• Der Samurai visas på den pågående festivalen Monsters of film.
Stockholms Fria

Det skrämmande och förföriska monstret

Genrefilmfestivalen Monsters of film pågår 8–12 oktober i Stockholm. Men vad är egentligen monster ett uttryck för, och varför fascineras vi så av dem? SFT navigerar bland varulvar, zombies och vampyrer.

– Bland de första skrifterna som finns bevarade handlar om missbildningar. Fascinationen för sådant som avviker från det normala är ett huvudtema i vår kultur.

Det säger Jonnie Eriksson, universitetslektor vid Lunds universitet, som skrivit avhandlingen Monstret & människan om synen på det omänskliga i fransk filosofi från renässansen fram till i dag. Jonnie Eriksson ville visa hur människan försökt definiera sig själv gentemot det ickemänskliga.

– Under renässanshumanismen försöker man avgränsa vad som är mänskligt och stöta ut det som är omänskligt. På 1900-talet har det vänt, vi befinner oss i en posthumanism där man börjar välkomna skillnader som finns i form av livsstilar, en mångfald av etniska grupper och olika sexualiteter. Vi lever i en tid där det blir allt mer påkallat att bejaka det monstruösa.

Även inom film har synen på monster förändrats under 1900-talet. Jonnie Eriksson delar in filmhistorien i tre faser. De tidigaste filmmonstren, som till exempel Dracula, balanserade mellan det groteska och glamorösa. Nästa stora våg av monster kom på 1950-talet.

– De var politiska i sin metaforik, de kunde ofta komma från rymden eller skapas på jorden genom ny farlig teknik, i synnerhet kärnkraft. De säger något om vår syn på ny teknik som hotande, och även ideologier, kommunismen representeras till exempel av monster.

I dag, i vad man kan kalla en tredje fas, representerar monstren avvikande grupper i samhället.

– I vampyrfilmerna till exempel handlar det inte längre om en adelsman från Transsylvanien utan representanter för en viss subkultur, de är föremål för pubertal spirande sexualitet. Vampyrerna kan vara de lockande farliga killarna i samhällets marginaler.

Johanna Holmin, festivalchef för Monsters of film, lyfter fram När lammen tystnar som en film som förändrade hur monster skildras.

Red Dragon gjordes 1986, sedan kom en remake 2002. I den första filmen är mördaren ett monster utan att vi bryr oss om varför. Men efter När lammen tystnar började man psykologisera monstret. I den nya Red Dragon får vi veta hela bakgrunden, så att man ska kunna sympatisera med monstret.

De tre vanligast förekommande monstren på film är varulvar, vampyrer och zombies. De representerar olika aspekter av det avvikande och gestaltar våra rädslor.

Johanna Holmin menar att man traditionellt kan dela in monstren i klasser.

– Vampyren är den aristokratiska medan varulven är arbetarmonstret, de är ofta något som vem som helst kan bli. Zombies är ett kollektivt monster, man kan se det som att de representerar en oro för att samhället ska störtas.

Men det kollektiva monstret kan förses med olika betydelser.

– I zombiefilmerna på 60-talet tog man zombies från en vodoumiljö, där de var representanter för något främmande och exotiskt, med drag av rasism i synen på dem. Sedan kom Night of the living dead (1968) där zombien plötsligt uppstått på grund av atomkraft. I George A. Romeros nästa zombiefilm blir de istället symboler för en hjärndöd konsumism, de är monstret i kapitalismen. Där ser man en figur som förändras drastiskt.

Varulven å sin sida är primitiv, en gestaltning av människans drifter i kontrast till den moderna människan som samhällsvarelse, domesticerad och förnuftsstyrd.

– Men det handlar inte bara om förhållandet till det djuriska utan också om manlighet, varulven är 'man-monstret'. Från början av 1950-talet och framåt blev varulven en symbol för hormonella förändringar, hur kroppen och sexualiteten förändras, då fick vi sådana filmer som I was a teenage werewolf (1957), säger Jonnie Eriksson.

Filmen Ginger Snaps (2000) utmanar genrens konvention och låter varulven vara en bild för kvinnlig sexualitet. Ett centralt tema är kvinnlig frigörelse, både sexuellt och från det inskränkta samhället. Men oftast förkroppsligar kvinnliga filmmonster mannens rädsla för det kvinnliga.

– Det handlar om rädslan för kvinnors sexualitet, menstruation och graviditet. Alien till exempel kan ses som en stor monstruös moder som hotar ute i rymden. Det är det kvinnliga könsorganet som rent monster, den betandade slidan, säger Jonnie Eriksson.

De kvinnliga monstren är ofta formlösa, kladdiga, slemmiga.

– De representerar något som är obegripligt för det manliga perspektivet. The Blob (1958) är ett exempel, den parodierades av Woody Allen i Allt du skulle vilja veta om sex, men varit för skraj att fråga om (1972), då den slemmiga klumpen är ersatt av ett gigantiskt kvinnobröst som drar runt.

Påfallande ofta är de kvinnliga monstren utomjordingar.

– I filmer som Species (1995) med Natasha Henstridge och Under the skin (2013) med Scarlett Johansson handlar det om utomjordingar som i förklädnad förför män. Det är en rädsla för den alltför attraktiva kvinnan, en parasiterande varelse.

Hur kommer det sig då att monstren fascinerar oss så mycket? Jonnie Eriksson menar att vi har en kluvenhet inför dem, att vi kittlas av det som är skrämmande och äckligt, men ser det inte bara som en emotionell fascination, utan även en intellektuell och kulturell lockelse.

– I en samtida kultur kan monstren handla om vårt förhållande till människan. Vilka är vi? Är vi rädda för främlingar? För avvikande sexualitet?

Filmer som spelar på våra rädslor kan också ge en upplevelse av katarsis.

– Jag tänker att att man har ett behov av att något man är rädd blir förkroppsligat på bio och att man kan gå därifrån och känna att det inte är så farligt, det är förlösande. Och många gillar att få en endorfinkick av att bli rädda, det gör jag, jag har alltid varit fascinerad av skräckfilm, säger Johanna Holmin.

Fakta: 

Monsters of film

• En genrefestival med fokus på skräck, sci-fi och monster.

• Arrangeras för tredje gången i år och pågår 8–12 oktober.

• Lördag 11 oktober berättar Herman Geijer om vad man ska göra om zombieapokalypsen kommer.

• Under vinjetten ”Focus: Female directors” kan man se två långfilmer och två kortfilmer av kvinnliga regissörer. Filmerna visas direkt efter varandra på söndag 12 oktober.

För fullständigt program, se www.monstersoffilm.se

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria