På simtur i genushavet | Stockholms Fria
Malin Bergendal

Inledare


Fittstim

Fria Tidningen

På simtur i genushavet

Även dessa radikala, medvetna föräldrar tycks ta för givet att ”hon” går i prinsessrosa och ”han” leker krig.

I sin röda mössa far Belinda Olsson land och rike runt och undersöker dagens feminism i reportageserien Fittstim – min kamp. Hon träffar Gudrun Schyman, en Femen-aktivist, en bada-topless-aktivist och pappor som går på babyrytmik med sina barn. Hon besöker ett hen-dagis, möter antifeministen Pär Ström och stalkar Ulf Lundell.

Det är 15 år sedan hon var med och gav ut den feministiska antologin Fittstim. Då var de unga och arga och slog underifrån mot en manlig övermakt. När hon nu ser sig omkring blir det konstigt. Män är visst också människor, till och med Ulf Lundell. Gick de för hårt åt dem? Har samhället blivit för jämställt? Har feminismen spårat ur?

Det är lätt att svara nej: samhället är inte jämställt, än mindre ”för” jämställt, när en våldtäkt i ett mörkt rum inte är en våldtäkt, eller när lön beror på kön. Men det är inte heller så att Belinda Olsson tar en titt på våldtäktsdomar eller lönestatistik och utbrister: Åh nej! Alldeles för lika villkor!

Istället är det papporna som på babyrytmiken som inger henne den tanken. Trevliga, sansade killar som tar föräldraskap på allvar. Men inte mycket till män i Belinda Olssons värld. Hon kallar dem lite nedlåtande för lattepappor och misstänker att de är kuvade. En riktig karl ska det vara, som tar en stor stark och är dryg mot unga kvinnliga recensenter. Ett lämpligt mål för den som vill slå underifrån utan att behöva stå på tå.

När hon möter lilla Vide, som lever ett okönat barnaliv, blir hon fundersam. Vides föräldrar använder pronominet ”hen” om sitt barn, och när folk frågar om hen är en pojke eller flicka svarar de att hen är ett barn. Belinda Olsson är inte den första som har svårt att nöja sig med det svaret. Mamman är van och står på sig ­­– Vide ska själv få välja vem hen vill vara.

Men är det inte märkligt att Vide inte har den möjligheten ändå? Att även dessa radikala, medvetna föräldrar tycks ta för givet att ”hon” går i prinsessrosa och "han" leker krig? I genusfeministernas värld, liksom i Belinda Olssons, kan vi inte själva skapa vår kvinnlighet eller manlighet, bara förhålla oss till standardversionerna. Endast ”hen” är fri att definiera sig själv. Varför det?

Fakta: 

Malin minns när hon trodde att det fanns fyra killar i världen som hade långt hår ­– och de hette Beatles.

© 2018 Stockholms Fria