Krönika


Johannes Söderqvist
Landets Fria

Omställningen har pågått i över 100 år

Kampen för utökade rättigheter sitter ihop med omställningen från fossildriven ultradestruktion till ett mer stillsamt och jordnära samhälle.

Runt nyårsdagarna brukar man i svenska tidningar kunna finna en eller annan positiv text, som ger prov på framtidstro, listor på trevligheter som hänt under det gångna året och så vidare. En fin tradition. Lite sent ute är jag – den goda fortsättningen är redan på god väg – men här är mina tankar kring positiva omställningar vi redan gjort.

Om vi tänker oss att omställningen är någonting mer än enbart ett skifte mellan fossila och förnybara energier, att det är någonting mycket större, en kulturell förändring, vad är det då vi förändras bort från? I min tankevärld är fossila bränslen, ständigt expanderande ekonomi och till och med kapitalismen själv enbart fysiska uttryck för någonting själsligt trasigt, för en kultur där sådana uttryck är möjliga. En hierarkisk kultur som ser makt som högsta värde.

Är det inte egentligen samma gigantiska omställning vi hållit på med i över hundra år nu, bort från patriarkatet? Bort med förtryckande religion, nationalstat och herrar i cylinderhatt. Bort med kuvade kvinnor som vet sin plats, statare och själsdödande arbetsplatser. In med rösträtt, mötesrätt, tryckfrihet, bättre löner; in med kvinnors lika rättigheter, in med det faktum att till och med djuren för första gången åtminstone har, om än inte alls lika, så ändock rättigheter.

En förändring som jag själv under mitt liv kunnat erfara är att Sverige gått från att vara mer eller mindre homofobiskt till att bli ett land där två kvinnor eller män kan kyssa varandra på stan – okej, kanske inte helt utan rädsla, men ändå, det händer. Det är stort! För något år sedan hade jag ett samtal med några unga tjejer som gick i åttan. De berättade för mig att det på deras skola fanns i alla fall två lesbiska par och ett bögpar som de kände till. (När jag gick i åttan var bögar något som bara fanns i Stockholm.) Ännu mer häpnadsväckande i mina öron var att ett av dessa par inte ens var rädda att visa sin kärlek öppet. Tjejerna jag talade med går i skolan i Arvika, en småstadskommun med strax över 14 000 invånare.

Kampen för utökade rättigheter sitter ihop med omställningen från fossildriven ultradestruktion till ett mer stillsamt och jordnära samhälle, eftersom denna kamp också leder till att vi till slut inte kan blunda för att även naturen har rättigheter – till slutsatsen att vi enbart är en del av denna natur. När det hierarkiska samhällets kultur bit för bit vittrar sönder finns inte längre någon grogrund för missbruksliknande uttryck, som till exempel överexploaterande kapitalism.

Vi är inte först. Omställningen är tradition vid det här laget. Från en kultur som söker intensitet till en som eftersträvar intimitet.

Fakta: 

Johannes Söderqvist är artist och skribent, bosatt i västra Värmland.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria