Civilisationens hörnsten | Stockholms Fria
Rojin Pertow

Inledare


Bostadskrisen

  • Inte ens riskkapitaliser anser det lönsamt att investera i nya bostäder utan köper in sig på miljonprogrammen för att på sikt chockhöja hyrorna.
Fria Tidningen

Civilisationens hörnsten

För att kunna leva och verka i ett samhälle behöver invånaren först och främst någonstans att bo. Bostadskrisens Sverige skapar inte bara otrygghet bland de bostadslösa, det hämmar rent av samhällets hela utveckling.

Olika former av bostad är ett samhällets första och största stöttepelare. Det är inte för intet tak över huvudet och mat på bordet är populära uttryck för det minsta som en människa kan begära för att klara livhanken. Den mänskliga kulturen brukar i historien räknas från och med det att hon blev bofast och lärde sig bruka jorden, innan det fanns helt enkelt inte civilisationen i en igenkännbar form för dagens människa. Först ska vi äta, sedan ska vi bo. Därefter kan vi gå vidare till att organisera oss i olika former av samhällen och klättra i behovstrappan tills vi slår huvudet i aktiemarknaden och osäkra kapitalinvesteringar.

Trappstegen har dock kastats om en del, åtminstone i de större svenska städerna. Här råder nämligen som bekant en skriande bostadsbrist som stegrar i takt med befolkningsökningen. Enligt Hyresgästföreningens faktabank hurvibor.se bor närmare 94 procent av Sveriges befolkning just nu i en kommun där det råder bostadsbrist. Bostadsbrist innebär helt enkelt att kommunen inte kan bistå alla sina invånare med någon typ av boende, det finns för få byggnader att bo i. Detta grundläggande mänskliga behov kan alltså inte tillgodoses i en högtstående civilisation som Sverige.

Det kan bli svårt att bygga vidare på ett samhälle, klättra uppför trappan, om det första trappsteget är trasigt. Hur ska nyetablerade människor ta sig hela vägen upp till aktiemarknaden via ett vanligt jobb om de inte ens kan ta det första steget och bo någonstans? Exempel på nyetablerade är migranter, ungdomar men även människor som tagit sig ur svårigheter som social utsatthet, långvarig sjukdom och missbruk. Nå, det är förstås inte meningen att alla ska kunna ta sig till toppen. Sådant är klassamhället och kapitalismens inneboende logik, för att någon ska vara systemets vinnare måste många vara dess förlorare och harva vidare i botten av den socialt konstruerade trappan.

Att ha någonstans att bo torde dock stå utanför det politiska paradigm vi för närvarande anslutit oss till. Om politik handlar om att organisera och styra samhället mot en riktning så borde det ligga i samtligas intressen att bistå med det minsta medlet för att faktiskt möjliggöra samhällets själva existens. Någonstans för folk att bo och någonting för dem att äta. Inte kan vi arbeta, hålla oss friska, ha åsikter om det ena och det andra, om grundstenen för dessa aktiviteter saknas oss. När en människa inte har en trygg plats att bo på kommer resten av hennes liv och tillvaro kretsa kring att ordna det, och den jakten kan göra en både sjuk, fattig och arbetslös. Alla dessa saker politiken vill förbjuda oss att vara men inte på allvar motarbetar genom att skaffa fram bostäder.

På sistone har intresset för att investera i de så kallade miljonprogrammen ökat från privata investerare och fastighetsbolags håll. Man ser klarsynt kapitalistiskt på bostadskrisen och förstår att här kan man tälja guld. Det kommer inte att byggas nya bostäder i större omfattning någon gång snart så man investerar i det befintliga beståndet istället genom att köpa in sig, renovera fastigheterna och höja hyrorna med i snitt 40 procent. Det om de politiskt blå och deras intressen. Samtidigt rapporterar Sveriges radio att för tre år sedan sålde Socialdemokraterna i Botkyrka 1300 kommunala lägenheter till riskkapitalister. Det är lätt att känna att ingen är på civilisationens sida, oavsett politisk färg.

Min mor brukar säga att det är tur för oss barn som är födda i Sverige att politik mest handlar om att skyffla runt pengar här. Där hon kommer ifrån är politik på liv och död på ett högst konkret vis. Det är en sanning med modifikation. Inte för att på något vis jämföra kurdernas förföljelse i mellanöstern med bostadskrisens Sverige, men när mer eller mindre samtliga politiker skyfflar pengarna åt ett och samma håll bygger vi ett samhälle med otrygghet som absolut grund. Civilisationen hotas, det första trappsteget ruttnar och få kan ta sig längre än så.

Annons

© 2018 Stockholms Fria