Kommentar: Här är konspirationen bakom Prideattacken | Stockholms Fria
  • Moraliskt förfall, perverst och äckligt, enligt extremhögern.
Stockholms Fria

Kommentar: Här är konspirationen bakom Prideattacken

Visste du att det finns en homolobby vars mål är att krossa kärnfamiljen och sexualisera alla barn? Kristian Borg granskar den högerextrema konspirationen bakom Prideattacken.

Bakom Pride lurar en samhällsomstörtande kraft: homolobbyn, vars mål är att upplösa kärnfamiljen, krossa heteronormen och sexualisera alla barn. Kulturmarxister, sexliberaler och feminister sätter agendan och ingen vågar ifrågasätta den alltmer utbredda fjolligheten i samhället. Så kan man sammanfatta den konspiration som delas av många inom den rasideologiska miljön.

Förra veckan deltog omkring 45 000 personer i den 20-årsjubilerande Prideparaden. Vid Stureparken demonstrerade ett femtontal personer från Nordisk ungdom och tumult uppstod efter en sedvanlig provokation.

Det var inte första gången. Liknande attacker har skett tidigare. Värst år 2003 då en person från Nationaldemokratisk ungdom (NDU), föregångaren till Nordisk ungdom, misshandlade en Pridedeltagare grovt. Parollen den gången löd: ”Krossa gaylobbyn”. Femton år senare talar man fortfarande om en inflytelserik grupp som arbetar för att normalisera ”sexuella avarter”.

Vad är homolobbyn? Och vilka föreställningar ligger bakom attackerna? Vi har gått igenom en rad artiklar, debattforum, poddar och programförklaringar för att förstå hur extremhögern motiverar sitt motstånd mot hbtq-rörelsen i allmänhet och Pride i synnerhet. Här är några centrala föreställningar.

• Syftet med Pride är att undergräva moralen och de traditionella värderingarna och attackera det fundamentala kittet i nationen: familjen: ”Homolobbyns verkliga agenda är upplösandet av traditionella normer och värderingar, med udden riktad mot kärnfamiljen”, skriver Nordisk ungdom i ett pressmeddelande.

• Vilka är då homolobbyn? De som brukar nämnas är RFSL, RFSU, medier, politiker och kulturelit, vänsteraktivister och feminister. Man uppfattar det som en mycket mäktig grupp som har flyttat fram sina positioner steg för steg. Mer specifikt än så blir det aldrig, alla förutsätts förstå.

Det finns en poäng med att begreppet aldrig förklaras. Ordet kan nämligen fungera som en ersättning för judarna, en ny syndabock efter att antisemitismen blivit politiskt omöjlig, menar Tony Rocchi, bibliotekarie vid Toronto Reference Library, i en artikel om extremhögern i Europa. Genom ett begrepp som ”homolobbyn” kan radikalhögern få stöd från vitt skilda grupper som delar synen på traditionella familjevärderingar och ”uppmuntra människor att se extremhögern som den sista försvararen av familjen i Europa”, skriver han.

Nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) ser sig just som ”den sista utposten i kampen mot homolobbyn”. I sitt politiska program Vår väg menar NMR att ”den inflytelserika homolobbyn har gjort homofili till något helt normalt och i många fall eftersträvansvärt i debattklimatet”. NMR vill ”kriminalisera homolobbyn och annan propaganda mot naturliga konstellationer”. Homosexuella (”homofiler”) ska inte ha särskilda rättigheter men kan accepteras ”så länge de inte i ord och handling manifesterar sin avvikande läggning”. ”Krossa homolobbyn”, ropade gruppens aktivister följaktligen intill en mångfaldsparad i Almedalen i somras.

• Pridefestivalen ses i grunden som ”vänster”, ja hela hbtq-rörelsen ”är en vänsterrörelse ... som inte ens har fullt stöd av helt vanliga homosexuella som inte vill visa upp sig och som inte gå[r] igång på att springa halvnakna bland barn i offentligheten”, skriver Magnus Söderman på Motgift. ”Pride är ett vänsterprojekt som hand i hand med feminismen, genusförespråkare och allsköns svenskfientliga initiativ är en del av det samhällsundergrävande arbete som är, och alltid har varit, vänsterns kännetecken”, menar han. (2017-08-07)

• Pride och hbtq-rörelsen förknippas också sedan länge med pedofili av dess motståndare. ”Rädda barnen från pervofestivalen” skanderade aktivisterna från Nordisk ungdom och i ett pressmeddelande menar man att Pride är ett försök att normalisera sexualisering av barn: ”I år vänder sig Pride till barn från 13 år och uppåt. De kan testa sig för HIV, hänga med andra homofiler eller varför inte besöka Prides egna Kinkykvarter?” Nazistiska NMR har samma syn och menar att ”13-åringar som inte ens är byxmyndiga … ses som vuxna och det är definitivt en del i ett lobbyarbete att sänka byxmyndighetsåldern och på sikt öppna upp för pedofili.”

– Anledningen till att vi vill belysa barnens utsatthet är att homolobbyn under många år har gjort kraftiga försök att sexualisera barn och de lyckas ganska bra med det. När vi protesterade med Nationaldemokratisk ungdom [2003] var det samma sak, det var stoppa pedofillobbyn då också. Det är så öppet, det handlar om att till slut komma fram till en legalisering av pedofili, säger Patrik Forsén i Nordisk ungdoms podd om den aktuella protesten.

