När Sofie var föräldraledig med sitt första barn märkte hon att hon inte fick samma löneökning som kollegorna.

– Året innan hade jag fått 5 procent, vilket låg i det övre skiktet. När jag var föräldraledig fick jag 3 procent när de andra fick 4,5 procent, säger hon.

Sofie arbetar kvar på företaget inom finansbranschen i en mindre stad i Sverige, och vill därför vara anonym så länge hon fortfarande är anställd. Företaget hon är anställd på är inte anslutet till något kollektivavtal, men de hade besök av en fackrepresentant som försökte få de anställda att gå med i facket för att kunna sätta press på företaget. Något chefen tyckte var onödigt, eftersom alla ändå hade fått 4,5 procents löneökning.

– När jag sa ”inte jag”, sa chefen rakt ut, framför fackrepresentanten och två andra vittnen att ”du har inte varit här så det finns inget att bedöma dig på”.

Efter ett samtal med fackrepresentanten bestämde sig Sofie för att göra en anmälan till DO. Sofie berättar att hon fick ett brev till svar där det ungefär stod ”Då kommer vi att gå till din arbetsgivare och fråga om de har gett dig lägre lön för att du har varit föräldraledig. Vill du gå vidare?”.

– Jag vet ingen arbetsgivare som hade erkänt det. Vad hjälpte det då att jag gjorde en anmälan och presenterade bevis och hade det här vittnesmålet? Det kommer bara att göra min arbetssituation värre när jag väl kommer tillbaka.

Hon bestämde sig för att lägga ned sin anmälan, men är fortfarande övertygad om att hon missgynnades på grund av föräldraledigheten. Även under sin andra föräldraledighet tror Sofie att hon har fått lägre lön än kollegorna, men orkar inte längre engagera sig då inget hände förra gången. I stället lägger hon sin energi på att söka andra arbeten, men än så länge utan napp och om några månader ska hon börja jobba igen.

– Det känns inte så kul. Jag har inte ont i magen än, det hade jag förra gången jag skulle gå tillbaka men det kanske kommer.

Även David är ett fingerat namn. Han har i dag gått vidare från arbetsplatsen där han ansåg sig ha blivit missgynnad, och vill inte att det förflutna ska följa efter. I över tio år hade han arbetat på samma företag där han trivdes väldigt bra. När David meddelade att han tänkte ta föräldraledigt på 50 procent upplevde han ett stort motstånd. Bland annat skulle hans bästa arbetsuppgifter tas ifrån honom, fast han skulle ha kunnat klara av dem på en halvtidstjänst, och ges till en annan anställd. David anmälde händelsen till DO, men ingenting hände.

– Jag kände mig jäkligt rättslös, det var otroligt frustrerande och det gick åt grymt med tid och energi. I efterhand har jag försökt tänka att jag i alla fall har markerat att jag tyckte att de gjorde fel. Förhoppningsvis har de kanske lärt sig någonting.

David bestämde sig istället för att ta föräldraledigt på 100 procent och sa därefter upp sig för att slippa komma tillbaka till arbetsplatsen. Som man är David i kraftig minoritet bland de som anmäler till DO i samband med föräldraledighet. Men han tror själv inte att hans könstillhörighet var avgörande för motståndet mot hans föräldraledighet, däremot att han hade en högre position inom företaget.

– Man sticker ut hakan med att vara föräldraledig, man vet aldrig vad som händer när man vill komma tillbaka.

Att han själv är priviligierad som hade möjlighet att göra valet att inte komma tillbaka till det arbete där han känt sig missgynnad, är han på det klara med.

– Jag är ändå vit, man och välavlönad, jag kan flytta på mig och få ett annat jobb utan problem och jag känner mig jäkligt kränkt. Hur känner då inte andra?

Nu har det gått snart två år sedan händelsen och även om David har gått vidare har det ändå påverkat honom.

– DO tror jag inte på för fem öre, det skulle aldrig falla mig in att rapportera någonting till DO igen. Det fanns inget stöd, inget intresse överhuvudtaget, det kändes som att man var bara en statistiksiffra hos dem.

Sofie och David är inte de enda som inte känner att de har fått tillräckligt med hjälp efter att ha vänt sig till DO. Enkätsvar från 100 personer som har gjort anmälningar visar att majoriteten inte upplever sig ha fått tillräckligt med hjälp från DO.

– Det kanske är så att DO behöver bli tydligare med varför man avslutar ett visst ärende men jag skulle ändå säga att vi driver vidare de ärenden som är processbara. Det är ju också så att DO har möjlighet att välja ärenden som myndigheten vill få prövade. Det är inte så att vi måste driva alla ärenden vidare. Det är viktigt att även andra aktörer har möjlighet att driva mål om diskriminering till domstol, säger Marie Nordström som är processförare på DO.