Nu ser de gröna liberalerna sin chans | Stockholms Fria
Birger Schlaug

Inledare


Inledare: Decemberöverenskommelsen

  • Jan Björklund (FP) och Gustav Fridolin (MP).
  • Birger Schlaug: "Fram träder Miljöpartiet Liberalerna"
    Vid flera tillfällen har MP:s ledare talat om Miljöpartiet som ett liberalt parti.
Fria Tidningen

Nu ser de gröna liberalerna sin chans

Decemberöverenskommelsens död öppnar för fortsatt högervridning av Miljöpartiet, skriver Birger Schlaug.

Det vore lättare att samarbeta med Stefan Löfven om han kastade ut miljöpartisterna ur regeringen. Detta meddelade Jan Björklund efter att decemberuppgörelsen spruckit.

Förmodligen är ingen mer tacksam för den passningen än de miljöpartistiska statsråden. Löfven kan ju knappast kasta ut dem nu när Björklund kommit med förslaget. Vilket säkert retar en och annan socialdemokratisk strateg.

Själva tanken – att ombilda regeringen utan miljöpartister – har naturligtvis föresvävat de socialdemokratiska partistrategerna. Inte minst nu när flyktingsströmmen är så påtaglig och miljöpartisternas regeringsmedverkan försvårar för socialdemokraterna att, likt tre av de gamla allianspartierna, byta position. Från ”öppna-ditt-hjärta” till ”stäng-gränserna-så-gott-vi–kan”.

Den miljöpartist som lär vara mest nöjd med Björklunds utspel är nog Gustav Fridolin. Inte bara för att utspelet medfört att MP sitter säkrare i sadeln, utan för att Björklund markerat sin vilja att samarbeta. Ett samarbete som, efter lite krumbukter, kan leda ända in i regeringen. Medan MP sitter kvar. En sådan utveckling vore helt i språkrörets smak. Gustav identifierar sig numera själv som ”grön liberal”.

Senast skedde det under hans sommartal i Almedalen. Det var då ”grön” reducerades till ett prefix till ”liberal”. Alla miljöpartister uppskattade inte det. Men markeringen var ett led i en långsiktig strategi.

På DN-debatt har Gustav tidigare hyllat den liberale statsministern Karl Staff. Och pläderat för MP som det nya stora mittenpartiet, i en tid när Centerpartiet har lämnat den positionen på sin väg högerut. Från språkrörsstaben har i magasinet Liberal Debatt skrivits artikel med rubriken ”Fram träder Miljöpartiet liberalerna”.

Det är också i detta perspektiv man ska se Gustav Fridolins oblyga – annars helt obefogade – flirt med Jan Björklund under SVT:s partiledardebatt i söndags. Språkröret berättade med stolthet att regeringen – ”med försvarskritiska MP” – minsann hade höjt anslagen till militären. Vilket den försvarsvänlige Björklund inte lyckats med i den moderatstyrda Alliansregeringen.

Ett märkligt inpass som säkert retat många miljöpartistiska gräsrötter – men som var en tydlig strategisk blinkning till Björklund: vi kan kompromissa åt det folkpartistiska hållet, vi kan bilda regering med er, vi är – om jag får bestämma – gröna liberaler.

Kanske är det på samma sätt man ska tolka att partiets ledning aktivt pläderar för det så kallade värdlandsavtalet mellan Sverige och Nato. Det strider mot vad Miljöpartiet annars säger sig stå för. Värdlandavtalet innebär att Nato skall kunna få möjlighet att bygga infrastruktur i Sverige, kunna anfalla ”tredje land” från svenskt territorium, att begreppet ”Nato” ska skrivas in i svensk lagstiftning. Som hämtat från Jan Björklunds önskelista.

För Stefan Löfven betyder blocköverskridande samarbete detsamma som att splittra borgerligheten. Därför var Björklunds markering välkommen. Av de borgerliga partierna är det just Folkpartiet som kan balansera miljöpartisterna på ett för Löfven lämpligt sätt. MP och FP är varandras motpoler när det gäller energipolitik, fördelningspolitik, vinster i välfärden och utrikespolitik. Kompromissen mellan FP och MP landar på socialdemokratisk politik utan att Löfven behöver ta till så mycket av de förhandlingsförmågor han säger sig ha… Vilket i en rad frågor faktiskt ligger närmare språkrörens uppfattning än de beslut Miljöpartiets kongress tagit. Om sänkt arbetstid, förbud mot vinster i välfärden och utredning om hur en ekonomisk politik som inte är beroende av ekonomisk tillväxt. Med Folkpartiet i regeringen kan man lättare motivera varför man inte ”kunnat göra något”.

Slutligen kan man förstås konstatera att Jan Björklund skaffat skägg. Det kan ju, tros en del verbala spetsfundigheter, ses som en blinkning till de miljöpartister som sett fem manliga språkrör före Gustav bära skägg…

© 2018 Stockholms Fria