Debatt


Högdalens Vänner
Stockholms Fria

”Utred det juridiska läget och den polisiära insatsen”

Vi kräver att den polisiära insatsen kring vräkningen av Högdalens folkets hus utreds och att det juridiska läget prövas på nytt, skriver Högdalens Vänner.

Den 17 juni vräktes vi som under nära fyra veckor lyckades med något som tycks bli allt svårare i Sverige, att faktiskt göra allmän egendom tillgänglig för allmänheten. Vi blir allt mer vana vid att torg och byggnader och skogsbryn förvandlas till privata investeringsytor. Platserna ockuperas av investerare. På engelska kallas det ”landgrabbing”. Pengar har överförts, köp har genomförts, men det är lite som att peka på en flygande fiskmås, säga den där köper jag. Visst, säger säljaren, ”tio kronor!”. Tian överlämnas och plötsligt har fiskmåsen en ägare. Skillnaden, när det gäller till exempel Gamla Högdalens skola, mitt i Högdalens centrum, är att fiskmåsen byggdes med hjälp av våra gemensamma pengar, den blev 9000 kvadratmeter stor, och gjordes för att flyga med oss alla. Den var ett resultat av en gemensam överenskommelse; vi arbetar för lön och betalar skatt på lönen i utbyte mot att skattepengar används för att bekosta resurser för oss. Skolor, torg, folkets hus.

Den här byggnaden såldes, utan att vi - ägaren - tillfrågades. I åratal efter försäljningen ockuperades den, men inte av människor eller aktiviteter. De som ockuperat byggnaden lät den förfalla, i väntan på rivning, när det passade köparen, när den ansåg det lönsamt att sakta börja bygga något annat. Något som aldrig igen skulle tillhöra oss. Många motioner har lämnats från boende i området. Förslag och protester. Ingenting har varit intressant för säljaren eller köparen. Det folk har att säga om allmän egendom spelar ingen roll för de folkvalda. Därför formade vi ett skydd, i form av ett hundratal människor från Högdalen och närliggande områden med skilda bakgrunder. Tillsammans ockuperade vi tillbaka byggnaden och öppnade upp den för alla.

Det blev ett folkstyrt folkets hus. Men också bostad för många, som tillsammans förvaltade, organiserade och experimenterade med en gemensam tillvaro. Matlagning och städning, sovplatsfördelning och turtagning med duschen. Allt som skulle kombineras med workshops för vem som helst, tangokvällar, boxning för nybörjare, kunskapsutjämning inom juridik, politik, hantverk, musik, med att ordna konstutställningar, föreställningar, filmvisningar, lekrum för barn och gemensamma grillfester med hela grannskapet. Folk som inte talade samma språk kom överens med hjälp av tolkar under demokratiska möten, eller genom schack och pyssel. Allt det där ”farliga” som gör att vi får en chans att komma i bättre kontakt med varandra, idka demokrati och förstå våra roller i staden, inte som kunder eller anställda, men som människor med gemensamt potential.

En beväpnad polisstyrka på upp till 100 man omringade huset tidigt på morgonen. Området spärrades av ända bort till torget, till parkeringsplatsen, till fotbollsplan. Polisens bussar och piketer parkerade längs varenda fasad. Det såg ut som att en bankrånare eller massmördare äntligen lokaliserats i byggnaden. De kastade brutalt ut runt 80 permanent boende, inklusive minderåriga. Vi tvingades skyndsamt lämna huset samt de flesta av våra tillhörigheter. Denna vräkning var olaglig. Socialtjänsten blandades inte in. Polisens beslut togs alltså helt på köparens begäran. Ingenting av det vi tagit reda på under veckorna i huset, inga av detaljerna rörande det olagliga köpet, togs in i beräkning inför vräkningen. En utredning värd namnet demokrati borde ha gjort klart att ingen polisinsats kunde sättas in förrän ägaren fastställts. Och den polisinsats som vore rimlig efter en sådan utredning, skulle vara riktad mot den korrupta politiska ledningen som stulit egendomen. De har gjort sig skyldiga till stöld och häleri. Och sedermera ockupation av allmän egendom.

Ännu en gång har det politiska budskapet och det konkreta resultatet av ockupationen i form av mötesplats och bostad för de allra mest utsatta grupperna i samhället, gått förbi beslutsfattarna. Den odemokratiska processen bakom försäljningen av skolan kulminerade i en ytterst odemokratisk och framförallt polisiär insats att kasta ut människorna ur huset utan dialog eller någon som helst möjlighet att yttra sig i saken. Inga representanter från fastighetsbolaget var närvarande och inga jurister från polisens håll fick kontaktas av oss för att diskutera det tveksamma juridiska läget. Vi anser att polisens hanterande av vräkningen begränsade vår åsiktsfrihet.

Vanligtvis går vräkningar via Kronofogden och i sådana situationer har de berörda en möjlighet att kräva ett skriftligt eller muntligt uttalande (Utsökningsbalken kap 16: § 2). Detta blev alltså inte fallet här. Ingen var intresserad av vad vi, Högdalens Vänner, hade att säga till vårt försvar, det viktiga var att försvara den privata egendomen som skolan blivit genom en ytterst tvivelaktig affär mellan Stockholms stad och det omnämnda fastighetsbolaget Veidekke. En affär allmänheten, de nu före detta ägarna av platsen, uteslutits från. Denna fråga har vi tidigare belyst i en debattartikel i Dagens Arena, där vi krävt att köpet hävs. Att vi genomfört en politisk manifestation, när vi öppnade och drev Högdalens folkets hus, samt att vräkningen därmed inskränkte vår åsiktsfrihet, ville polisen inte medge.

Vi kräver alltså att försäljningen av skolan, Branddörren 2, synas i sömmarna och att köpet hävs. Vi kräver även att den polisiära insatsen kring vräkningen av Högdalens folkets hus utreds och att det juridiska läget som vräkningsbeslutet baserats på prövas på nytt och klargörs. Vi kräver att vår demokratiska rätt att uttala oss i frågan tillgodoses.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Stockholms Fria