Rymdmusik som klingar sextiotal | Stockholms Fria
  • Joel Danell i sin sammetsfåtölj. Stilen på fotot är inspirerad av omslagen till sextiotalsskivor i genren sci-fi-musik.
Stockholms Fria

Rymdmusik som klingar sextiotal

Instrumental sci-fi-musik som för tankarna till astronauter och utomjordingar. Stockholmsbandet Musette är aktuella med skivan A cosmic serenade och en spelning på Fasching 20 januari.

Den svenska musikscenen svämmar knappast över av band och artister som hämtar sin huvudsakliga inspiration från sci-fi-musik från 1960-talet. Musette – som i mångt och mycket är ett alias för Kungsholmenbon Joel Danell – utgör emellertid ett undantag till detta missförhållande. A cosmic serenade (Häpna, 2015), Musettes tredje fullängdare, är nämligen full av månmelodier, kosmosklanger och rymdrytmer. När man lyssnar på den dansar förvirrade robotar, modiga astronauter och utomjordingar framför ens ögon. Alla som önskar att deras liv vore som ett avsnitt av tv-serien Lost in space borde alltså kunna ha behållning av skivan.

– Jag har verkligen försökt att få A cosmic serenade att låta som gammal sci-fi-musik, berättar Joel Danell. Dick Hyman/Mary Mayo-lp:n Moon gas från 1962 har varit en stor influens. Sci-fi-musik är en väldigt kul form att stöpa låtar i.

Joel Danell tar emot hemma i sin lägenhet. Han bjuder på kaffe ur porslinskoppar och ber mig att ta plats i sammetsfåtöljen som står mitt emot en trädgårdsflamingo. I bakgrunden, på en plastig resegrammofon, snurrar en av jazzpianisten Paul Bleys soloplattor.

– Jag känner mig jättenöjd med skivan, säger Joel. Den känns som ett helhetsverk.

De sju instrumentala låtarna som utgör A cosmic serenade var redan komponerade när Musettes förra skiva Drape me in velvet (Häpna, 2012) släpptes. I augusti 2013 tog så Joel deras ackord och tonföljder – som han skapat på pianot som tronar längs ena väggen i vardagsrummet – med sig in i Svenska grammofonstudion i Göteborg.

– Det är ett jäkla härligt ställe, säger Joel. Det finns små hytter där som man kan bo i, så man kan spela in hela nätterna igenom om man vill. Dessutom har de alla gamla instrument. Att spela in där är som att spela in på 1960-talet.

Listan över musikerna som hjälpte Joel att spela in skivan är lång och innehåller några av Stockholms främsta instrumentalister: trummisen Christopher Cantillo, gitarristen Daniel Ögren, keyboardisten Edvin Nahlin, basisten Vilhelm Bromander …

– Det är ett jäkla härligt gäng!, säger Joel. Jag har sagt till dem hur jag vill ha det, men jag lyssnade också på dem om de hade några förslag.

Stråkarna som smyckar flera av spåren på skivan lades emellertid i Wiener futurismo, Joels egen studio.

– Det tar ju ganska lång tid att arrangera stråkar. Det är en av anledningarna till att det tog nästan två år från att grunderna till A cosmic serenade var färdiginspelade till att själva skivan kom ut. Att jag har haft så mycket annat att göra är en annan anledning.

Olika slags filmmusik utgör lejonparten av detta ”mycket annat att göra” – bland annat har Joel komponerat soundtracken till Tsatsiki, farsan och olivkriget (2015) och Krakel spektakel (2014).

– Ett tag var jag var tvungen att göra en låt på förmiddagen och en låt på eftermiddagen! Det var en pärs.

Utöver allt detta hinner Joel då och då pyssla med det easy listening-doftande sidoprojektet Joe Davolaz. I höstas släppte han till exempel den Herb Alpert & the Tijuana brass-aktiga sjutumssingeln Cha cha andré under det namnet.

– När Musette-bandet har fått spelningar men inte kunnat ta dem på grund av kolliderande scheman så åker vi med Joe Davolaz-gänget istället.

Onsdag den 20 januari kommer dock Musette att genomföra ett gig på jazzklubben Fasching.

– Det kommer att bli en fräck show. Vi – det vill säga Christopher Cantillo, Daniel Ögren, Edvin Nahlin, Vilhelm Bromander och jag – ska spela hela A cosmic serenade. Och så tänkte jag ta ett par låtar från Drape me in velvet. Sedan blir det lite nytt material också. Jag har gjort den nya vinjetten till Kobra, så den ska vi också spela.

Du verkar vara lugn med att det inte varit någon jättehajp kring A cosmic serenade?

– Nej, det har inte varit någon
Twitterstorm. Men jag är som sagt jättenöjd med skivan. Och jag tänker att bra musik brukar överleva.

Fakta: 

Sci-fi-musik

1960-talet var, bland mycket annat, rymdkapplöpningens årtionde. 1961 blev Jurij Gagarin den första människan i rymden. 1969 blev Neil Armstrong den första människan på månen.

Många musiker – speciellt pop- och easy listening-musiker – lät sig inspireras av detta. Låtar som Telstar (1962) med The Tornados samt skivor som Frank Comstocks Music from outer space (1962), Bobby Christian & His orchestras Strings for a space age (1962) och Dick Hyman/Mary Mayos Moon gas (1962) speglade tidsandan.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Om en meditativ resa i medvetandet

Hon åkte till Sri Lanka för att söka mening och kom tillbaka med en film i bagaget. Filmen är resultatet av Cecilia Neant Falks själsliga resa. Nu visas den i Stockholm.

Med siktet inställt på mellanrummen

En glömd paviljong i Tanto väckte tankar kring stadens icke-platser. Tankarna blev ett multikonstprojekt, och nu släpps filmen om projektet på dvd.

– Det handlar om gentrifiering, om hur en stad bara kan bytas ut och förändras, säger koreografen Anna Koch.

Hon gör högspänningskonst

Filmkonstnären Anna Linder är aktuell med kortfilmen Densen, en audiovisuell resa som är långt ifrån sövande. Inspirationen kommer från löst hängande elledningar i det högteknologiska Tokyo.

Den svåra konsten att närma sig Åke Hodell

Magnus Haglunds nyutkomna skildring av Åke Hodells liv är nästan lika inspirerande som författaren själv en gång var. Åtminstone fick boken vår utsände Johan Jacobsson att göra en utflykt till Djurgården för att bättre fördjupa sig i Hodells mångfacetterade konstnärskap.

© 2021 Stockholms Fria