Vad kommer att hända med arbetslinjen nu? | Stockholms Fria
Jon Weman

Fördjupning


Arbetslinjen

Fria.Nu

Vad kommer att hända med arbetslinjen nu?

De två senaste mandatperioderna har Alliansen genomfört en rad hårt kritiserade arbetsmarknadspolitiska åtgärder och experiment. Kritiken har kommit från allmänheten, men inte minst från oppositionen. Så frågan är vad som händer nu – vad har Stefan Löfvens regering planerat för Fas 3:are, jobbcoacher och ofrivilligt ”aktiverade” socialbidragstagare?

”Arbetslinjen” var den nyligen avpolleterade regeringens viktigaste paroll, som ställdes i kontrast till vad som utmålades som en tidigare kravlös ”bidragslinje”. Som en del i det skulle ”passiva” utbetalningar av ersättningar bytas mot ”aktiva” åtgärder för att få arbetslösa i arbete.

Resultaten blev inte riktigt de förväntade. Efter ett par år hade ett flertal inslag i ”arbetslinjen” snarare blivit till pinsamma politiska belastningar efter en rad omskrivna skandaler: målning av felfria stolar i Fas 3. Kristallterapi som jobbcoachning. Arbetsgivare som visade sig ha avverkat anställda med bidrag på löpande band.

Men hur blir det nu? Kommer de mest kritiserade inslagen i regeringen Reinfeldts arbetsmarknadspolitik att skrotas och i så fall, vad kommer istället?

Fasansfullt facit

Fas 3, eller sysselsättningsfasen som det på sluttampen bytte namn till, blev något av symbolen för misslyckade arbetsmarknadsåtgärder. Den sista delen i Jobb- och Utvecklingsgarantin (ersättaren till tidigare Aktivitetsgarantin) var tänkt att bestå i ”varaktig samhällsnyttig sysselsättning”, men kom att förknippas med en rad fiaskon.

Second Hand-butikskedjan Prio 1, driven av en lokal moderatpolitiker och hyllad av Fredrik Reinfeldt men hårt kritiserat av flera av de arbetslösa som drev verksamheten, gick i konkurs med trasslig ekonomi. Personalstrategerna satte sina deltagare till att bland annat måla om redan målade stolar och polisanmälde den deltagare som gick ut i media om verksamheten. Jobbfabriken sysselsatte hundratals åtgärdsplacerade med huvudsakligen nonsensartade arbetsuppgifter och levererade miljonvinster till huvudägaren Ivan Daza, innan den gick i konkurs efter en skattesmäll och lät den statliga lönegarantin stå för de anställdas löner. I AF:s egen undersökning ansåg inte fler än 27 procent att aktiviteten förbättrat deras utsikter till jobb – 16 trodde att chanserna försämrats.

Efter den negativa medieuppmärksamheten och protester från arbetslösa själva förkastade samtliga oppositionspartier Fas 3 och lovade systemets avskaffande. 2012 röstade de rödgröna partierna tillsammans med SD igenom ett stopp för nya anvisningar till Fas 3, något som regeringen valde att ignorera. Chansen fanns att istället stoppa åtgärden helt vid den kommande budgetomröstningen – men oppositionen vek ned sig och lade aldrig något förslag om det.

Utfasningen dröjer

Men nu då?

Löfvens regering har utlovat att Fas 3 ska avskaffas – så småningom, i takt med att nya åtgärder kommer på plats för att ersätta det, framför allt så kallade ”Extratjänster inom välfärden”.

– Regeringen vill avskaffa Fas 3 via en succesiv avveckling, säger Nathalie Sial, pressekreterare för arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).

Hur pass ”successiv”?

– Av informationen vi fått från AF verkar det bli i en blygsam omfattning som placeringarna ersätts än så länge, säger Adrian Engström, från Malmöorganisationen Arbetslösa i förening.

Enligt Nathalie Sial bedömer Arbetsmarknadsdepartementet att 4 000 ersättningsplatser kommer komma på plats under 2015 och därefter 24 000 per år, vilket i så fall skulle innebära att Fas 3 blir kvar en bit in på 2017. AF själva, däremot uppskattar att de sista platserna kommer bli kvar till 2018.

Kommer då AF att fortsätta anvisa personer till Fas 3?

– Som vi har sagt tidigare ska fas 3 successivt fasas ut. Har inte sagt exakt datum för när det ska stoppas, svarar Nathalie Sial.

Men betyder det att nya personer kan komma att anvisas in i åtgärden även i fortsättningen?

– Ja.

2012 kritiserade bland andra S och MP skarpt regeringens vägran att följa riksdagens uppmaning att stoppa anvisningar till Fas 3. Själva i regeringsställning väljer de alltså själva att ignorera samma uppmaning.

En del förändringar kommer det dock bli inom åtgärden under övergångsperioden: konkret i att ersättningen till anordnarna kommer sänkas från tidigare 5 000 kronor i månaden till 2 000 (redan ingångna avtal påverkas dock inte förrän avtalstiden löper ut) och som en mer allmän instruktion till arbetsförmedlingen att avveckla ”vuxendagis” av Jobbfabrikens typ och prioritera placeringar med ”riktiga arbetsuppgifter”.

Besvikelse bland arbetslösa

I Facebookgrupper, diskussionsforum, organisationer och bloggar för arbetslösa märks en tydlig besvikelse över att Fas 3 inte omedelbart avskaffas.

Solrosuppropet, en kampanj för bättre behandling av sjukskrivna och arbetslösa, citerar exempelvis Ylva Johanssons ”vassa tal” från Riksdagen 2011, där hon kritiserar ”själv grundkonstruktionen” som ”oduglig”. Men nu ”bidde det en fingertutt”, konstateras det på bloggen.

Sociologen Roland Paulsen skriver i en debattartikel att om man nu inte är beredd att göra arbetsmarknadsåtgärder generellt frivilliga, borde man åtminstone göra deltagande i Fas 3 frivilligt tills dess att de nya åtgärderna är på plats.

Samma tankegång är Arbetslösa i förening inne på.

– Det är vad vi sedan länge föreslagit, att deltagande görs frivilligt och att eventuella bidrag utbetalas utifrån detta. Då skulle det bli en konkurrens om vem som på riktigt kan erbjuda åtgärder som arbetssökande efterfrågar, säger Adrian Engström.

Han menar att förändringarna framför allt verkar rikta sig mot de aspekter som skapat störst skandaler i media.

– Man har koncentrerat sig på det som framför allt sticker väljarna i ögonen, det vill säga sysselsättningsindustrin och att skattepengar går rakt ned i privata fickor. Fokus är på anordnarnas övervinster och inget fel i det, men är det fortsatt tvång och kontroll som ska drabba de arbetslösa spelar det mindre roll vem som arrangerar eländet så att säga.

Inriktningen på mer ”arbetsliknande” platser ses inte heller som någon självklart positiv förändring av alla arbetslösa.

– Man behåller just de platser som är de mest skadliga! När man sänker ersättningen, blir det bara lönsamt för de anordnare där Fas 3-aren gör verkliga, nödvändiga arbetsuppgifter – alltså de som tränger ut riktiga jobb, säger Susanna Svensson, med bakgrund i flera anti-Fas 3-grupper och en av skribenterna på bloggen Fasan.

Blir det bättre?

Den viktigaste av de åtgärder som är tänkt att ersätta Fas 3 är ”extratjänster inom välfärden”, som är platser för långtidsarbetslösa i offentlig sektor. De ska innehålla ”riktiga arbetsuppgifter till avtalsenlig lön” vilket onekligen låter som en betydande skillnad mot Fas 3 ur de anvisades synvinkel.

Fred Torssander, aktiv i olika arbetslöshetsgrupper sedan 1990-talet menar dock att skenet delvis bedrar.

– Extratjänsterna är på 75 procent. Resterande 25 procent är tänkt att man ska använda till arbetssökande. Så i realiteten kan man snarare säga att det handlar om 75 procents ersättning.

Han påpekar också att inte alla som nu befinner sig i Fas 3 planeras få Extratjänster utan andra typer av åtgärder, som utbildning. För dem blir ersättningen kvar på i stort sett samma låga nivå som i dag – aktivitetsstöd på 65 procent.

Fred Torssander menar att alla liknande åtgärder dessutom är samhällsekonomiskt negativa.

– Bidragsarbete skapar produktion motsvarande runt 100 000 anställda, men skapar ingen motsvarande efterfrågan genom löner. Det bidrar till stagnationen.

