Fördjupning


Berättat för Mathilda Andersson
  • ”Någon som verkligen lyssnade”. Det var vad Paulina Tarabczynska i Habo, norr om Jönköping, behövde under åren då hon mådde som sämst.
Fria.Nu

Hon överlevde 100 självmordsförsök

Paulina Tarabczynska har överlevt över 100 självmordsförsök. Vändpunkten kom när hon träffade en person som verkligen lyssnade och vägrade släppa taget om henne. Nu berättar hon om hur det var när hon mådde som sämst och om vägen tillbaka.

”Mitt dåliga mående började redan tidigt när jag var liten och när mina föräldrar skildes. Då var jag åtta år och själv förstod jag inte att jag mådde dåligt. Jag började äta en massa mat för att döva det som gjorde ont i själen.

Mitt första självmordsförsök kom när jag var 13 år. Mamma skämdes för hur jag mådde, mina vänner orkade inte prata om det som var jobbigt för mig och i skolan låtsades de som om inget hänt. Jag själv var desperat och det var också i en tid då det var ännu mer tabu än i dag kring att prata om psykisk ohälsa. Jag hamnade på BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin, men jag lyckades prata mig ur situationen och övertalade personen som utvärderade mitt tillstånd att det inte var så farligt. Jag ville för allt i världen INTE bli inlagd – jag var helt enkelt livrädd för vad som skulle kunna hända och såg en fasansfull vård framför mig där man skulle raka mitt hår och låsa in mig. Så BUP släppte taget och lät mig gå.

I dag är jag 30 år och kan se tillbaka på ett helvete med över 100 självmordsförsök. Jag fattar inte att jag överlevt. När jag mådde som sämst var jag fortfarande bara ett barn och det var omöjligt för mig att själv förstå helheten och vad jag behövde för att må bättre.

Det jag själv inser nu när jag ser tillbaka på alla år av dåligt mående är att jag önskar att psykvården inte släppt iväg mig mer eller mindre vind för våg så många gånger. Jag önskar att jag någon gång – genom alla de läkarbesök jag haft – träffat en person som på allvar såg mig rätt in i ögonen och verkligen tog tag i problemen ordentligt. Någon som såg igenom den fasad jag ständigt hade. Vad mer krävdes av mig? Alla de självmordsförsök jag gjorde visar ingenting annat än att jag var i ett livsfarligt tillstånd och kunde när som helst dö. Jag behövde all hjälp och vård – även om jag själv inte alltid förstod det.

Till slut träffade jag min samtalsterapeut Lillemor Leo. Hon har betytt så mycket för mig och verkligen kämpat för att jag ska få vård och må bättre. I ett år kämpade hon för att jag skulle hamna på sjukhus och få vård för mina ätstörningar. Det blev början på en vändning och en ny inre kraft.

Jag minns min egen riktiga vändpunkt, då jag faktiskt bestämde mig för om jag skulle leva eller dö. Det var mitt i natten och jag satt hemma och hade skurit djupt i mina armar. Blodet rann över händerna. Jag rusade till toaletten för att tvätta bort allt och såg mig själv i badrumsspegeln. Då insåg jag att det är nu jag behöver välja om jag ska överleva eller inte. Någonstans i bakhuvudet mindes jag att jag läst att om man intalar sig något tillräckligt många gånger så tror man på det till slut. Jag ritade av min siluett med läppstift på badrumsspegeln och satte en glad smiley längst upp. På olika ställen i lägenheten satte jag upp post-it-lappar med budskap som ”du förtjänar att bli älskad”, ”du är vacker”, ”det finns bara en av dig i hela universum – du är utrotningshotad”. Varje dag när jag såg mig själv i spegeln sa jag högt att jag duger som jag är och att jag är vacker. Åtta månader senare började jag faktiskt tro på det själv.

Det som förändrade allt för mig var en person som verkligen lyssnade och vägrade släppa taget.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria