Lekfullt och interaktivt när nytt museum slår upp portarna | Stockholms Fria
  • Vid nyöppnade Scenkonstmuseet ges tillfällen att själv prova på olika uttrycksformer.
  • De gyllene skorna glänser medan bröderna Herreys sjunger Diggi loo diggi ley.
  • Mio min Mio i miniatyrformat.
  • Installationen ...and it's gone är ett arkiv med människors berättelser om sina scenkonstupplevelser.
  • Rekvisita från Marionetteaterns föreställning Kung Ubu från 1964.
  • I kuriosakabinettet visas en rad mer eller mindre udda instrument.
Stockholms Fria

Lekfullt och interaktivt när nytt museum slår upp portarna

Nyöppnade Scenkonstmuseet vill hellre inspirera än undervisa. Det lyckas de bra med, tycker Martin Holmström.

På Scenkonstmuseet ett stenkast från Dramaten samsas teater med musik och dans. Museet har anor från slutet av 1800-talet och har sina rötter i Musikhistoriska museet, Drottningholms teatermuseum och Marionettmuseet. Men i sin nya klädnad är det en modern skapelse där interaktivitet och växelspel mellan konstformer står i fokus.

”Vi har utgått från vad vi själva blivit nyfikna på. På det sättet får publiken mer nedslag i scenkonsten än att det blir en historielektion”, säger curator Clara Åhlvik vid en presentation.

Målet har inte varit att i första hand skapa en pedagogisk utställning.

”Vi vill självklart lära ut saker, men det viktigaste för oss är att inspirera. Efter att ha varit här kanske man vågar börja sjunga eller ta den där danslektionen. Man ska triggas att prova på de olika konstarterna”, säger museichef Daniel Wetterskog.

Museet har fyra huvuddelar – dans, teater, musik och dockteater. Men givetvis överlappar de varandra, ljud och rörelse är närvarande nästan överallt. I något som kallas gestrummet kan man till exempel skapa musik genom att dansa framför en skärm. Samtidigt som ljud uppstår bildas fördjupningar i ett rutnät på skärmen, som för tankarna till hur Einsteins rumstid kröks av gravitationen. Intill ligger ett rum där dansare rör sig på alla fyra väggar, samtidigt som flamenco möter hiphop och vogue. Ännu ett rum bort kan man ställa sig i en pose och se vilken känd dansare ur historien man liknar.

I den permanenta utställningen På scen varvas utställningsföremål med interaktivitet, och ofta integreras de med varandra. Ett exempel är dansskor som står i montrar. Genom att trycka på en skärm kan man se ett videoklipp där skorna används. Här väcks Herreys gyllene skor till liv.

I teateravdelningen finns utrymme för både traditionstyngda pjäser som Strindbergs Drömspel och Scum-manifestet, det provocerande och de fria teatrarna möter traditionen. Ett vackert inslag är små installationer där videoklipp syns genom kulisser i papper och kända verk spelas upp på under tre minuter.

I nästa sektion finns kostymer med en barnavdelning för den som vill klä ut sig. Och via en skärm kan man virtuellt testa att sätta på sig olika masker. På flera liknande sätt försöker museet locka in besökaren i händelsernas centrum, få oss att delta aktivt.

Mest spännande är musikavdelningen. Här möter Bellman Erik Lundin och det bjuds på både samplingar och symfonier. Det är dock knappast bleckblåsinstrument eller nyckelharpor i montrar som kommer att göra succé i den här avdelningen, utan de interaktiva elementen där man själv får trycka, känna och skapa. Vid en station går det att komponera musik med hjälp av klossar. De olika klossarna representerar instrument som lyses upp i en monter i bakgrunden. Genom att välja ut klossar och flytta runt dem på en plan yta kan man på några sekunder skapa ett musikstycke med en blandning av valfria instrument. Här framträder den lekfullhet som man velat ge utrymme för i utställningen som starkast. Och visst är det kul.

Den permanenta utställningen, som upptar större delen av Scenkonstmuseets lokaler, kommer att stå mer eller mindre oförändrad i sex år. Det finns dock även en temporär utställning, ...and it’s gone. Det är en installation av Carina Reich och Bogdan Szyber i formen av ett arkiv där man går runt bland pärmar. Genom att lyfta på gammeldags, svarta telefonlurar kan man lyssna på inspelningar av människor som berättar om starka upplevelser de haft av scenkonst.

”Vår utgångspunkt är att museet är en paradox, scenkonst sker här och nu, eller där och då”, säger Bogdan Szyber.

I installationen ingår skådespelare som välkomnar publiken med dämpade röster, likt arkivarier eller bibliotekarier. Det är också något lugnande över verket. Här går man runt bland långa rader av hyllor med likadana brungrå pärmar. Belysningen är svag och i luften hörs ett mummel av röster, musik och applåder. Efter att ha bombarderats av intryck i den permanenta utställningen är den här flyktiga installationen en bra avslutning.

Fakta: 

Händelser i helgen

Museet öppnar för allmänheten 11–12 februari. Några programpunkter:

• Guidade visningar varje halvtimme.

• Workshop med dockmakaren David Wätte.

• Föreställningen Gatstenspoesi med Cafez.

• Klubb i regi av Scenkonstmuseets ambassadörer RMH med musik från den kommande utställningen om svensk hiphopmusik.

• Samtalsserien Vem är scenkonst till för? Inbjudna gäster från dans, teater och musik, under ledning av Parisa Amiri. Samtliga samtal teckentolkas.

Se fullständigt program på scenkonstmuseet.se.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2018 Stockholms Fria