Kirsten Dunst och Kareem Abdul-Jabbar, NBA-ligans meste poängplockare genom tiderna.

Andra delen av On the tip of my tongue är Stina Nordenstams ljudinstallation Tänk dig en människa, som först framfördes på musikfestivalen Way out west. Det är ett verk där en pojkröst guidar lyssnare genom en berättelse där fiktion och dokumentära händelser vävs samman till musik av Nordenstam.

Någon som också blandar fiktion och verklighet är konstnären Pierre Bismuth, som tilldelats en Oscar för manuset till Eternal sunshine of the spotless mind. Vid presentationen av den nyöppnade utställningen på Magasin 3 är det svårt att avgöra om Bismuth bara en en humoristisk person, eller om hans presentation av sitt verk är en del av detsamma. Eller icke-presentation kanske man ska säga. Iförd grå kostym och stora solglasögon berättar han röriga historier om myter kring Mojaveöknen, tills curator Richard Julin bryter in och förklarar att Bismuth pratar om vad som helst för att slippa säga något om sitt pågående konstprojekt.

Den oavslutade filmen Where Is Rocky II? som visas handlar om hur Bismuth letar efter en konstgjord sten som Ed Ruscha placerade i Mojaveöknen, gömd bland riktiga stenblock, på 1970-talet. I filmen finns videoklipp där Ruscha pratar om stenen, och Bismuth anlitar en privatdetektiv i sökandet, men vad som är sant och vad Bismuth egentligen är ute efter är än så länge oklart.

I Magasin 3:s största utställningssal visas tretton delar av den fullskaliga kopia av frihetsgudinnan som dansk-vietnamesiska Dahn Vo låtit bygga. Verket innehåller fyrahundra delar som är spridda över världen. Här lyckas curatorerna i sin avsikt att konsten ska väcka associationer och sträcka sig bortom konsthallen, åtminstone för mig. Jag tittar mest på kopparplåtarnas baksida, på popnitar och svetsskarvar, och minns monotona arbetsdagar i min pappas maskinverkstad. Jag blir lite besviken när jag får veta att Vo inte själv deltagit i det praktiska arbetet med att svetsa och bocka plåten.

Den intressantaste delen av On the tip of my tongue – som är oavslutad, det kommer att tillkomma fler verk av konstnärer som ännu är hemliga – är signerad Tamara Henderson. Förutom tre 16 mm-filmer som speglar hennes drömmar och undermedvetna ställer hon ut stolar. Dessa är skapade genom att hon låtit sig hypnotiseras i olika länder och varje gång skissat en stol under hypnos som hon sedan tillverkat. Stolarna bär spår av det undermedvetnas magi, och jag associerar mer till tecknade filmer, där vardagliga föremål hastigt kan förvrängas och omformas, än till andra konstverk. Hendersons försök att gestalta en inre, svåråtkomlig verklighet lyckas, jag blir på bra humör av att se hennes skapelser utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. Förhoppningsvis är de verk som senare tillkommer i utställningen i samma fantasifulla anda.

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria