• Mandela pryder sydafrikanska sedlar.
Fria Tidningen

Mandelas liberala politik gav honom ikonstatus

Nelson Mandela har blivit synonym med demokratiseringen av Sydafrika, och hans personliga uppoffringar i kampen mot apartheid har gjort honom till hjälte världen över. Men att han nådde ikonstatus i väst beror också på att hans ekonomiska politik var ett drömscenario för liberala regeringar och institutioner världen över, skriver Linn Hjort i en krönika.

Nelson Mandela – eller Madiba – föddes 1918 i Sydafrikas fattiga Östra kapprovinsen. Son till en hövding, utbildad advokat och hängiven boxare blev han tidigt medlem i ANC som 1994 blev det största partiet i de första fria valen efter att det förhatliga apartheidsystemet monterats ned. 1944 var han med och bildade partiets ungdomsförbund, och han var en drivande kraft i att initiera en mer oförsonlig hållning mot apartheidregimen; bland annat förespråkade han den väpnade kamp som inleddes på 1960-talet.

Men mest känd är han för de 27 år han tillbringade i fängelse för den frihetskamp han deltog i, många av dem på den beryktade ön Robben Island, långt ute i det hajrika vattnet utanför Kapstaden. Och, självklart, för den kompromiss han så outtröttligt arbetade för och som ledde till att en rasistisk minoritetsstat omformades till en demokrati.

Att Nelson Mandela har en osedvanligt stor individuell roll i bildandet av Regnbågsnationen (som Sydafrika efterapartheid kom att kallas) går inte att förneka. Han inledde på eget bevåg – utan vetskap från sina partikamrater – förhandlingar med representanter för apartheidregeringen: ”Det finns tider när en ledare måste måste röra sig framför flocken, ta en ny riktning, säker på att han leder sitt folk på rätt väg”, kommenterade han initiativet i sin autobiografi.

Enligt den framlidne revolutionären Neville Alexander, som tillbringade många år tillsammans med Nelson Mandela på Robben Island, kom målet för ANC och Mandela själv att bli införandet av en liberal stat: Stödet för ANC från Västeuropa och USA växte när utsikterna för ett parti som såg till den svarta majoritetens behov samtidigt som det införde ett flerpartisystem baserad på en marknadsbaserad ekonomi såg ut att bli verklighet.

Och så kan åtminstone delvis hans omhuldade ikonstatus förklaras: Med ett drömscenario för liberala regeringar och institutioner världen över. En synlig och demokratisk omvandling av statsskicket kombinerades med en närmast total respekt för den vita minoritetens ägande av mark, gruvor och andra resurser. ANC-regeringen tog dessutom på sig att betala tillbaka de skulder apartheidregeringen dragit på sig för att kunna upprätthålla det rasistiska förtrycket; 1996 utgjorde bara räntorna 20 procent av den nationella budgeten. Samma år åsidosattes de radikala strömningarna av frihetsrörelsen bryskt och en nyliberal ekonomisk strategi, utarbetad av Världsbanken, antogs av Mandelaregeringen. Före detta underrättelseministern Ronnie Kasrils har beskrivit det som att ANC när de kom till makten ”fegade ur” och begick ett ”allvarligt fel” när de antog en ekonomisk politik som Sydafrikas folk ”än i dag betalar för”.

Mandelas omtalade tolerans har blivit en sådan fastslagen sanning att inte ens när verkligheten går emot sagan fläckas hans rykte ned. I en munter anekdot från mitten av 1990-talet, när studentrörelsen protesterade mot privatiseringar av viss service på Sydafrikas universitet, berättade en före detta studentledare om hur hon och flera andra unga radikaler kallades in på Mandelas kontor. De läxades upp ordentligt och Mandela förklarade att om de inte avslutade protesterna så skulle han kalla in armén för att slå ned dem. Efter detta hot ställde sig studentledarna på rad – för att var och en be om hans autograf.

Men Mandela var mer än en statsman. Han hade ett familjeliv som lidit svårt av apartheids brutalitet och hans egna personliga uppoffringar för kampen. Han inspirerade världen när han gifte sig med Graca Machel på sin 80-årsdag. Och hans beslutsamhet och energi, som inte falnade ens efter 27 stenhårda år i fängelse, var närmast överjordisk.

Det är svårt att tänka sig en värld utan Nelson Mandela. Hans livsverk lever kvar i form av ett fritt men sargat Sydafrika, och det är nu tid att sörja att hans fascinerande personlighet berövats oss alla.

Fakta: 

Linn Hjort är frilansjournalist och har bott och studerat i Sydafrika i många år.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Konflikter bromsar klimatarbetet i Afrika

Den afrikanska kontinenten har stora behov av gröna investeringar som kan minska utsläppen och motverka klimatförändringarnas effekter. Men instabilitet, väpnade konflikter och byråkrati förhindrar investeringarna i många länder. 

Lycka på schemat i Indien

I måndags lanserades en ny utbildningsreform i Indien. Läroplanen som presenterades av Dalai Lama har som syfte att utbilda eleverna i lycka och glädje.

© 2024 Stockholms Fria