• Landsorts fyr uppfördes på 1670-talet och är Sveriges äldsta bevarade fyr.
  • Landsorts ringmärkningsstation tjänade som sjukstuga under beredskapstiden.
  • Landsort är Stockholms skärgårds sydligaste utpost.
  • Gråsiskan lyfter hastigt när den släpps fri.
  • ”Ovärdig position va”, säger Chris Sharpe om fågeln i metallbehållaren.
  • Rasmus Elleby och Monica Thelin räknar flyttsträck i sina tubkikare.
  • Ingen bildtext
Stockholms Fria

Skärgårdens sista utpost

Varför ringmärks fåglar? Och vad gör egentligen Chris Sharpe och Kay Collister på en vindpinad ö i Stockholms ytterskärgård – hundratals mil hemifrån? Martin Holmström har åkt till Landsort, blivit berörd av det vidsträckta havet och fått några svar på sina frågor.

En långsmal remsa land utgör Stockholms skärgårds sydligaste utpost. Där bortom breder havet ut sig långt förbi det synbaras gräns. Jag står på taket till färjan över till Landsort, på väg till ringmärkningsstationen, och i kikaren är öns fyr en av få ljusa punkter. Det är en dag som bjuder på regnblåst och moln av bly, men det är först när jag kommer hem som jag kommer att tänka på att det under större delen av dagen varit mulet väder. Jag grips istället av platsens enorma vidder, det mörka havet bestrött med en stjärnhimmel av vita måsar.

Båten lägger till i en hamn omgärdad av röda stugor. Här står de flesta husen på ön, som i övrigt består av några remsor träd, buskar och gräs. Däromkring kala ytor, stenhällar fårade av inlandsisen.

Jag letar mig fram till Landsorts fågelstation, där väggarna visar upp nästan lika mycket grått trä som flagnande färg. Framför huset vajar Isle of Mans flagga, ett trebent kors mot en röd bakgrund. Flaggan är hissad av Chris Sharpe och Kay Collister. Medan jag fotograferar kommer Chris och vinkar ner mig i källaren, där han och Kay just ringmärker en flock med gråsiskor. De har varit på ön sedan i mitten av augusti och kommer att stanna tills sträcken med flyttfågel glesar ut i november.

Kay sitter vid ett skrivbord med ett anteckningsblock och noterar biometriska data medan Chris tar upp fåglar ur en tygpåse.

– Jag mäter vinglängd, vikt och fettreserver, säger Chris och blåser på gråsiskan för att uppskatta hur mycket fett som gömmer sig under det ljusa fjunet på magen. Han medger att det är en något subjektiv bedömning, men visar samtidigt teckningar av bukar hos fåglar som han jämför med.

Med en snabb handvändning stoppar han ner fågeln i en rund metallbehållare som han ställer på en våg. Fågeln står på huvudet och bara stjärten sticker upp ur behållaren. Ställningen ser så onaturlig ut att det är beklämmande att se, samtidigt som jag har svårt att hålla mig för skratt.

– Ovärdig position va, kommenterar Chris.

När fåglarna har mätts och försetts med ringar släpper Chris och Kay ut dem. Gråsiskorna lyfter hastigt från deras händer, vingarna spinner mjukt när de försvinner in i undervegetationen.

Ringmärkningen på Landsort har pågått sedan 1970-talet. Varje år passerar tiotusentals flyttfåglar av alla slags storlekar och arter ön, men på den här fågelstationen ringmärker man mest småfåglar, så kallade tättingar. Ett trettiotal nät är uppsatta och dessa vittjas minst en gång i timmen. Vad är då syftet?

– Det primära syftet är att lära sig förstå mer om fåglars flyttning, att se vart fåglarna vi fångar flyger, säger Chris Sharpe. Det är känt att många av de platser där fåglarna landar för att fylla på energi är viktig, de återkommer till samma platser år efter år. Om dessa platser försvinner genom bebyggelse eller att en våtmark torkas ut för jordbruk kan vissa arter ta stor skada. Som exempel kan jag berätta att när jag var i Sydafrika och ringmärkte fångade vi en rörsångare. Vi ringmärkte den och släppte den. Nästa år var jag tillbaka, och då fångade vi samma fågel i samma nät i samma buske!

Men ringmärkning har även vidare syften, berättar Monica Thelin, som under förmiddagen varit vid öns södra del tillsammans med Bo Holst och Rasmus Elleby och räknat sträckfåglar. Alla tre besöker de ön regelbundet för att arbeta ideellt med ringmärkning.

– Vad vi gör med miljön påverkar fåglarna, för fåglar är så extremt känsliga, säger Monica Thelin. När vissa habitat förändras kan det missgynna en del arter och gynna andra. Inom klimatforskningen har man gjort studier på lövsångare med data från 50 år, jämfört hur långt norrut de flyttar och om de kommer tidigare eller senare och relaterat det till klimatet. Så man använder fåglar mycket i forskning, det finns en extrem potential där.

Monica Thelin berättar att hon gick en kurs i ornitologi för några år sedan och i samband med den kontaktade Landsort. Sedan dess har hon gjort många besök vid fågelstationen och sedan våren 2012 har hon ringmärkt 2 300 fåglar.

– Det är fantastiskt att få hålla i levande, vilda fåglar, säger hon. Och att se karaktärerna – dels utmaningen att faktiskt kunna artbestämma, åldersbestämma och avgöra kön och att kunna hantera dem i handen, men också att få uppleva karaktären hos fåglarna, personligheten. Det är små individer.

Chris Sharpe förklaring till varför han håller på med ringmärkning påminner om Monicas. Han ser det som ett privilegium att få hantera vilda djur. Men jag har ändå svårt att förstå varför han och Monica lämnade Isle of Man och tillbringar över två månader på en blåsig svensk ö med att gå runt och vittja nät tio timmar om dagen. Utan betalning.

– För att gå upp i gryningen dag efter dag och göra det här måste man ha en passion, säger han. På ett djupare plan tror jag att det är en jägar-samlar-instinkt som driver oss. När man kommer till ett nät vet man aldrig vad man kommer att ha fångat. Man är en slags passiv jägare. Det ligger en spänning i att inte veta vad som kommer att finnas i nätet. Kommer man att hitta en riktig raritet? Den där osäkerheten gör att man aldrig blir uttråkad.

– Många av rödhakarna som vi ringmärker här flyger till Storbritannien över vintern, säger Kay Collister. Det vore ljuvligt att ringmärka en fågel här och sedan fånga den när vi kommer hem till Isle of Man.

Jag träffar Tore Jacobsson, som har bott på ön sedan 4-årsåldern. Han kör lotsbåten och färjorna, men brukar titta in på fågelstationen regelbundet och ta en kaffe. Han berättar att Landsorts fyr är Sveriges äldsta och att Gustav Vasa grundade lotsplatsen. Huset som används som fågelstation var sjukstuga under andra världskriget, när militärer var stationerade på Landsort.

Ön har bara dryga 20 bofasta, men på somrarna kommer tusentals turister.

– Det är rätt skönt på vintern, det kan bli lite jobbigt på sommaren med alla besökare som är överallt, säger Tore Jacobsson.

Han menar att han inte är fågelskådare, men berättar samtidigt att han 1986 upptäckte en sällsynt ismås på ön.

– Fågelskådarna trodde inte på mig, men jag tog bilder på den och det visade sig att jag hade rätt. Bilden hamnade i DN, Svenskan och Expressen, det blev en stor sensation. Staffan Dopping ringde från Radio Stockholm.

Turistsäsongen är över sedan länge. Det är inte vinter ännu, men vindarna utifrån havet biter. Jag följer strandlinjen söderut mot fyren. Det är svårt att ta sig fram över granithällarna. Havet smäller in mot branta klippor, piskar upp virvlar av skum. Tore Jacobsson menar att Landsort skulle vinna solligan om de fick vara med i mätningarna av Sveriges soligaste plats, men den här dagen är molnen täta, havet som mörkblått järn. Det tycks oändligt, havet, arkaiskt och ödesmättat. Jag får samma slags känsla som när man blickar ut över enorma fjällmassiv.

Tankarna får ett annan slags rytm, ett mindre omfång.

Ett fint duggregn slår mot ansiktet när jag letar mig upp till fyren. Jag hittar Monica Thelin och Rasmus Elleby som sitter i lä invid ett skjul med varsin tubkikare. Det ingår i uppgifterna vid ringmärkningsstationen att räkna flyttsträck, men just den här dagen är det lugnt. En flock måsar kretsar kring udden. Vi tittar på några dvärgmåsar som rör sig vigt genom luften, vingarna smala som hos tärnor.

Chris Sharpe och Kay Collister kommer förbi. Samtidigt passerar en flock med småfåglar. Utan att knappt kasta en blick konstaterar Chris ”50 hämplingar”.

Min förvåning syns uppenbarligen, för någon förklarar att han kände igen dem på lätet. Vilket inte gör min häpnad mindre, eftersom jag knappt lyckats urskilja några ljud alls i vinden.

Chris Sharpe säger att han funderat på min fråga om vad han och Kay egentligen gör där på ön, hundratals mil hem-ifrån.

– Först kom vi bara hit för att Kay hittade Landsort på nätet, men väl här har det blivit väldigt inspirerande att se hur stationen sköter sitt uppdrag med små ekonomiska resurser. 17–18-åriga ungdomar går upp i gryningen, eller före gryningen, och vittjar nät. Det känns som om det inte skulle ha kunnat ske i Storbritannien, där skulle de bara ha gått på krogen och festat istället.

Fyra personer på den glesbefolkade ön vittnade om att ha sett mig i toppluva på taket till färjan när jag kom till Landsort. Jag funderar över hur många som betraktar mig när jag står på färjans tak, på väg tillbaka till fastlandet. Solen börjar för första gången under dagen tränga igenom molntäcket. Landsort blir allt mindre när färjan passerar fler öar som flyter ihop till en helhet. Skärgården sluter sig, granitmassor som får ett gult skimmer genom kikarens skikt av linser. På ett skär står en storskarv som sträcker på sig och stelnar mitt i rörelsen. När den står där blickstilla med vingarna höjda, kolsvart, påminner den om ett uråldrigt djur, en fossil som knackats loss ur den omgivande berggrunden.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Althögern lanseras i Skandinavien

Intervju

Två konkurrerande nyfascistiska nätverk lanseras samtidigt i Stockholm kommande helg. Mathias Wåg förklarar konflikten i alternativhögern.

© 2024 Stockholms Fria