Birger Schlaug

Inledare


Tiggeriförbud

  • Tiggeriet riskerar att bli som sand i maskineriet. Ju fler som känner en tagg av olust på vägen ut från gallerian desto större risk att man inte begriper storheten i det system som styr oss, skriver Birger Schlaug.
Fria Tidningen

Tiggeriet är en påminnelse om att EU gått åt helvete

Tiggeri är mer än att någon vill ha pengar i en pappmugg. Tiggeri är en påtagligt påträngande påminnelse om ekonomiska och social klyftor i det ekonomiska system som skulle bli så bra bara det fick sjösättas, skriver Birger Schlaug.

Löften om det goda EU, de mänskliga rättigheternas union, där välfärden skulle blomstra när kapital skulle få gå på tillväxtjakt varhelst det ville, när arbetsmarknaden skulle bli så mycket större så att arbetskraften skulle kunna flyttas som pjäser på ett spelbord, när tjänsterna skulle avregleras och när varor skulle få flöda fritt i en union som skulle skimra av smör och honung...

I själva verket gick det åt helvete.

Och människor som tigger påminner om att det gick åt helvete. Så det är väl inte att undra på att politiker – som lovat allt det där goda bara kapital, varor, tjänster och arbetskraft får flöda fritt – önskar sig förbud mot tiggeri. Förbjuda den scen där verkligheten spelas upp och istället få leva fullt ut i en värld av kulisser. Där vi, som lever goda liv, slipper se eländet som bara ger oss dåligt samvete när vi ska konsumera oss till ökad tillväxt som hamnar hos dem som redan har.

Tiggare utanför shoppinggallerior främjar inte kommersen. Kanske börjar en och annan ömsint stackare att fundera över hur livet egentligen levs. Och hur orättfärdigt vi delar på de vinster som genereras genom att vi drivs att arbeta mer för att konsumera mer så vi kan producera mer så planetens förmåga att bära mänskliga samhällen minskar…

Det hela är så jävla dumt.

Tiggeriet riskerar att bli som sand i maskineriet. Ju fler som känner en tagg av olust på vägen ut från H&M, El-giganten och Mall of Scandinavia desto större risk att man inte begriper storheten i det system som styr oss. Ekonomismen. Vars budskap är att vi aldrig ska vara nöjda.

Även om vi slipper sitta med en pappmugg och be om en slant från dem som strömmar in och ut från kattguldssmyckade gallerior, hysteriska shoppingcenter eller bara från ett trist Coop vid en trist parkeringsplats i en trist ort någonstans där hoppet var något som fanns förr innan globaliseringens käftar släckte det. Med ett hångarv.

Tiggandet ger en del av oss dåligt samvete. Får oss att fundera. Skapar olust. Det är därför också socialdemokrater luftar tanken på att förbjuda tiggeriet. Det är inte värdigt att sitta på knä och tigga, meddelar statsminister Löfven förnumstigt.

Det är inte värdigt att vara fattig, är det han säger.

Ska du vara fattig får du vara det i skymundan, inte sitta här som ett levande bevis på att unionen inte fungerar och att systemet gynnar dem som redan varit gynnade och missgynnar dem som länge varit missgynnade.

Att sitta här och tigga blir liksom en påminnelse om att Löfvens parti är en del av denna utveckling eftersom man aldrig lärt sig sätta ner foten för att stoppa det som annars sker på ett sluttande plan.

Det är det – att inte sätta ner foten – som inte är värdigt.

Att tanken att förbjuda tiggeri nu sipprar fram ur socialdemokratin är inte oväntat. Man oroar sig för att tappa väljare. Moderaterna luftade frågan redan 2014 genom riksdagsledamot Cecilia Magnusson. Men då hade Socialdemokraterna principiella invändningar.

Nu har man liksom vänt på det. Och hävdar att människor som tigger inte hör hemma i ”den svenska modellen”. Men den historiebeskrivningen är falsk.

Det folkhem, som man talade om en gång i tiden, sorterade dem som tillhörde folket och dem som inte tillhörde det. Ett hem för rätt folk.

Inte folk med skallar som hade andra mått än det riktiga folket.

Skulle regeringen lägga förslag om förbud mot tiggeri så skulle de gröna statsråden få än svårare att försvara sig mot den växande rörelsen inom partiet som ifrågasätter deras förmåga att värna partiets grundläggande värderingar.

Frågan är dock vilka MP-ledningen känner mest tillhörighet med: Löfven och Damberg eller sina egna medlemmar.

Den andra sortens tiggeri lär det dock inte bli tal om att förbjuda. Det där tiggeriet från den redan välmående att få göra avdrag för att få någon annan att skurar toaletten åt sig.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria