”Jag är friare som rasifierad bög i Tensta” | Stockholms Fria
  • Alejandro Montero Bravo kom ut lite försiktigt i Norrköping som 18-åring. Nu är han 27 och bor i Tensta med sin pojkvän och de trivs mycket bra.
Stockholms Fria

”Jag är friare som rasifierad bög i Tensta”

Alejandro Montero Bravo bor i Tensta med sin pojkvän och har inga problem att vara öppen med sin sexualitet här.

Han är 27 år, pluggar på Konstfack och bor i Tensta sedan tre år tillbaka, med pojkvännen sedan två år. Alejandro Montero Bravo låter glad när han talar om Tensta.

– Jag trivs jättebra. Det är en vanlig förort. Det kanske inte finns så mycket att göra här men det är en skön plats att bo på och mångfalden betyder mycket, jag mår väldigt bra av det.

Han har chilensk bakgrund, kom ut som 18-åring, flyttade från uppväxtens Norrköping som 20-åring, först till Skrapan på Söder.

– Jag upplevde ofta rasism på Södermalm. Det hände flera gånger att jag fick frågan ”är du svarttaxi?” när jag stod utanför Seven eleven på natten. En rasifierad kan tydligen inte bara stå där vid den tidpunkten. Det blev komiskt till slut. När jag flyttade till Tensta förstod jag hur segregerat det var på Södermalm.

Men du känner dig trygg som homosexuell i Tensta?

– Ja, det tycker jag. Som homosexuell bryter man mot normer oavsett plats men jag har aldrig känt mig utsatt. Däremot har jag blivit utpekad på andra platser för att jag är rasifierad. På vita klubbar händer det att folk pratar engelska med mig och min kille för att vi båda är rasifierade, ”gud vad weird, två rasifierade kan inte vara tillsammans”. Sådana miljöer har jag känt mig obekväm i.

Kan du och din pojkvän gå öppet på gatan i Tensta, hand i hand?

– Definitivt, vi är kanske inte sådana som gör det så mycket, men vi har pussats på gatan.

Du har aldrig upplevt dig hotad eller diskriminerad där?

– Nej, aldrig. Men andra säger åt en, ”folk känner så här i förorten” och mediebilden är att folk från andra kulturer inte förstår. Tolerans framställs som något bara vita västerlänningar har förstått. Men acceptans finns i hela världen.

– Problemet är att rasifierade homosexuella inte syns i medierna. Det är frustrerande med alla fördomar, de förvärrar situationen för unga som vill komma ut, de får bilden att deras familj och vänner inte kommer att förstå. Visst finns det extrema länder, men bara för att man kommer från en viss plats tar man inte med sig extrema värderingar.

Vad säger du om Järva Pride?

– Det är absurt. De försöker kidnappa Pride, en festival som är till för att stärka utsatta minoriteter och istället hetsa oss mot varandra. Om de vill hjälpa folk att komma ut så är det ju ett väldigt konstigt tillvägagångssätt att komma hit och kritisera alla som bor här och berätta för oss vad vi tycker.

Alejandro upplever att det finns mycket rasism även i hbtq-världen.

– Det kommer tyvärr inte som en chock för mig om en del vita homosexuella nappar på det här. När jag flyttade till Tensta var jag singel och skrev till folk på Grinder (ett community, reds anm). Folk hängde direkt upp sig på konstiga saker. Typ ”kan du ren svenska?”. De blev nervösa, jag fick ett annat bemötande, sågs som ännu mer blatte.

Som en positiv motvikt framhåller Alejandro att rasifierade börjar ta mer plats. I år ska en grupp ha ett eget flak i paraden under parollen ”pride of color”.

– Det är det starkaste sättet att bryta fördomarna, visa att vi finns. Och vi är ganska många. Jag tror att det initiativet kommer att betyda mycket.

Efter flytten från Skrapan till Tensta började Alejandro känna sig mycket mer tillfreds.

– I Tensta känner jag mig friare som rasifierad bög. Folk tar inte för givet att jag är någonting alls här, jag smälter in i mängden, även om jag är bög så sticker jag inte ut här. Det är jätteskönt.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Stockholms Fria