Vårdföretagen gör storvinster | Stockholms Fria

Inledare


Vinster i välfärden

  • Protester kring hur vården hanteras gror över hela landet, samtidigt som Socialdemokraterna undviker ansvar för vinstuttag inom vården, skriver Li Eriksdotter Andersson.
Fria Tidningen

Vårdföretagen gör storvinster

Vinstjakten hos vårdföretag leder till stort missnöje bland både personal och patienter. Medan Socialdemokraterna riktar in sig på vinster inom skola pyr missnöjet genom hela landet gentemot den vinstjagande vården, skriver Li Eriksdotter Andersson.

Missnöjet med hur vården organiseras har sällan varit så påtagligt som nu. Vi har bara de senaste månaderna sett protester mot schemaläggningen i Gällivare (december), ockupation av BB i Sollefteå (januari), demonstration mot Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg (januari) och protester mot stängningen av vårdplatser i Visby (mars). Till detta kan vi också addera massuppsägningar i Skåne och de demonstrationer för en bättre vård som hölls i 18 olika städer den 4 september i fjol.

Det blåser upp till ett momentum bland sjukvårdspersonal och patienter, men inom vänstern i allmänhet råder märkligt nog fortfarande, med några få undantag, ett relativt ointresse för vårdkrisen. Kanske beror det på att landstingspolitik förefaller så torrt, kanske på att det är svårt att formulera visioner för specifika verksamheter. Arbetsplatsfrågor, vem orkar ägna sig åt det?

Med tanke på att jobb som undersköterska och vårdbiträde kvalar in på topp fem av de vanligaste kvinnodominerade och dessutom mest lågavlönade yrkena i Sverige borde frågan snarare vara: vad händer om vi inte orkar? Frågan om hur vården bör organiseras är emellertid inte bara av facklig relevans – tvärtom utgör den en konkret arena för ideologisk kamp på såväl lokal som nationell nivå.

Inför Socialdemokraternas kongress har detta återigen gjort sig påmint i den interna debatten om hur partiet bör förhålla sig till vinster i välfärden. Den officiella linjen har länge varit att lämna vinsterna i vård och omsorg därhän, för att enbart fokusera vinstuttag i skolan. Det är egentligen ett remarkabelt beslut: varför skulle vinstuttagen vara ett mindre problem inom vården? Man kan lätt förledas att tro att det beror på att vårdkoncernerna gör mindre vinst på sin verksamhet, men rörelseresultaten är de facto likartade.

Låt oss för tydlighetens skull jämföra lite siffror. För första kvartalet i fjol rapporterade vårdkoncernen Aleris ett resultat på 137 miljoner, medan skolkoncernen Academedia gick plus 142 miljoner sista kvartalet.

I en granskning 2014 kunde DN dessutom visa att Academedia betalade minst dubbelt så mycket (om än svindlande låg) bolagsskatt (4 procent) på sin vinst jämfört med Aleris. Så vad är det som fått Socialdemokraterna att tveka? Förmodligen är det som vanligt när det gäller beslut som antyder ett ideologiskt ställningstagande: kan de undvika att stöta sig med näringslivet utan att mötas med allt för stora protester från gräsrötterna till vänster, väljer de att göra det.

Denna balansgång visade sig också under kongressen, när den skånska falangens krav på ett tydligare ställningstagande om vinstförbud även i vård och omsorg mynnade ut i en kompromiss, där vinstförbud har ersatts med den betydligt mindre kraftfulla formuleringen ”stoppa vinstjakten”.

Även på landstingsnivå har det marknadsorienterade tänkandet kommit att konsolideras på bekostnad av andra värden. Under bygget av Nya Karolinska i Stockholm har cirka 20 konsultbolag varit anlitade de senaste sju åren. Notan för deras arbete från 2010 fram till i dag närmar sig en miljard kronor. Det är en astronomisk summa, som bland annat betalats för att konsulterna ska föreslå implementering av olika managementteorier. Med olika managementteorier åsyftas namnen: New Public Management, Värdebaserad vård, Värdekompassen och så vidare.

Som forskning visat avlöser sådana teorier nämligen varandra vart tredje till fjärde år, utan att innehållet egentligen förändras. Förändras gör inte heller det faktum att teorierna tar sin utgångspunkt i industriproduktionens effektiviseringsstrategier, snarare än i den kunskap och de erfarenheter som finns bland sjukvårdspersonalen. I praktiken innebär därför landstingets beslut att inflytandet över arbetsplatsen förskjuts längre och längre bort från de människor som faktiskt arbetar där.

Exemplen på varför vården är en viktig arena för politisk kamp är otaliga och utfallen av den kampen är direkt kännbara, inte bara för de som arbetar eller vårdas inom den, utan också för idéer om en gemensam välfärd och arbetsplatsinflytande. Det vore därför rimligt att den breda vänstern lyssnar till och tar vara på det missnöje som pyr från Gällivare till Ystad just nu, innan andra krafter hinner före.

© 2018 Stockholms Fria