Kvinnohatet och lagens dubbla måttstockar | Stockholms Fria
Kajsa Persson

Fördjupning


Kajsa Persson
  • "I dag finns en helt annan medvetenhet om utsatthet i det offentliga livet och lagstiftningen har inte riktigt hängt med." Det säger juristen Görel Granström angående att kvinnors utsatthet ofta ses som något som främst existerar i hemmet, och att det fokuseras mycket på våld i nära relationer ­ inte på utsattheten i offentliga rum.
Fria.Nu

Kvinnohatet och lagens dubbla måttstockar

Att bli kallad något rasistiskt är ett hatbrott – att bli kallad något kvinnofientligt är det inte. Kvinnors utsatthet har en historia av att ses som något som sker i det privata, men i dagens värld av sociala medier är kvinnohatet ofta ute i offentlighetens ljus. Fria samtalar med juristen Görel Granström om en lagstiftning som inte riktigt hänger med.

Eftersom vi har så mycket exempel på att kön har betydelse när det gäller risken att utsättas tycker jag att det skulle vara lämpligt med straffskärpning, säger Görel Granström som är docent i rättsvetenskap vid Umeå universitet.

Och exempel finns det gott om. Många kvinnor i Sverige, inte minst journalister, bloggare och andra offentliga personer, har berättat om hoten och hatet de utsätts för på nätet. Ett exempel är ett uppmärksammat program av Uppdrag granskning från 2013 då kända kvinnor läste upp mejl efter mejl med grova våldtäktshot, dödshot och sexualiserat våld. Men något hatbrott är det inte.

Hade det varit en person som istället blivit utsatt för rasistiska kränkningar med jämförbara hot, hade det däremot kunnat vara hatbrott. Så ser den svenska straffskärpningsregeln ut, som innebär att om det finns hatmotiv bakom ett brott kan straffet bli strängare än annars.

Görel Granström tycker att det finns grund för att också kön skulle inkluderas i hatbrottslagstiftningen, men när det gäller hat och våld mot kvinnor har det ofta setts som något som främst sker inom hemmets väggar.

– Man har inte riktigt sett att kvinnors utsatthet kan vara en fråga om hatmotiverad brottslighet. Att det handlar om fördomar mot någon på grund av vad den personen representerar, eller vad man tror att den representerar.

Frågan är inte ny. I mitten av 1990-talet tillsattes den statliga utredningen Kvinnovåldskommissionen för att se över en rad lagar med fokus på kvinnors och barns rätt till skydd mot våld och övergrepp. Deras arbete ledde bland annat fram till att brottet grov kvinnofridskränkning infördes. Även om fokus låg mycket på våldet i nära relationer, inte på det i offentliga rum, kom kommissionen 1995 med förslaget att inkludera kön som en grund för hatbrott. Så blev det dock inte och sedan dess har frågan inte diskuterats i någon större utsträckning, säger Görel Granström.

– I de olika förslag som har lagts gällande hatbrottslagstiftningen sedan 1940-talet och framåt är det egentligen väldigt sällan kön kommer upp.

Argument som har framförts mot att kön skulle vara en grund för hatbrott är att lagstiftningen ska vara ett skydd för särskilt utsatta grupper. Eftersom kvinnor inte är en minoritet i samhället, har de inte heller ansetts vara en sådan grupp.

– Lagstiftningen har kommit till av behovet att skydda utsatta grupper och det är ofta minoriteter. Men lagstiftningen är formulerad så att den lika gärna kan vara ett skydd för någon individ som är en del av majoriteten.

Exempel är att det som står som grund är bland annat ”sexuell läggning” och ”religiös tillhörighet” – inte exempelvis homosexuell eller muslim.

I andra länder än Sverige har ibland argument förts fram som handlar om att det skulle bli så otroligt mycket brottslighet om trakasserier och hot mot kvinnor sågs som ett hatbrott.

– Det har sagts att det är så resurskrävande och det skulle också påverka arbetet med andra utsatta grupper, säger Görel Granström.

Hon nämner att också i det svenska sammanhanget har det pratats om hur många grupper som egentligen ska skyddas, även om det inte uttrycks på samma sätt som ovan. Vilka ska kvala in och när tar det stopp?

– Det är otroligt svårt både politiskt och moraliskt att hantera. Hela konstruktionen av hatbrott kan egentligen ifrågasättas – handlar inte mycket brottslighet om att uttrycka hat? Och är det inte lika illa att bli utsatt för en misshandel oavsett orsak?

Men det finns ändå en avgörande skillnad när det gäller hatbrott, menar Görel Granström, som handlar om att någon utsätts på grund av vem man är eller vem man förutsätts vara.

– Då har det sagts att det är något som är värre än andra brott, eftersom alla har en grundläggande mänsklig rättighet till likabehandling oavsett vem man är. Hatbrott sänder ett budskap, och även de som identifierar sig på samma sätt som den som blir direkt utsatt får budskapet.

Argumenten för att kön ska inkluderas handlar enligt Görel Granström om lagstiftningens funktion, och att sända ett budskap tillbaka.

– Lagstiftning är att säga att ”det här vill vi markera mot”. Sedan kan det diskuteras om lagstiftning är rätt väg att gå, och vilken effekt den har. Men premissen är att vi tror att folks beteende kan påverkas genom lagstiftning. Då bör man fundera på om inte samma argument ska användas när det gäller detta.

Om det sedan faktiskt får effekt är svårare att säga, om det verkligen skulle få människor att låta bli att tafsa eller skicka kränkningar. Men Görel Granström säger att lagstiftningen också handlar om att få igång en diskussion.

Frågorna debatteras också på ett helt annat sätt i dag än för bara några år sedan, men ändå har det inte riktigt kommit upp i nivå till lagstiftning. En annan grupp som har diskuterats i fråga om hatbrott och straffskärpning är transpersoner. När utredningen om transpersoners straffrättsliga skydd blev klar i december 2015 hade Görel Granström hoppats på ett resonemang också kring kön som grund för hatbrott.

– Man kan ändå tänka sig att man skulle komma in på frågan om kön som grund då också. Det görs delvis, men det görs genom att man säger att ”det här är inte fråga om ett skydd för kön”. Sedan sägs inget mer.

När frågan senast lyftes som ett faktiskt förslag om straffskärpning var verkligheten minst sagt en annan. 1995, då Kvinnovåldskommissionens förslag kom, var internet fortfarande ett relativt litet fenomen. Fem procent av Sveriges befolkning kopplade upp sig på nätet och det var många år innan de stora sociala medierna exploderade.

Görel Granström säger att det vi i dag ser i olika sociala sammanhang på nätet är ett tydligt uttryck för utsatthet just på grund av kön.

– Man ska vara försiktig med att jämföra upplevelser av utsatthet men det finns en ytterligare dimension av nätet. Går du på en gata och någon ropar något kränkande är det kanske tre personer som hör och ser de kränkningar du utsätts för där. På nätet kan det finnas hur många som helst som ser och hör och det stannar kvar mycket längre.

Att utsattheten har diskuterats mer de senaste åren både i form av internet men också på offentliga platser, som under sommarens festivaler och konserter, är positivt. Görel Granström säger att hon hoppas att frågan om kön som grund till hatbrott ska lyftas igen, men att hon inte känner sig så väldigt optimistisk. Det har tagit lång tid, också när det gäller andra grupper, som transpersoner som nu är på gång eller när sexuell läggning infördes som grund.

– Man ska komma ihåg att lagstiftning bara är ett sätt att hantera det på, det kanske inte är det enda sättet och kanske inte heller bästa. Men går vi tillbaka till slutet av 1990-talet, då det var ett stort fokus på våld i nära relationer och grov kvinnofridskränkning infördes, då trodde man att mycket av det utsatthet som finns skulle kunna hanteras. I dag finns en helt annan medvetenhet om utsatthet i det offentliga livet men lagstiftningen har inte riktigt hängt med.

Annons

Rekommenderade artiklar

En hållbar renovering är möjlig

Renovräkningarnas tid kan vara förbi, om fastighetsägare tar till sig av vad forskningen säger om vad som ska till för en hållbar renovering.

Fria.Nu

© 2017 Stockholms Fria