Han glömmer aldrig dagarna som inlåst | Stockholms Fria
Koko Molander

Fördjupning


Koko Molander
  • ”Jag tänkte mycket på frihet, att jag var inlåst men jag hade inte begått något brott”, säger Martin som satt på förvar i 40 dagar. Personen på bilden förekommer inte i artikeln.
Fria.Nu

Han glömmer aldrig dagarna som inlåst

Martin skulle skickas från Sverige mot sin vilja och satt inlåst i 40 dagar på Migrationsverkets förvar i Åstorp.

– Det var psykisk misshandel, säger han.

En vårkväll förra året hade Martin, som egentligen heter något annat, varit på konsert i Malmö med sina kompisar. De sov en natt i Lund hos några bekanta. Dagen efter fortsatte de hemåt mot den ort i södra Sverige där de för tillfället bodde.

– Vi åt på McDonalds och sedan tankade vi på en mack. Där kom två civilpoliser fram till oss och frågade efter id-kort, säger Martin.

När civilpoliserna upptäckte att han inte kunde visa varken id eller uppge ett personnummer bestämde de sig för att ta med honom till polisstationen.

– Jag blev jätterädd för jag tänkte att nu kan de utvisa mig och min situation är väldigt illa i så fall.

Martin hade bara en tanke i huvudet – att fly. Men poliserna tryckte ner honom mot marken, han fick ett knä i ryggen och handfängsel runt handlederna.

– De behandlade mig hårdhänt och jag fick sår på armar och ben.

Poliserna tog Martin till häktet i Malmö, där fick han byta kläder och sitta i en cell tills nästa dag.

– Det var så kallt och jag bad flera gånger om att få mera kläder, men det fick jag inte. Senare fick jag en tunn filt. Jag visste inte vad som skulle hända och jag mådde jättedåligt.

På natten kom en polis som likt Martin var från Afghanistan. Han berättade att nästa dag skulle Martin skickas till Migrationsverkets förvar i Åstorp utanför Helsingborg för att sedan utvisas.

Martin låstes in på förvaret. Han säger att hans vänner hjälpte honom att få en advokat, vilket alla intagna på förvaret har rätt till.

– Advokaten sa att det bara var 5–10 procents chans att få ut mig ur förvaret. Jag fick avslag på överklagandet av förvarsbeslutet.

Under tiden i förvaret låg Martin mest i sängen. Men det var bara under helgerna som han kunde sova.

– Då tänkte vi att det inte skulle bli några deportationer.

Martin vittnar om att maten på förvaret var mycket dålig. På sommaren för tre år sedan pågick protester mot maten, vilket Fria Tidningar rapporterade om då.

De som var sjuka togs inte på allvar och fick inte den vård de behövde, enligt Martin. Något som programmet Kaliber på Sveriges radio granskade för två år sedan. Bristen på vård kommenterade Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty international så här:

– Botemedlet blir huvudvärkstabletter. Oavsett vad man säger att man har problem med så blir botemedlet huvudvärkstabletter.

Martin berättar om sina upplevelser.

– En kväll var det en person som var jättesjuk och han fick attacker var 30:e minut. Han låg på golvet och skakade och grät. Vi ville att personalen skulle ringa ambulans med det tyckte de inte behövdes. De sa att han bara spelade.

Många i personalen var misstänksamma mot de som var inlåsta på förvaret och ett par personer som jobbade där är Martin fortfarande rädd för.

– Det var psykisk misshandel. Jag tänkte mycket på frihet, att jag var inlåst men jag hade inte begått något brott.

Under tiden på förvaret försökte polisen få honom att ordna id-handlingar. De ville att han skulle följa med till afghanska ambassaden, men han vägrade.

– Jag berättade om mina problem, att mitt liv är i fara om jag åker till Afghanistan. Jag har inte bott på gatan i Sverige utan anledning.

Efter 40 dagar sa polisen till honom att han skulle släppas. Han fick två timmar på sig att packa ihop sina saker och säga hej då till de andra förvarstagna.

– Jag kunde knappt tro på vad jag hade hört. Jag var jätteglad men tiden där hade påverkat mig och i början hade jag svårt att sova och jag tänkte mycket på de andra som jag träffat där inne.

Nu bor Martin i Malmö. Han väntar på besked från Migrationsverket och hoppas att han till slut ska få uppehållstillstånd. Han säger att han mår bra, mycket tack vare sina vänner, men han kommer aldrig att glömma tiden på förvaret. Varken minnena av hur det var att vara inlåst eller minnena av de som han träffade där och som blev hämtade och utvisade.

– Jag önskar att ursprung och hudfärg inte skulle betyda något för alla människor i hela världen.

Fakta: 

4 000 i förvar förra året

Migrationsverkets förvar är låsta enheter som finns i Åstorp, Göteborg, Flen, Märsta och Gävle. Det finns totalt 331 ordinarie förvarsplatser.

I slutet av 2015 fanns 290 personer inskrivna på förvaren.

Den genomsnittliga vistelsetiden på förvaren under 2015 var 21 dagar. Antalet förvarstagna har ökat från runt 3 200 år 2014 till knappt 4 000 personer under 2015. ↔

Källa: Migrationsverket

Vem kan tas i förvar?

En asylsökande som fått avslag kan tas i förvar om det finns anledning att anta att den kommer att hålla sig undan utvisning. Polisen, Migrationsverket eller domstol kan ta beslut om förvar. Asylsökande och utländska medborgare kan också placeras i förvar om identiteten är oklar eller om det anses nödvändigt för att utreda ärendet. Barn får hållas inlåsta i 72 timmar, samt 72 timmar till om det finns synnerliga skäl. Sedan första maj 2012 är maxgränsen att sitta i förvar 12 månader. Tidigare fanns ingen övre gräns. Efter tre dagar har alla förvarstagna rätt till ett juridiskt ombud. Varannan månad måste ett nytt beslut tas om fortsatt förvar. Beslutet kan överklagas till migrationsdomstolen.

Källa: Förvar under lupp, en studie av Svenska Röda Korset.

Rekommenderade artiklar

© 2020 Stockholms Fria