Faktum är att pedofili brukar förklaras som en vuxens sexuella dragning till förpubertala barn, enligt den psykiatriska handboken DSM. Det har funnits pedofila inslag i gayrörelsen, inte minst på 1970-talet. Men idag är synen på och lagstiftningen kring sexualbrott helt annorlunda och sexuella relationer mellan minderåriga och vuxna anses av de flesta som helt oacceptabla. Att sprida och framställa barnpornografi är straffbart sedan 1980, att titta på barnpornografiska bilder är straffbart sedan 2010. Alla pedofilgrupper är uteslutna ur den internationella rörelsen ILGA, där RFSL är medlem, sedan 1994.

• Att Stockholm Pride är ett spektakel som inte har med de flesta homosexuella att göra är en utbredd syn. ”Prideveckan är en regelrätt sexshow för degenererade människor som vill sprida sin mentala ohälsa till så många som möjligt”, skriver signaturen Saccard på Flashback i en mening som väl sammanfattar den allmänna åsikten i den rasideologiska miljön. ”Effektsökare”, tycker Magnus Söderman om deltagarna, ”perverst” säger Fredrik Hagberg från Nordisk ungdom:

– Jag tror ingen sund eller osund människa kan beskriva det på något annat sätt. Män i läderkläder som smiskar varandra på lastbilar. Kvinnor som visar brösten på olika fantasifulla sätt. Jag fattar inte vad som är kärlek och värme i det här. Det är bortom min fattningsförmåga.

• Homosexualitet finns kanske nedärvt hos ett fåtal, men Pride och ”homolobbyn” sprider denna ”perversion” till allt fler. Juridiska framgångar som homoäktenskap och adoptioner har banat väg för förfallet, vilket provocerar oerhört. Det har att göra med att homosexualitet i grunden anses som något onaturligt och skadligt för såväl nationen som familjen.

– Homosexuellt sex är bara en förlängning av onani: du onanerar inte med dig själv utan med en kompis, eller nån du just träffat. Det handlar bara om begär, det har inget med kärlek, ansvar eller uppoffring att göra, säger Patrik Forsén, f.d. talesperson och ”hedersordförande” i Nordisk ungdom.

• Kampen mot de ”moraliska fienderna” som homolobbyn utgör har en lång historia i den nationella rörelsen och tydliga rötter i nazismen. Redan före maktövertagandet kopplade nazisterna homosexualitet till judar, som knyts ihop med moraliskt förfall.

Homosexualitet ses som ett judiskt påfund som syftar till att utrota den vita rasen. Moralismen inom den rasideologiska miljön i Sverige är sedan 1930-talet intimt sammanflätad med antisemitism, skriver Hélene Lööw i boken Nazismen i Sverige 1980–1997.

Och så än i dag, även om det sällan är så uttalat. Men Nordiska motståndsrörelsens organ Nordfront berättar i en artikel (2017-05-14) om läkaren Magnus Hirschfeld som 1919 öppnade Institut für Sexualwissenschaft (Institutet för sexualforskning) i Berlin. NMR påminner av någon anledning om att han ska ha varit nära att bli ihjälslagen efter ett föredrag 1920 och sammanfattar hans gärning med orden: ”Genom att ha tillhandahållit mötesplatser för världens homosexuella, propagerat för homosexualitet i offentligheten samt skapat en politisk arena för homosexlobbyn har den judiske kommunisten Hirschfeld haft en stor påverkan på HBT-rörelsen av idag.”

• Konspirationen om en homolobby återfinns också i Sverigedemokraterna. 2013 publicerade Expressen ett struket avsnitt ur Jimmie Åkessons bok Satis Polito där Åkesson skrev att ”de flesta homosexuella inte är som de smaklösa figurerna i Prideparaden”. Han menade också att ”homolobbyn gått segrande” i debatterna om partnerskap och adoptioner.

Riksdagens andre vice talman, SD-toppen Björn Söder, var mer rakt på sak om sin syn på homosexuella när han i ett uppmärksammat blogginlägg på SD-kurirens hemsida skrev år 2007:

”Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala. Normalt är det som vi människor är skapta för, det vill säga att kunna få avkomma och föra släktträdet vidare. …” Han menade vidare att ”den politiskt korrekta eliten” och ”den mycket framgångsrika och numera inflytelserika homolobbyn” banar väg för en normalisering av såväl tidelag som pedofili. ”Sverige behöver en moralisk upprustning för att åter kunna bli ett friskt och sunt samhälle”, skrev Björn Söder.

Delar av radikalhögern har en något annorlunda inställning till Pride och/eller utnyttjar paraden och hbtq-rättigheter för sina motiv. En del har deltagit i Pride eller arrangerat egna demonstrationer, med motivet att hbtq-rättigheter i ”väst” hotas av muslimsk invandring.

Fredrik Hagberg kritiserar den strömningen och med udden riktad mot Sverigedemokraterna säger han:

– Varför gör inget något mot Pride? De står helt oemotsagda. Sverigevänner idag tycker att vi är fula, ”så här ska man inte göra”. Men gör det parlamentariskt då. Ring eller skriv ett mejl när ni gör det. För än så länge gör ni inget. Ni får inte ens upp debatten, ni säger inte ett ord nånstans. Ni är livrädda för homolobbyn.

Fakta: 

Artikeln baseras på diskussionstrådar och artiklar på bl a Flashback, Motgift, Youtube, Nordfront samt Nordisk ungdoms hemsida, pressmeddelande och podcast.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Stockholms Fria