Ett myller av behov och begär | Stockholms Fria

Recension


Konst
Vårutställning 2015
Var Konstfack
Av 154 avgångsstudenter från 14 olika program

  • Blomkrukor och ett spel som Kristina Schultz skapat i projektet 100 dagar av behov och begär.
  • Beatrice Lamborns tidningsurklipp om den fiktiva dvärgvargen.
  • "Det gäller att skapa en relation till elden", menar Johan Skoog, som tagit fram en eldstad för köket.
Stockholms Fria

Ett myller av behov och begär

Tärningen har fått avgöra var studenterna ställer ut sina examensarbeten i årets vårutställning på Konstfack. Skolan har undersökt begreppet radikalt omtänkande ur olika aspekter det senaste året, och i den andan lät utställningens curatorer från Uglycute slumpen avgöra placeringen. Istället för att gruppera efter ämne och material har man skapat ett myller där besökaren själv får försöka bringa ordning. Tanken är att olika uttryck och material ska skava mot varandra, krocka, att nya samband ska kunna uppstå. Den typen av motiveringar är standardvokabulär vid presentationer av samlingsutställningar där verken inte alltid har en iögonfallande koppling till varandra, så det känns inte som en särskilt spännande ingång till vårutställningen.

Med det sagt, det är bitvis uppfriskande med denna blandning, även om det är svårt att ha tid att fundera över motsatser och relationer. Snarare är man tvungen att smalna av blicken och stänga ute brus och intryck för att kunna fokusera på ett enskilt verk. För här möter glas keramik som möter trä, här pyr det av både rök och eld. Johan Skoog har skapat en eldstad som kan integreras i ett modernt kök för att kunna laga mat med vedeldning. Förmodligen kräver det ett bra fläktsystem. Daniel Reinius å sin sida välkomnar röken. Med hjälp av en rökmaskin och ljus skapar han illusioner, nya rumsliga former uppstår när ljuset bryts mot röken. Tanken är att det ska kunna fungera som smyckning av offentliga rum.

Fiktiva världar och gestalter är ett återkommande tema vid årets utställning. Här finns både påhittade figurer, resmål och en dvärgvarg som påstås vara vanlig i Stockholm. I Beatrice Lamborns samling med tidningsartiklar framträder en pågående debatt om dvärgvargens vara eller icke vara i den urbana miljön.

Ett annat ämne som är centralt i många av verken är miljöproblem. Ett exempel är Jenny Markstedts bjudning med snittar. Här kan man välja bland annat tofu, bönor och köttfärs. När man kommer till kassan får man ett miljökvitto som visar hur mycket koldioxidutsläpp man bidragit till. En annan fyndig miljökommentar står Elzbieta Celary för. Hon har skapat ett biktbås där man kan bekänna sina miljösynder, varefter man erbjuds en oblat. Allt går i guld och vitt, för att skapa kontrast till den gängse bilden av miljörörelsens estetik.

Det är svårt att sammanfatta en utställning av det här omfånget. Och så ska det förstås vara. Det måste få spreta, besökaren får leta egna guldkorn bland de 154 avgångsstudenternas uttryck. Jag gillar Gläntan, Siri Carléns fantasivärld i form av en installation. Glasblåsaren Minna Rombo Zetterlunds prismor där man tittar på glaskulor genom kopparrör är också vackra.

Mest fastnar jag ändå för industridesignern Kristina Schultz projekt 100 dagar av behov och begär. Tillsammans med sin sambo tömde hon lägenheten på allt. Hon skapade sedan föremål som var nödvändiga för att klarar sig – primitiva skedar, stolar, kärl. På ett fyndigt sätt ifrågasätter hon vår konsumtion och hur vi inreder våra lägenheter till att förstärka och spegla vår identitet. Det blir en påminnelse om vårt fastklamrande vid tingen omkring oss, mitt i vårutställningens myller av föremål.

Rekommenderade artiklar

© 2018 Stockholms Fria