Alt right är inte bara symboler | Stockholms Fria
Rojin Pertow

Inledare


Symbolspråk

  • Alt right-rörelsen använder sig av specifika symboler som gör dem lätta att identifiera, men bakom memes och emojis finns reell politisk agitation som även den är lätt att identifiera, skriver Rojin Pertow.
Fria Tidningen

Alt right är inte bara symboler

Många konstaterar yrvaket radikaliseringen av högern, de har uppmärksammat att även svenska politiker börjat använda sig av alt right-symboler. Men radikaliseringen har varit tydlig länge i språk och förd politik, skriver Rojin Pertow

På sistone har allt fler uppmärksammat hur svenska politiker, som exempelvis moderaternas Hanif Bali, anammat alt right-rörelsen symboler och bildspråk. Det är allt ifrån så kallade ”memes”, särskilda humoristiska bilder som skapats på internet, till specifika emojis. Även ”ok”-tecknet, där pekfingret möter tummen och resten av fingrarna står bredvid, har de knutit till sig. De har också ett särskilt sätt att blaséartat skämta bort motståndare med hjälp av sina memes och andra symboler. Bland annat Daniel Wikander skriver på Expressen att ”vi måste sluta skratta åt radikalhögern” och visst borde man sluta göra de. Men jag har aldrig skrattat åt radikalhögern, varken när deras symbol var svastikan eller när den är ett glas mjölk.

Vissa symboler har fyllts med sådan politisk innebörd att de i princip är synonyma med en ideologi. Den tidigare nämnda svastikan, den socialdemokratiska rosen samt hammaren och skäran. Det är svårt att se dem utan att instinktivt tänka på politiken de förknippas med. Ser vi ett hakkors på stan så vet vi att nazister varit framme. Det är dock inte det enda eller främsta vi förknippar med dem. Vi vet vad en nazist är också genom att lyssna på vad denne uttrycker för åsikter och agiterar för. Förespråkar någon etnisk rensning, rasideologi och nationalism, ja då är hen med största sannolikhet nazist. Även om hen inte paraderar runt med ett hakkors. Likaså om någon vill ha en rättvis fördelningspolitik och bättre villkor för arbetare. Då är hen nog socialist.

Så varför har det dröjt fram till nu, när Hanif Bali och hans gelikar leker med den så kallade alternativhögerns symbolspåk, innan vi har förstått vad han egentligen vill? Det är nämligen ingenting nytt att Bali har en högerradikal inställning till vissa frågor. Senast i söndags förra veckan uttryckte han på Twitter hur den svenska migrationspolitiken vill ”låta alla stanna”, underförstått att alla inte har rätt till det. Tidigare i år mobbade han journalisten Alexandra Pascalidou, också på Twitter, då han skrev ”Att FOX News tar in Nils Bildt som ’Sverigeexpert’ är ju lika dumt som att SVT skulle ta in Pascalidou som ’Greklandsexpert’”. Det är inte en slump att hans största medieaktivitet sker just på Twitter och sociala medier. Det är även på sociala medier alt right-rörelsen mobiliserat som mest.

Etiketten ”alt right”, eller alternativhögern, är en som rörelsen själv bestämt. Men vi andra behöver inte gå med på den, för de är inget alternativ till högern. De är bara den gamla vanliga radikalhögern. Om man granskar Hanif Balis uttalanden redan innan han började med radikalhögerns bildspråk så ser man klart och tydligt vilken typ av politik han förespråkar. Ändå är det som att Sveriges samlade opinionsbildare har vaknat till först nu, när han också använder symbolerna.

Faran med att stirra sig blind på symboler är att man därmed förbiser den faktiska politiken. En nazist ska inte behöva bära runt på ett hakkors för att vi ska förstå att hen är en nazist. Vi behöver inte checka av en lista med olika memes och emojis för att kunna avgöra vem som glider allt mer högerut på den politiska axeln. Det ska räcka med vad personen faktiskt säger. Symbolerna abstraherar och distraherar också från politiken, och det verkar fungera. Medan medier, andra opinionsbildare och meningsmotståndare är upptagna med att antingen försöka dechiffrera symboler eller skratta nervöst åt dem så skrattar högern åt oss. De tror att de har lurat oss, och tyvärr verkar det stämma när fler och fler yrvaket konstaterar att vissa i högerfalangen även i Sverige verkar ha radikaliserats. Som om vi inte kunnat förstå det förrän nu.

Jag har i alla fall aldrig skrattat åt radikalhögerns skämt. Jag tillhör skaran som försöker lyssna på vad politiker säger istället för vilka bilder de publicerar på Twitter. Jag håller dock med om att det är dags för de som faktiskt skrattat att sluta upp med det. Skämtet är nämligen på vår bekostnad.

© 2018 Stockholms Fria