Heléne Wiberg

Krönika


Krönika

Landets Fria

Vad kan jag veta?

En av de grundläggande frågorna i ekofilosofin handlar om kunskap. Vad är kunskap? Hur kan vi veta att något är sant? Det räcker inte att ha tillgång till all världens information, vi måste även bedöma den, sätta samman den på rätt sätt, granska källorna och avsändarnas avsikter. I dessa dagar av ”alternativa fakta” och ”fake news” har det blivit ännu viktigare. Man kan tycka att vetenskapliga fakta, som kan bevisas genom upprepade experiment, skulle vara trygga att förlita sig på. Men även här kan det gå fel som vi kan se.

Jag har läst två artiklar om antibiotikaresistens som är ett ökande hot och antar att båda artiklarna grundar sig på samma rapport.

Den första artikeln läser jag i ETC Helg och den är illustrerad med en iögonenfallande bild av laboratorieglas med starkt orange bakgrund. Rubriken är Medicinen och marknaden och behandlar läkemedelsbolagens roll, att de lämnar antibiotikaforskningen för där finns inte längre några pengar att tjäna, att det saknas laboratorier för att avgöra om det är virus eller bakterieinfektioner och att antibiotika skrivs ut i onödan. Artikeln diskuterar förslag till hur det måste utvecklas nya metoder för att finansiera forskning av nya antibiotika som måste användas sparsamt för att undvika ny resistensproblematik. Det blir då inte tillräckligt lönsamt och därmed ointressant för läkemedelsbolagen. Artikeln behandlar alltså den strukturella bakgrunden till problemen och hur de skulle kunna lösas.

Samma dag hittar jag samma bild i Dagens Nyheter med rubriken Här är de resistenta superbakterierna du ska akta dig för. Direkt läggs ansvaret på individen. Jag får veta vad bakterierna heter och hur de beter sig i kroppen. Varningar för sjukhus och förskolor utfärdas. På frågan – kan man dö av skrapsår – är svaret att man vill undvika skrämselpropaganda, men i länder med sämre sjukvårdsresurser kan det att gå illa. Det vill säga, i Sverige behöver vi inte vara oroliga. Intresset för eventuella skadeverkningar stannar vid landets gräns. Det är en faktaspäckad artikel, reportern har gjort sitt, förmedlat information och blir jag sjuk har jag bara mig själv att skylla är det underförstådda budskapet.

Detta visar vikten av att ha flera nyhetskällor. Källkritik är viktigt, men hur gör man? Det är förmodligen inga faktafel i artiklarna utan bara olika vinkling. Hur vet man vilken vinkel som saknas?

Vad ligger bakom valet av vinkling? Vad har man för människosyn på de olika redaktionerna? I ena fallet betraktas läsaren som en medveten person som förstår sammanhang och kanske protesterar eller agerar på annat sätt. Det finns lösningar på problemet. I andra fallet skräms läsaren av en obönhörlig utveckling utan förklaring. Ansvaret läggs på den enskilda människan och de ekonomiska och politiska systemen lämnas orörda.

Om allt jag läser är vinklat på sätt som visas här, vad kan jag då lita på? Världen svajar.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria