"Islam - en väg till integration" | Stockholms Fria

Fördjupning


Mattias Hagberg
Fria.Nu

"Islam - en väg till integration"

Göteborg är en delad stad. Segregationen är stark och alla är överens om att något måste göras. Frågan är bara vad.
På islamiska skolan i Gårdsten går man bakvägen till integration.

Jag åker ut. För det är väl så det heter när vi ljushyade svenskar besöker den 'invandrartäta' förorten. Jag åker ut, och nians spårvagn accelererar längs järnvägen och bangårdarna, förbi Stampen, förbi Olskroken, förbi Gamlestan.

 

En halvtimme senare sitter jag i Abdirisak Waberis arbetsrum. Han är rektor för Islamiska skolan i Göteborg och utövande sunnimuslim. Han kliar sig i skägget, rättar till sina glasögon och säger att vägen till integration inte går via den kommunala skolan.

 

- Våra barn trivs inte där. De känner sig otrygga. Och därför har den kommunala skolan inte kunnat ge våra barn en bra utbildning. Många elever har inte ens fått behörighet till gymnasiet, och hur skall man kunna bli en viktig del av samhället då.

 

Han säger att den kommunala skolan kräver att alla skall vara lika. Att lärarna inte accepterar invandrarbarn som de är, särskilt inte de muslimska.

 

- Våra barn har antingen mött förakt från lärarna, eller också blir de behandlade som om det var synd om dem.

 

Utanför hans fönster är det rast. Eleverna jagar varandra över den asfalterade skolgården. Flickorna tjuter av skratt när pojkarna ständigt misslyckas att fånga dem.

Islamiska skolan startade 1998 och har i dag 185 elever. De flesta kommer från länder i Mellanöstern, Nordafrika och Östafrika. Det är en grundskola med elever i årskurs 1 till 9.

 

- Här stöttar vi barnen i deras muslimska identitet. De skall inte skämmas för vilka de är, säger Abdirisak Waberi, och fortsätter:

- De här barnen kommer aldrig att flytta tillbaka till Somalia, Irak eller Palestina. Därför måste vi stötta dem här och nu. Alla vi muslimer måste lära dem att tänka: nu är vi här och vi är stolta över vilka vi är. Först då kan de bryta segregationen.

 

Skolan ligger i Gårdsten. Den är inhyst i en låg, röd skolbyggnad från 1970-talet, byggd i en flack dalgång. På båda sidor om dalen reser sig bostadshusen. Långa rader med miljonprogrammets elementhus i gråbrun betong.

 

Göteborg är en av Europas mest segregerade städer. Och Sverige är ett rasistiskt land. Det är de flesta forskare som studerat invandrarnas situation i Sverige överens om. Men Sverige är inte rasistiskt på det sätt som vi brukar förknippa med ordet rasism. Vi har inga rasistiska lagar och vi lever inte under något apartheidsystem. Nej, mekanismerna som styr är betydligt finare än så.

Personer med mörk hudfärg eller arabiskt namn har mycket svårare att få jobb än ljushyade. De är överrepresenterade i tunga jobb med låga löner. De har mindre möjligheter att göra karriär. Och de har svårare att få bostad där de vill.

 

Bakom dessa klyftor finns miljoner små beslut. Beslut som fattas av mäklare, bostadsföretag, arbetsförmedlare, arbetsgivare, fackföreningar och så vidare.

 

Jag frågar Abdirisak Waberi om han känner av den rasismen. Hans svar är självklart.

 

- Jag har mött den många gånger. Det handlar om att alltid bli betraktad som underlägsen vad man än gör. Jag har mött den rasismen överallt. Jag mötte den när jag läste svenska för invandrare, jag mötte den när jag sökte bostad och jag möter den ständigt när jag kommer i kontakt med olika myndigheter.

 

Han blir tyst medan han dricker lite av teet som står framför honom. Jag tänker på det han har sagt. Och jag tänker på mig själv. Är jag en del av den rasismen? Kan jag svära mig fri från de värderingar som finns inbäddade i det svenska samhället?

 

När jag var liten brukade jag läsa Tintin. Glupskt slukade jag de olika äventyren. Tintin var en hjälte i en värld av skurkar.

 

När jag i dag rotar fram mina gamla album och läser dem på nytt möts jag av en märklig värld. Rasismen är så påtagligt närvarande. Skurkarna är nästan alltid svartmuskiga män med utomeuropeiska namn. Och när Tintin lämnar det vita Europa är det alltid för att hjälpa vildsinta, efterblivna och mörkhyade människor inblandade i konflikter de inte kan lösa utan den vite mannens hjälp.

Samma rasism möter mig när jag bläddrar i några av mina gamla skolböcker från 1970- och 80-talen. Alla mörkhyade människor lever primitiva liv i hyddor eller kåkstäder. Alla bilder från Afrika och Mellanöstern är bilder av underutveckling och fattigdom.

 

Sedan dess verkar inte särskilt mycket ha hänt. Afrikakännaren Mai Palmberg har undersökt dagens skolböcker och mött samma fördomsfulla bilder.

Abdirisak Waberi är övertygad om att de bilderna är avgörande för hur svenskarna behandlar människor från syd. Han säger, att det enda som välkomnas i Sverige är matlagning och dans.

 

- Så fort det handlar om mat eller musik skall vi visa vad vi kan. Det enda som svenskarna verkar tro att vi invandrare kan tillföra är nya maträtter och nya folkdanser. Men varför skulle inte vi kunna lära Sverige något om sjukvård, journalistik eller teknik?

 

Samtidigt som Abdirisak Waberi är besviken på det svenska samhällets rasism och på den svenska skolan har hans egen skola fått ta emot hård kritik. Kritikerna menar att Islamiska skolan bidrar till segregationen. Att den avskärmar barnen från det svenska samhället och låser fast dem i ett utanförskap.

 

Abdirisak Waberis syn är den rakt motsatta.

 

- Folk som har den åsikten vill att vi alla skall bli likadana. Men alla människor måste inte leva på samma sätt för att få samma möjligheter. Det finns alldeles för många människor som blandar ihop integration med assimilation, säger han.

 

- Vi vill att det skall bli ett vi och ett dom. Men vi vill också att alla skall acceptera varandra. Integration betyder att du accepterar mig sådan jag är, annars är det assimilation, och det är något helt annat.

 

Han säger att integration är när en svart muslim från Nordafrika anses vara lika mycket svensk som alla andra medborgare.

 

Abdirisak Waberi tycker att de som arbetar med integration i Sverige konsekvent för en felaktig politik.

 

- Jag tänker till exempel på bostadspolitiken. Nu vill man stoppa invandrare från att bosätta sig var de vill i Göteborg. Istället vill man sprida alla nya svenskar över stan och över Sverige. Man säger att invandrarna måste blandas med svenskarna, för annars förblir de ju somalier, kurder eller iranier, och det anses tydligen som ett problem.

 

Abdirisak önskar att vi istället kunde se det som en möjlighet. En möjlighet för invandrarna att skapa sig en stark identitet och ta sig in i samhället den vägen. Inte som assimilerade utan som stolta och starka.

 

- Men det betyder att alla svenskar måste kunna leva med att det finns andra kulturer i Sverige idag, och att de kulturerna inte är efterblivna.

 

 

 

Rekommenderade artiklar

Lyxhotell på väg - men Långgatorna är en bättre förebild

Om knappt två år kan Göteborg ha ett nytt superlyxigt hotell. Då blir Drottningtorget ett vattenhål för de allra rikaste.
Samtidigt är det Långgatorna som borde vara en förebild för stadsutvecklingen. Här finns den blandstad som politikerna och planerarna så ofta talar sig varma fö, menar en expert.

Fria.Nu

Gatsten ska förnya Göteborg

Göteborg är inne i ett intensivt omvandlingsskede. Det planeras, byggs och renoveras på otaliga platser i stan, särskilt i centrala Göteborg. Denna omvandling reser frågor om stadens framtid. Vem får ta plats och vem får inte utrymme i denna nya stad? GFT bad Mattias Hagberg pejla stämningen på några olika ställen.

Fria.Nu

Allt vanligare med privata fängelser

Den privata säkerhetsindustrin går på högvarv. Väktare, ordningsvakter och övervakningssystem är en allt vanligare del av vardagen i Sverige.
I USA, Storbritannien och många andra länder har privatiseringen tagit ett steg längre. Där har delar av kriminalvården privatiserats. Frågan är när den trenden når Sverige.

Fria.Nu

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

© 2018 Stockholms Fria