”Situationen är allvarligare än tidigt 1960-tal” | Stockholms Fria
Koko Molander

Fördjupning


Koko Molander
  • "En modell är att staten tar kontroll över hela byggprocessen,” säger Irene Molina, bostadsforskare.
Fria.Nu

”Situationen är allvarligare än tidigt 1960-tal”

Under 25 år har en aktiv bostadspolitik saknats, men nu är debatten åter aktuell. Det är i sista sekunden menar Irene Molina, bostadsforskare vid Uppsala universitet, som anser att läget är väldigt allvarligt.

Den utbredda bostadsbristen drabbar framför allt grupper som redan har en pressad situation på bostadsmarknaden. Låginkomsttagare, unga, studenter, nyanlända, pensionärer, samt ensamstående som nyss lämnat ett förhållande, eller som inte kan göra det eftersom de då blir bostadslösa, är extra utsatta.

– Det handlar inte bara om att det saknas bostäder. Det behövs specifikt hyresrätter som folk har råd att bo i, alltså med rimliga hyror. Men det är inte vad som byggs, säger Irene Molina, prefekt för Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.

Irene Molina tecknar bilden av mer än 25 år utan någon bostadspolitik.

– Det har funnits en inställning att staten inte har med det här att göra.

Det har bland annat lett till att kunskapen om situationen på bostadsmarknaden är låg. Till exempel finns det en rad tecken på att trångboddheten har ökat mycket, men det finns inga fullständiga mätningar eller utredningar, enligt Irene Molina.

1991 lade den borgerliga regeringen som då kom till makten ner bostadsdepartementet och även Statens institut för bostadsforskning, SIB. Det följde även en rad reformer som ändrade bostadsmarknaden. Bland annat avskaffades lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, och därmed också skyldigheten att upprätta bostadsförsörjningsprogram. Den statligt reglerade bostadslånegivningen och räntesubventioner upphörde. Det blev också lättare för kommunerna att sälja ut allmännyttan.

– Det har saknats intresse från de statliga maktinstitutionerna vilket jag tycker är uppseendeväckande då bostadspolitik är avgörande för all politik, säger Irene Molina.

I dag är den sociala och etniska segregationen större än innan miljonprogrammet. Situationen har spätts på av de senaste 25 årens brist på bostadspolitik.

– Det byggs för lite och det som byggs är för de som redan har en position på bostadsmarknaden, i attraktiva delar av staden och med höga hyror. För de som behöver det mest byggs det inget alls. Situationen är allvarligare än tidigt 1960-tal.

Irene Molina tror att det åtminstone behövs en lika stark insats som miljonprogrammet under 1960- och 1970-talen. Men det ska inte återupprepas i samma form utan det är viktigt att lära sig av de misstag som har gjorts.

– Miljonprogrammet är grunden till den segregation som vi har i dag. Det är givetvis inte bra. Men det var en lyckad satsning på det sättet att bostadsbristen försvann och det behövs en liknande satsning när det gäller politisk vilja.

Irene Molina vill se en uppgörelse oavsett ideologi och över partigränserna för att lösa situationen.

– Jag ser en ljusning i och med att det åter blivit en politisk fråga som är uppe i debatten.

Statliga subventioner ser Irene Molina som en nödvändighet för att komma till rätta med problemen. De kan utformas på olika sätt, till exempel gå till den privata byggsektorn, som tidigare, eller till enskilda individer som därigenom kan få hyreslättnader.

– Många är överens om att subventioner behövs. Ytterligare en modell som är min personliga åsikt är att staten tar kontroll över hela byggprocessen. Bostadsbyggandet har varit reglerat och styrt men staten har aldrig byggt själv.

Irene Molina varnar för politiska lösningar och idéer som går ut på att för att det ska bli billigare bostäder måste vi bygga sämre. Det närmar sig det internationella begreppet social housing som frångår principen att alla har rätt att bo i bostäder med en rimlig standard.

– När vi hör det förslaget ska vi vara kritiska tycker jag. Den typen av byggande riskerar att cementera sociala skillnader och segregation. Det är nödlösningar som får enorma politiska konsekvenser för framtiden.

Rekommenderade artiklar

© 2020 Stockholms Fria