Tätt mellan husen men glest med engagemang | Stockholms Fria

Recension


Konst
Liljevalchs Vårsalong
Var: Malmskillnadsgatan 32
När: 11/1–5/3

  • Eva Lindgrens kontorshus blänker i natten. Ett av många exempel på hus som motiv vid årets Vårsalong.
  • Isak Anshelms relistiska dystopi Unknown Entity.
  • Ur Stefan Larssons märkliga, animerade film Spatial bodies, där tentakelliknande byggnader drar fram genom stadslandskapet.
  • Hale Güngör Oppenheimer gör collage av föremål vi har i våra hem.
Stockholms Fria

Tätt mellan husen men glest med engagemang

Konsten i Sverige tar det försiktigt. I alla fall om man ska döma efter Liljevalchs Vårsalong, landets största årliga konstutställning. I år visas 295 verk av 127 konstnärer. De togs ut av över 2 500 sökande från hela landet.

Hus har nog aldrig varit populärare motiv än i år. Nya hus och gamla, stora hus och små, höga och låga, trygga och ödsliga. Hus inbjuder ju sällan till djupare tankar, men de uttrycker kanske en längtan efter trygghet i tider av inbillad eller verklig oro.

Utan utspel eller kontroversiella åsikter blir en så stor salong kompakt. Till det bidrar också att Vårsalongen även i år visas i kontorslokaler nära Sergels torg. Jag längtar efter rymden i konsthallen på Djurgården.

I en tid av högt uttalade åsikter är det märkligt att se en salong där samhällsengagemanget är glest, lågmält och indirekt. Exempel på detta är tre akvareller av Paula Jorgensen Korning, som fångar ett öppet landskap med dagbrott. Titlarna Brunkol 1–3 klargör att det handlar om klimatpolitik. Mattias Hellbergs hopknycklade reklamblad, noggrant målade i många färger, känns inte direkt 2017 och Siri Elfbergs Elmasten föll skapar inget katastrofläge, men skogens knytt vaknar till liv.

Ulla Andersson har i sitt stora broderi samlat feministiska krav från de senaste 50 åren, men det är snällt, nästan trivsamt. Kanske rymmer Vinícius dos Santos Juncture en kritisk syn på tidens kroppsfixering? Hursomhelst, kropparna är snärjda i ansträngande ställningar.

Per Serre målar Sveriges trädgård. Marken är gul och himlen blå, men jag ser inget kontroversiellt. Blekinge kallas ju traditionellt Sveriges trädgård och begreppet kan problematiseras med tanke på att SD-ledaren Åkesson kommer härifrån. Men det är en ganska fin trädgård. Det är allt.

Som en livgivande underström hittar jag ändå en hel del informellt måleri av både yngre och äldre konstnärer. Här finns poesi och vågspel, låt vara av mer personlig art. Märta König som med sina landskap påstår sig skildra väder och tid på dagen bjuder på ett måleri att kliva in i, helt enkelt, ett måleri som jag tycker vidrör tillvaron.

Hale Güngör Oppenheimer skildrar i sparsmakade collage hur möbler och andra hemmets saker skingras. En liknande upplöst verklighet finns i Elisabeth Ödmanns skildringar av människor i grupp. Amanda Tryggs zombies, som vänder insidan ut, hör till de märkligaste inslagen.

Sebastian Larsson gör plats för fåglar och utanför stan stryker en trött varg i Jan Ramstedts målning. Vi får också genom Emilia Jonsson Wennberg möta en kvinna med väldig röd mun som ansätts av stora kryp på halsen. Vid skärmarna och med hörlurar sitter en ung man i Isak Anshelms relistiska dystopi Unknown Entity (Okänd enhet).

Husen, ja. Tobias Adamsson fantiserar i sina arkitektritningar av äldre hus om kulturarvet medan Eva Lindgrens kontorshus med glasfasad blänker i natten. Däremellan finns Björn Ahléns pizzeria i trött vitt trähus, Björn Bernströms Chicago och Anders Lönns suggestiva äldreboenden med svarta, ihåliga fönster. Slussen uppmärksammas av flera, som Erika Canohn som skildrar en av alla mindre passager som försvinner.

I salongen finns tre yngre målare som arbetar med både kraft och gehör. Stefan Johansson drar ut sina färger i breda strimmor över den vita ytan och Emelie Luostarinen låter sina linjer vibrera i Dancing Bananas. Johannes Hägglund gör en ordentlig satsning på en härlig växtlighet i stort och grönt.

Sebastian Larsson, som är verksam i Japan under artistnamnet Aujik, visar i filmen Spatial Bodies, animerade tentakelliknande byggnader som rör sig över ett autentiskt stadslandskap. Det liknar ingenting annat.

Fakta: 

Fakta

• Av 2 505 som sökte antogs 127 konstnärer, ungefär hälften från Stockholmstrakten.

• Det väger jämt mellan kvinnor och män.

• Äldsta deltagaren är 91 år och den yngsta 20 år.

• Jury har bestått av Ernst Billgren, Charlotte Gyllenhammar, Magnus Uggla och Mårten Castenfors, chef för Liljevalchs.

Rekommenderade artiklar

© 2017 Stockholms Fria