• Gittan Jönssons alter ego Dammsugerskan finns i olika skepnader, här som figurer. Dessa kallas ”conversation pieces”.
Stockholms Fria

Dammsugerskan banar ny väg

På internationella kvinnodagen öppnade utställningen Parallella linjer, en retrospektiv över Gittan Jönsson på Marabouparken. Den politiska och erfarenhetsbaserade konsten spänner från 60-talet till idag och är ett ständigt undersökande av maktstrukturer och sociala relationer.

Som ung började hon reklamlinjen på Konstfack och drogs snabbt in i det politiska engagemang som präglade tidsandan. Utan betänkligheter gick hon och andra unga från radikala vänstern med i Rebellerna för att leda Sverige in i världsrevolutionen. Rörelsen utvecklades till en maoistisk sekt och spårade ur. Erfarenheterna har hon bearbetat i en rad verk, till exempel tavlan Medvetenhetens fnask (1968).

Teckningen Självporträtt (1968) visar förvirringen efteråt och behovet att benämna tingen i sin omgivning, efter att ha levt utan möbler och saker.

Senare gjorde hon den numera kultförklarade Historieboken, utgiven på Ordfront 1970, en socialistisk tecknad bilderbok som berättar om Europas och Afrikas koloniala historia. Med på utställningen finns originalteckningar och en pedagogisk och fantastisk animerad version av tidningen, gjord av två danska filmare 1975.

Det feministiska uppvaknandet kom när hon väntade sitt första barn på 70-talet. Hon var med och arrangerade Kvinnokulturfestivalen som pågick i tre dagar i Riksdagshuset 1977. På det följde utställningen Vi arbetar för livet på Liljevalchs där enbart feministisk konst ställdes ut. Som musiker medverkade hon i kören på Sånger om kvinnor (1972) och gjorde även omslaget.

Målningen Superkvinnans vrede (1979–86) kom till i omgångar. Den påbörjades efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg i USA och efter en viloperiod tog hon upp den igen vid Tjernobylolyckan. En gravid superkvinna med rött ilsket hår och modersmjölken sprutande ur brösten flyger över ett härjat stadslandskap.

Gittan Jönsson beskriver sitt konstnärskap som ett ständigt undersökande, med utgångspunkt i insikten att en människa inte är en ö utan har ett sammanhang; familjen, att vara kvinna, förhållandet till patriarkatet. Konsten är erfarenhetsbaserad och berättande till sin karaktär. Hon rör sig från affischkonst och illustration till skulptur, måleri, film och musik. Stilen är en brokig blandning av realism, modernism och futurism, glada färger och former som är karaktäristisk för 70-talets konst, samt mer grå- och brunskaliga toner.

Diskkasterskan från 1978 är hennes mest omtalade men ingår inte i utställningen. Idémässigt är det en symbios av föräldrarna, på samma gång en uppgörelse och hyllning till pappan – diskuskastaren, och mamman – diskkasterskan. Den uttrycker en slags önskan om att mamman ska göra uppror.

En annan känd figur är alter egot Dammsugerskan. Där Diskkasterskan är en desperat revolterande hemmafru som kastar porslin mot en bakgrund av arg humor finns förhoppningen om att Dammsugerskan kan förändra mer, inte bara ta bort damm, utan städa i världen i det större sammanhanget. Figuren återkommer i både målningar och som porslinsfigur – som Frida Kahlo eller Läckö Slottsfru.

Verket Prinsessor utan panik kom till genom en brevkorrespondens mellan Gittan Jönsson och Kristina Abelli Elander, båda döpta efter Hagasessorna. Det är en serie som sammanfattar 70-talets feministiska kamp och Jönsson beskriver tillkomsten som ett sätt att leka med en kollega. Med humor blandade de personligt och politiskt, konstnärligt och privat.

Utställningen på Marabouparken delar namn med ett pågående filmprojekt där Gittan Jönsson låter kvinnor berätta om kampen inom konsten i 70-talets Stockholm, varvat med intervjuer av feministiska konstnärer i Berlin. En lägesbild av kvinnans villkor idag. Att följa hennes konstnärskap blir som en spännande resa, från den politiska övertygelsen – som i efterhand kan tyckas naiv och eskapistisk – till att gå ut i världen och skapa konst som ställer frågor om kvinnors situation och gestaltar samtida problem.

Kvinnans bundenhet och folkhemsidealen på 70-talet gjorde det svårt för kvinnor att ställa ut, även om kampen och de strukturförändringar som skedde ändå gjorde det möjligt. Men Dammsugerskan är fortfarande ute på uppdrag. Mycket behöver dammsugas bort, i konstvärlden och omvärlden.

Fakta: 

Gittan Jönsson

Född 1948 i Helsingborg. Kom in på reklamlinjen 1967 på Konstfack. Debututställning på Galleri Händer i Stockholm 1978 där Diskkasterskan visades.

• Kultförklarade Historieboken (1970) gjordes av Gittan Jönsson, Annika Elmqvist, AnnMarie Langemar och Pål Rydberg. Den kom ut på nytt 1978 och 2009.

• Utställningen Parallella linjer visar på Marabouparken i Sundbyberg t o m 19 juni.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Feministfirande i kärlekens tecken

8 mars

På onsdag, inför 8 mars, håller Södra teatern i arrangemanget Kärleken – en fest för feministerna. Tillställningen är tänkt som ett firande av feminismens framgångar och en motståndshandling, samtidigt som det är releasefest för Maria Svelands nya bok Hatet – en bok om antifeminism.

© 2024 Stockholms Fria