Våga vara snäll | Stockholms Fria
Rojin Pertow

Inledare


Samtalsklimatet

  • Internet och sociala medier gör det enklare att vara oprovocerat elak i och med möjligheten att vara anonym. Med ökat mobil- och datoranvändande bör även eftertanken kring hur vi använder dessa öka.
Fria Tidningen

Våga vara snäll

Det moderata riksdagsledamotet Hanif Balis ton på nätet mot journalisten Alexandra Pascalidou är bara det senaste exemplet på det hårda samtalsklimat som råder. Det är dags att våga vara snäll, skriver Rojin Pertow.

I sviterna av avslöjandet av den svenska ”trollfabriken” Granskning Sverige har frågan om samtalsklimat och hårt tonläge i debatter återaktualiserats. Nej, det är som jag konstaterade i inledaren 22/2 inte ett explicit hot mot yttrandefriheten att vara elak mot enskilda individer på internet. Att hota är ett lagbrott, men inte att helt enkelt vara oschysst. Rimligt, för vad som anses vara sårande tenderar att vara ganska individuellt och subjektivt, därmed svårt att avgöra och kriminalisera. Dock leder sagda elakheter i allra högsta grad till att sinka debatten och hindra folk från att medverka i rädsla för att bli nedgjorda och mobbade.

Är man med i leken får man leken tåla, heter det ju. Men vilken lek är man egentligen med i där det inte anses höra till ytterligheter att gå till personangrepp, håna, göra narr av och rent av ljuga om sin meningsmotståndare öppet och ogenerat? I dagarna skrev den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali ett oprovocerat inlägg på microbloggen Twitter där han gjorde narr av journalisten Alexandra Pascalidou: ”Att FOX News tar in Nils Bildt som ’Sverigeexpert’ är ju lika dumt som att SVT skulle ta in Pascalidou som ’Greklandsexpert’”, skrev han. Pascalidou svarade med att undra vad hon gjort honom och beklaga att han förnedrar människor på detta vis. Det här är inte första gången män som Hanif Bali beter sig såhär mot meningsmotståndare på internet, helt öppet och i egenskap av representanter för väljare.

Tyvärr har vi alltså en situation som går djupare än bara anonyma trollkonton som använder offentliga personer som ett slags gratis egenterapi för sina aggressionsproblem. När politiker och andra debattörer talar med varandra utan grundläggande respekt och medmänsklighet är det färre och färre som vill göra sig besväret att över huvud taget säga sin åsikt i debatt och diskussion.

Somliga skulle hävda att det är bra, på internet och i sociala medier i synnerhet går det just nu inflation i åsikter. Tycker man dock att det generellt borde diskuteras mindre (även det i sig en åsikt) avråds man härmed från att besöka diskussionsforum. Vad som däremot borde minska, egentligen utrotas helt, är det aggressiva tonfallet, lögner och elakheter. Inte bara mot meningsmotståndare, denna typ av tilltal återfinns ofta även inom de egna leden.

När någon undrar, uttryckt sig fel eller helt enkelt inte hade en så genomtänkt åsikt från början händer det att personen i fråga istället för att mötas av saklig diskussion med meningsfränder blir virtuellt tjärad, fjädrad och upphängd i flaggstången på torget. Av sina åsiktskamrater. Det är ingens ansvar att agera uppslagsverk åt någon som lika gärna kan fråga på Google om sitt specifika spörsmål. Men samtidigt, varför inte hjälpa någon som kan mindre, om man själv sitter på så mycket kunskap? Som så upplyst som många verkar anse sig vara kan man gott välja sina strider. Då man inte har lust att förklara någonting kan man helt enkelt låta bli, utan att håna och hata.

Den taskiga tonen i debatterna är alltså inte bara en sidas fel, vi är många som har skuld i detta. Antingen för att vi har nära till att tolka in det värsta i vad andra säger, eller för att vi vill bli påhejade av en mobb som är minst lika elak som vi själva. Kanske har vi bara tröttnat på våra meningsmotståndare och nybörjare på den egna sidan. I det fallet rekommenderas en time out från debattsamhället, snarare än en elak offensiv.

I ett hårt debattklimat är det en motståndshandling att vara snäll. Politiskt, rent av. Samtal som är politiska till sin natur är de som röner hårdast angrepp. Därmed blir debattstrategin även den politisk, eftersom den används till politiska ändamål (att övertyga någon om någonting). Att då vägra dras med i raljanta, föraktande påhopp utan istället hålla sig saklig och snäll blir även det en politisk strategi. I alla situationer där konkurrens, hårdhet och elakhet premieras är det en motståndshandling att aktivt vara snäll, anspråkslös och mjuk. Det är dags att vi sätter stopp för den eskalerande, destruktiva och illvilliga debattkulturen. Vem vet, kanske leder det till färre lögner och fejknyheter också när ändamålen inte längre helgar medlen.

Annons

© 2018 Stockholms Fria