Dansande män i blickfånget | Stockholms Fria

Recension


Utställning
Dancing Men
Var: Dansmuseet
När: 21 april – 20 augusti

  • Den bioaktuella balettstjärnan Sergei Polunin.
  • Ted Shawn var en pionjär inom amerikansk dans. På 1920-talet startade han kompaniet Ted Shawn and his men dancers.
Stockholms Fria

Dansande män i blickfånget

Det första som möter en när man kliver ner i Dansmuseets utställningslokaler i källarplan är en film som varvar klipp av ett berömd Zlatan-mål mot England, Ingemar Stenmark som åker skidor och Mohammed Ali dansande i boxningsringen. Det är idrottsgrenar som kräver att utövarna är graciösa, har bra kroppskännedom och rör sig smidigt. Men medan ovan nämnda sporter anses manliga har dansande män under lång tid placerats i skamvrån och blivit stämplade som fjollor.

Dansmuseets nya utställning Dancing men ger en historisk överblick över den manliga dansens sociala status i olika epoker. Dräkter, målningar och fotografier ur museets samlingar får illustrera tidsperioder. Men här finns även flera videofilmer med moderna uppsättningar och klipp med allt från Elvis till Chris Brown.

Dräkter är ingången till den traditionell dansen i Indonesien, Afrika och Japan, som i stor utsträckning är förbehållen männen. Inom japansk kabuki, som är en blandning av teater, opera och dans, spelas alla roller av män, och de som specialiserat sig på kvinnoroller är stora stjärnor.

Även om utställningen gör en kort utflykt i andra världsdelar är det den europeiska och ryska dansen som står i fokus, framför allt balett. Det börjar på 1600-talets hov i Italien och Frankrike, där dans ansågs belevat och scenen var reserverad för män. Först när teatern lämnade slott och herresäten och kommersiella scener växte fram fick kvinnorna ta plats på estraden. Deras status höjdes allt mer, och under romantiken på 1800-talet började dans anses omanligt. Den inflytelserika franske kritikern Théophile Gautier skrev till exempel att ”Män som dansar är det vidrigaste som finns”. Även om det var en drastisk formulering har spår av den uppfattningen dröjt kvar långt in på 1900-talet.

Inför Dancing men gjorde curator Erik Näslund intervjuer med svenska manliga balettdansare som vittnade om mobbing i skolan och till och med misshandel under uppväxten på grund av att de dansat balett. I dag är manliga dansare mer accepterade, dels genom hiphop och streetdance, men också för att en mer fysisk, manligt kodad balett vuxit fram. Den ukrainske dansaren Sergei Polunin, som är aktuell i den biografiska dokumentären Dancer med biopremiär 28 april, påminner om en tatuerad fotbollsspelare som hänger på gymmet. Och visst gör det dans mer accepterat bland många män, men frågan är om det inte cementerar traditionella könsroller. Detta tas upp som hastigast, men jag hade önskat att utställningen problematiserat kön och dans mer. Som det är nu är Dancing men framför allt en historielektion – förvisso en bra sådan. För att riktigt tillgodogöra sig all information och få den utbroderad med roliga anekdoter rekommenderas att gå på en guidning.

Fakta: 

Dansmuseet ligger på Drottninggatan 17. Inträde: 80 kr.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Stockholms Fria