Den förlöjligade reformen

Näst efter Fas 3 är jobbcoacherna, den mest kända kategorin av så kallade ”kompletterande aktörer”, troligen den mest utskällda och förlöjligade arbetsmarknadsreformen under de förra regeringens tid. Redan kort efter att verksamheten sjösatts avslöjades coacher med skatteskulder, näringsförbud och ekonomisk brottslighet i bagaget. Senare granskningar visade på användandet av märkliga terapimetoder och skildrade hur arbetslösa själva snabbutbildades och anställdes som coacher. Vad Jobbfabriken var i Fas 3-branschen, symboliserades i coachsvängen av företaget KFG, som gick i konkurs efter att omfattande avtalsbrott uppdagats. Pikant nog hade företaget som dessförinnan köpte KFG, Competens, den kände socialdemokraten Thomas Eneroth i styrelsen.

– Alla inblandade verkar eniga om det var en flopp, kommenterar Adrian Engström.

AF:s egna utvärdering visade 2012 att tilldelningen av en jobbcoach inte ökar chanserna att få jobb.

– Vi vill avskaffa systemet till förmån för ett mer behovsanpassat, förklarar Natali Sial.

I en intervju i facktidningen Akademikern inför valet förklarade Ylva Johansson att S vill ha kvar kompletterande aktörer, men att de ska bli ”färre och bättre, styra mot resultat och gärna ha större uppdrag än i dag”.

Mycket mer detaljerade än så blir inte beskeden – Sial hänvisar till den pågående översynen av AF:s arbete, en utredning som den förra regeringen tillsatte i februari i år.

Alliansens sociala arv

Nu inför vi Landskronamodellen för socialbidrag i hela landet, förklarade dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag tillsammans med Landskronas kommunalråd Torkild Strandberg (båda FP) i september 2012. Eftersom Landskronamodellen, som innebär ”motprestation” ofta i form av arbete i kommunal verksamhet, då bland kritiker blivit synonym med tvångsarbete, kritiserats av socialstyrelsen och dessutom resulterat i en skandal där kommunala tjänstemän utnyttjat socialbidragstagare för att bland annat rensa privata tomter och flytta möbler, uppfattades det som något av en provokation.

S var starkt kritiskt. ”Allt som handlar om att folk ska göra meningslösa arbetsuppgifter till en väldigt låg ersättning måste bort”, förklarade Meeri Wasberg, socialutskottets ordförande, till S egen tidning Aktuellt i politiken. Inte desto mindre röstade S för lagförslaget, som man uppebarligen gjorde komplett motsatt tolkning av mot Ullenhag: ”propositionen sätter stopp för Landskronamodellen… när man skriver kompetenshöjande verksamhet blir det ett betydligt starkare stöd för dem som säger nej till att gå och kratta löv i parken”. Att socialbidragstagare kan anvisas ”kompetenshöjande verksamhet” var dock också formuleringen i den tidigare Socialtjänstlagen, vilket inte hindrat förutom Landskrona också bland annat Stockholm, Sigtuna och Kristianstad att kräva ”motprestation” i form av arbete i kommunala verksamheter.

Inga nya riktlinjer har tillkännagetts för kommunerna. Exempelvis Flens kommun presenterade nyligen en plan fram till 2017 som inkluderar att låta socialbidragstagare jobba med skogsarbete och kolonilotter.

Petter Larsson spekulerar i Aftonbladet att Socialdemokraterna håller fast vid modellen för att de inte vill utmålas som ”kravlöst bidragsparti”.

– Landskronamodellen är om möjligt ett ännu tydligare exempel på gratisarbete än Fas 3. Dessutom verkar den inte ha någon effekt på att minska socialbidragen, utan det är rent moralistiskt ”den som inte arbetar ska heller inte äta”, säger Adrian Engström.

De kritiserade rapporterna

En annan reform från Alliansens andra mandatperiod var införandet av månatliga aktivitetsrapporter från de arbetslösa, med först reducerad och sedan indragen ersättning om de inte lämnades in till AF. Samtliga riksdagspartier utom V röstade för nyordningen. ”Det är rimligt att man ställer krav på den försäkrade och att den arbetslöse kan visa att hen uppfyller försäkringens villkor för ersättning”, skrev Ylva Johansson på sin blogg.

– Det är ett tydligt exempel på vad riksdagsbeslut om ”ökat individuellt stöd och uppföljning” innebär i praktiken. Under hot om indragen ersättning tvingas de arbetslösa bevisa hur aktiva de är. Samtidigt verkar det ha ersatt de nödvändiga personliga mötena, säger Adrian Engström.

Av de 160 000 rapporter som väntades första månaden kom bara 90 000 in. Såväl AF som A-kassorna klagade på ökad arbetsbelastning. Samma Ylva Johansson ställde då som fråga i riksdagen till dåvarande arbetsmarknadsministern: ”Det finns en stor oro för att aktivitetsrapporterna, inte minst undersökandet av de uteblivna rapporterna, ska leda till orimligt stort merarbete för de anställda inom Arbetsförmedlingen liksom för de olika arbetslöshetskassorna.

Vilka initiativ avser regeringen att ta för att aktivitetsrapporterna inte ska stjäla resurser från det viktiga arbetet att bekämpa arbetslösheten?” Formuleringar som tycks andas en viss skepsis mot hela systemet, men som lämnar öppet frågan hur de själva hade föreställt sig att reformen skulle ha fungerat när de röstade för den.

– Jag kan se en poäng faktiskt med aktivitetsrapporter för att ersätta massa andra dyra och onödiga åtgärder som jobbcoacher. De antas ju vara till för arbetslösa som inte klarar av att söka jobb själva, om man då visar att man klarat av att söka jobb i rapporten så borde det ju räcka, kommenterar Susanna Svensson.

För den här åtgärdens framtid hänvisar Arbetsmarknadsdepartementet återigen till översynen av AF:s verksamhet, som ska rapportera senast i januari 2016. Några omedelbara förändringar tycks alltså inte vara på väg.

Alla gillar arbetslinjen

De rödgröna partierna fokuserade som opposition mycket kritik mot den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. Men hur långt står de från varandra i sin faktiska grundsyn?

Få arbetslösa har glömt att det var en socialdemokratisk regering – med stöd från samtliga riksdagspartier – som skapade Aktivitetsgarantin, föregångaren till Jobb- och Utvecklingsgarantin. ”Det centrala är att inte lämna någon ostörd som arbetslös”, förklarade Bosse Ringholm, dåvarande socialdemokratisk finansminister.

Inom socialdemokratin har det länge funnits ett dubbeltänkande, en samexistens av två oförenliga tankefigurer i synen på arbetslösa och arbetsmarknadspolitik. LO:s chefsekonom Dan Andersson förklarade i början av 2000-talet syftet med Aktivitetsgarantin som att ge ”närhet, stöd och värme”. Vid ett seminarium några år senare förklarade han att ”kontrollen i arbetslöshetsförsäkringen… utövas även genom deltagande i för den arbetslöse obligatoriska arbetsmarknadspolitiska program”. Å ena sidan antas åtgärderna vara ett stöd, å andra sidan en kontroll. Å ena sidan är de ett erbjudande, å andra sidan obligatoriska. S-märkta ledarskribenten Widar Andersson beskrev detta som ett exempel på ”socialdemokratisk arbetsdisciplin”.

– Det var Socialdemokraterna som införde bidragsarbete i Sverige med aktivitetsgarantin och ändringen av socialtjänstlagen 1998. Deras kritik i opposition verkar mest ha varit spel för gallerierna, säger Fred Torssander.

Men en liknande inställning kan hittas i större eller mindre grad hos alla riksdagspartier. Åsa Romson förklarade beslutet att inte omedelbart avskaffa Fas 3 med ”det handlar inte om att slänga ut folk i ingenting”. Inför omröstningen 2011 förhindrade budgetreglerna oppositionen att rösta för en dyrare, mer kvalificerad ersättning för samma åtgärd. På frågan om man inte helt enkelt kunde röstat för en nedläggning, vilket hade blivit en besparing, svarade vänsterpartiets Josefin Brink att det hade varit ”oansvarigt” att ta bort åtgärden utan att sätta något annat i dess ställe.

Det viktigaste egna arbetmarknadsinitiativet från den rödgröna regeringen, 90-dagarsgarantin (jobb, praktik eller utbildning inom 90-dagar) för ungdomar, är också en lansering av nya obligatoriska åtgärder snarare än motsatsen – för alternativet ”jobb” lär knappast komma att användas så mycket.

Det tycks helt enkelt finnas en utbredd misstro bland riksdagspolitikerna att lämna arbetslösa att sköta sig själva, eller lämna det till dem själva att avgöra om de behöver hjälp eller inte. Så i en eller annan form verkar det som om vi kommer ha ”arbetslinjen” kvar.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Hur långt räcker maten?

Världens befolkning ökar medan matproduktionen hotas av allt från klimatförändringar till utfiskning.

Fria.Nu

© 2021 Stockholms Fria