• Flera ensamkommande barn som varit i Sverige i flera år ska nu utvisas.
Stockholms Fria

Dagens rasbiologer, historien kommer att döma er

Rättsmedicinalverkets åldersbedömningar bistår en inhuman praktik.

Förr mätte vi de andras skallar. I dag röntgar vi visdomständer och undersöker knäleder med magnetkamera. Det kallas medicinsk åldersbedömning och Rättsmedicinalverket heter den myndighet som är ansvarig för undersökningarna.

Den 30 maj meddelade verket att man hittills har utfärdat 581 rättsmedicinska utlåtanden om ålder. Av fallen bedöms 76 procent (442 personer) vara över 18 år och bara 23 procent (134 personer) under 18 år. Det är inte svårt att föreställa sig ljudet av champagnekorkar som slår i taket på SD-kontoret.

Metoderna för medicinsk åldersbedömning är visserligen inte hundraprocentiga, men vetenskapen ska förfina metoderna så att ”rätt” personer utvisas och ”rätt” får stanna. Ett forskningsprojekt har inletts där omkring 2 000 ungdomar i Stockholm och Blekinge ska undersökas, för att se om kön eller socioekonomisk bakgrund kan påverka resultaten.

Rättsmedicinalverket har också gjort en propagandavideo över åldersbedömningsprocessen. Här ser vi skrattande (!) ungdomar som låter oss förstå att det är spännande att bli undersökt av en statlig myndighet. Verkligheten är som bekant en annan.

Det handlar om utsatta och livrädda barn. Talibaner bryr sig inte om någon är 17 eller 19 (många av de ensamkommande är hazarer) och medan UD sedan 2006 avråder dig och mig från alla resor till Afghanistan är det tydligen inga problem för ensamkommande att åka.

Samma dag som Rättsmedicinalverket låter meddela att det är fritt fram för fler utvisningar, tvångsdeporterar polisen ett tjugotal till Kabul. Enligt rörelsen ”Vi står inte ut” är minst en av dem en ”knappt kontaktbar (apatisk) ensamkommande pojke”.

Den socialdemokratiska riksdagspolitikern Elin Lundgren uppmärksammar också två fall på sin blogg: Jawad, som har bott i Sverige i fem år och är rotad på Tjörn ”med en familj som älskar honom som sin son (de hoppas fortfarande på ett mirakel), hem, vänner, ett bageri som vill anställa honom”, samt en pojke som kom till Sverige sommaren 2015. Den han kallar sin ”riktiga mamma” skriver till Lundgren: ”Besökte min pojke i förvaret igår, han skakade av skräck, vi kramades och höll hand under 1 ½ timme. … Min pojke är ingen brottsling utan lugn och allt annat än våldsam.”

Men båda skickas nu till Kabul med ett specialchartrat plan, där polisen som vanligt med hjälp av handfängsel, lugnande medel och fysiskt våld bistår regeringen och Migrationsverket med vind i det samtida politiska seglet.

Jämförelsen med rasbiologin kan verka grov. Det uttalade syftet är förstås inte att bevara och förädla den ”svenska folkstammen”. Men det handlar nu som då om att kategorisera och sortera bort vissa människor, den här gången de som inte anses tillräckligt behövande.

Jo, visst är det ”frivilligt” att göra en medicinsk åldersbedömning. Det krävs ett skriftligt samtycke, vilket åskådliggörs med en nickande ungdom som villigt fyller i en blankett på Rättsmedicinalverkets propagandafilm. Hen ska utgöra ett föredöme för andra som ser samma video. Propagandafilmen finns på dari, pashto, arabiska, somaliska och tigrinja.

Frivilligheten kan ifrågasättas. Migrationsverket rekommenderar den vars ålder inte kan styrkas att gå med på testerna och man har i ett tidigare uttalande sagt: ”Väljer den sökande att säga nej till den medicinska åldersbedömningen går vi på beslut utifrån det befintliga materialet vi har. I det läget, just där och då, talar det befintliga materialet för att du inte har gjort din uppgivna ålder sannolik.”

Tillförlitligheten i testerna kan också ifrågasättas. Ingen metod är exakt, medger Rättsmedicinalverket, utan beskriver dem som ett ”stöd för bedömningen”. Osäkerheten finns särskilt om den bedömda personen är runt 18-årsåldern.

– Det är därför vi uttrycker oss i termer som ”det talar för” eller ”det talar möjligen för”. Om du är nära 18, kanske 17 och ett halvt finns det en risk att 10 procent bedöms vara över 18 fast de inte är det, säger Rättsmedicinalverkets projektledare Ann Lemne till TT.

Andelen 10 procent är som tagen ur luften. Jag har i alla fall inte sett den någon annanstans. Tidigare har Rättsmedicinalverket bara talat om en ”felmarginal”, åt båda håll, att risken för felbedömning är mindre om barnen är något år under 18 än något år över. Men svaret är förstås att man aldrig kan veta hur stor felmarginalen är.

Men vad som verkligen kan ifrågasättas är själva praktiken: att med statligt, integritetskränkande våld granska unga och skyddslösa individer, för att sedan skicka iväg dem till en av världens farligaste platser.

Jag tror att historien kommer att döma dagens forskare, läkare, tandläkare, tjänstemän, politiker, myndighetspersoner – samma typ av samhällselit som möjliggjorde övergreppen under rasbiologins tid. Alla som nu medverkar till att beröva barn och unga, rätt bedömda eller ej, en framtid.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria