På jakt efter anarkismens röda tråd | Stockholms Fria
  • Besökare myllrar på mässan.
  • En historielektion.
  • Frihetlig tatuering erbjudes.
  • Elin Lundell och Filippa Almlund håller föredrag om icke-våld och Västsahara.
  • Charlie Josephsson och Ruben Isberg trivs bland meningsfränder.
  • Klassikerbordet.
  • Hanna Lundin Tistelö har kommit från Malmö för att sälja sina serier. Agnes Ivarsson, också serietecknare, håller henne sällskap.
Stockholms Fria

På jakt efter anarkismens röda tråd

Stockholms Fria har besökt Anarkistiska bokmässan för att ta tempen på dagens anarkism.

”Krossa nationalstaten.” Banderollen hänger över entrén till Midsommargården vid Telefonplan där det är anarkistisk bokmässa. På trappan spelar duon Mina systrar och sjunger om behov och förmåga. Det går inte att ta miste på budskapet.

På grund av anarkismens oorganiserade karaktär är det svårt peka på var rörelsen befinner sig i dag. Genom åren har vissa frågor fått mer uppmärksamhet, som klimataktivism och antifascism under 90-talet. Det senare temat har åter blivit aktuellt, mässan har dock en ganska generell karaktär och vill undersöka ”möjligheter att använda anarkism och dess praktiker för att skapa politiska alternativ”. Det säljs nämligen inte bara böcker, programmet innehåller också seminarier, filmvisningar och workshops arrangerade av tidningar, små förlag, organisationer och privatpersoner. Lokala och långväga besökare samsas i rummen och korridoren, där man också kan swisha till sig gryta och ris, eller skaffa sig en tatuering.

Peter* ingår i mässans arrangörsgrupp. Den består, som sig bör, av autonoma från Stockholmsområdet, med bokhandeln Info på Kafé 44 som en viktig aktör. Mässan har arrangerats sedan 2009, med ett uppehåll i fjol. Peter upplever att mässan har vuxit i omfång, det är fler bord och fler ”talks” än vid tidigare upplagor.

Var befinner sig anarkismen i dag?

– Enligt min åsikt håller den på att få nytt liv. Jag tror ingen är riktigt säker på vilken form det ska ta, men människor är beredda att börja tänkta och ifrågasätta de traditionella politiska formerna. Vi befinner oss i en övergångsfas där människor söker alternativ och jag tror att anarkism är ett av dem, och för mig det mest radikala, som säger att vi tolererar inte någon form av förtryck över huvud taget. Det är inte som att vi har ett färdigt program, men det pågår mycket nätverkande.

Ett arrangemang som detta är förstås ett exempel på en plattform för att skapa kontakter och träffa likasinnade. Något som uppskattas av Charlie Josephsson och Ruben Isberg.

– Det är skönt att se att det finns folk som är ännu mer engagerad än en själv, säger Charlie. Anarkister syns inte så mycket i offentligheten, det finns knappt en vänster.

– Ja, man blir inspirerad, säger Ruben, som också besöker mässan för att han är ”trött på att läsa pdf:er”.

Han har mycket lektyr att välja på. Allt från klassisker som Peter Krapotkins alster i äldre utgåvor till fanzines och serier och mer handfast läsning som den nyutkomna Anarkistisk bokföring – redovisningsprinciper för en deltagarekonomi av Anders Sandström. Tidningar som Arbetaren och Brand finns förstås på plats och vid sidan av trycksakerna säljs pins, t-shirts och patchar.

Vid ett av borden sitter serietecknaren Hanna Lundin Tistelö. Hon och kompisen Agnes Ivarsson har kommit till mässan från Malmö.

– Jag är anarkist och jag tycker om att sätta mina serier i det sammanhanget, säger Hanna. Och att träffa folk och känna att man är del av något.

För den som vill förkovra sig eller diskutera specifika frågor anordnas som sagt samtal och workshops. Motstånd i gig-ekonomin, Går det att arbeta revolutionärt inom pridemiljön?, Antifascism and the far right in Finland är några av rubrikerna. På temat Ickevåld som metod i kampen för frihet berättar Filippa Almlund, aktivist som arbetar med biståndsfrågor till vardags och Elin Lundell, genusvetare och aktivist, om sitt besök i ett väst-sahariskt flyktingläger i Algeriet, där de samarbetar med en organisation som förespråkar icke-våld i kampen för självständighet. På mer lokal nivå verkar föreningen snutkoll.se som vill öka medborgarnas kunskaper om polisens befogenheter och deras grundlagsskyddade rättigheter. Många har frågor till snutkolls två jurister Melinda Darban & Linton Kennegård: Måste man legitimera sig? Visa innehållet i sin väska? Riskerar man att bli anklagad för våldsamt motstånd om man vägrar?

När den avsatta timmen börjar lida mot sitt slut överröstas samtalet nästan av ljudet från en didgeridoo. Mycket riktigt har någon satt sig med det skrymmande instrumentet utanför Midsommargårdens trappa, tillsammans med en violinist. Allt för att få upp stämningen till den stundande efterfesten på Kafé 44 får man förmoda.

Fakta: 

* Peter vill inte uppge sitt efternamn eller vara med på bild.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Stockholms Fria