Inte en millimeter till nazisterna | Stockholms Fria
Rojin Pertow

Inledare


Motstånd

  • När stat och polis visat att de inte tänker skydda folket mot nazister måste folket skydda sig själva, skriver Rojin Pertow.
Fria Tidningen

Inte en millimeter till nazisterna

Inför Nordiska motståndsrörelsens marsch i Göteborg lördagen den 30 september är det viktigt att vi minns vilka polisen signalerat att de tänker skydda, nämligen nazisterna, skriver Rojin Pertow.

Imorgon smäller det. Förhoppningsvis inte bokstavligt, men bildligt. Nazistiska Nordiska motståndsrörelsens marsch genom Göteborg. Har man bläddrat igenom de senaste numren av Fria Tidningen kan man se att vi inte direkt varit tysta om vad vi tycker om detta. Förjävligt, på ren svenska, som min far brukar säga.

Jag är förbannat trött på att läsa ordet ”nazist” överallt, än mer trött är jag på att själv skriva det. Man undrar om det gör någon skillnad att tjata om vad det är som håller på att hända. De som inte första gången de hör det förstår hur illa ställt det är med nazister på gatorna kanske aldrig kommer att förstå det. Förlorade i samtidens vadd av floskler om yttrandefrihet. Men vän av ordning påpekar att marschen imorgon handlar mer om mötesfrihet än yttrandefrihet. Och lika lite som yttrandefriheten endast tillhör nazister gör mötesfriheten det.

Vi måste göra motstånd heter det och har alltid hetat. Samtidigt har vi i Sverige en långtgående tradition av att lita på stat, riksdag och regering. Att de sköter det åt oss. Egentligen inte så konstigt att vi gör det, svenska staten är knappast den mest repressiva eller auktoritära i världen. Men den är långt ifrån perfekt. Vi minns behandlingen av samer, vi minns tvångssteriliseringarna av transpersoner, vi minns de politiska rättegångarna efter EU-toppmötet i Göteborg 2001, vi minns de rättsosäkra åldersbedömningarna av ensamkommande. Och vi kommer att minnas tandlösheten mot nazisterna 2017. Vi måste verkligen göra motstånd, för stat, regering och riksdag har lämnat oss i sticket.

Det finns massor som regeringen har kunnat göra för att se till så att nazister inte massmobiliserar sig på denna sida av millennieskiftet. Man har kunnat återprioritera Säpos arbete med att kartlägga vit makt-miljöer, man har kunnat göra lag av FN:s konventioner om att förbjuda nazistisk organisering, se över lagen om hets mot folkgrupp så att den inte blir så enkel att kringgå. Arbeta med att integrera svenskar från helvita miljöer i mer blandade områden, utbilda socialen och polisen i arbete med att förhindra högerextremism.

Men nej, istället har man inte gjort något av detta. Regeringen Löfven tar sig förfärat och yrvaket för pannan och kallar till blocköverskridande möte för att i sista sekund se om det finns något att göra mot att NMR marscherar imorgon. Som om de precis fått reda på det.

Under tiden har polismyndigheten, våldsmonopolet, glatt gett grönt ljus och tillstånd till nazisterna att vädra sin morgonluft. De har kaxigt skyddat och försvarat nazisterna och deras rätt till att demonstrera för folkmord och etnisk rensning. Men hur är det möjligt att polisen och deras yttersta uppdragsgivare, staten, ser så olika på frågan? Där regeringen nu verkar befinna sig i någon slags panik över sakernas tillstånd har polisen lutat sig tillbaka och knappt tittat upp från protokollet under nazisternas kraftmätningar.

Annie Lööf kritiserade nyligen polisen på Twitter för deras handfallenhet under den icke-tillståndsgivna demonstrationen NMR genomförde 17 september. Från ytterstadsbefälet på Södermalm i Stockholms twitterkonto kom då svaret ”Det är grundlagen. Det borde du veta” samt ”Med all respekt, det är inte på Twitter du ska ropa om förändring, det är i riksdagen”.

Inför demonstrationen imorgon har polisen vid upprepade tillfällen benämnt motdemonstranterna som de potentiellt bråkiga. De har upprättat en ”jättearrest” för att underlätta massgripanden. Vi får väl se vilka merparten av de gripna kommer att vara. Polisen har med all önskvärd tydlighet visat att de inte bara är intresserade av att skydda nazister. De är också helt obrydda om vad deras uppdragsgivare, staten, tycker om det hela.

Diskrepansen som uppstått mellan stat och polis i denna fråga, kombinerat med statens tidigare flathet gentemot organiserad nazism talar sitt tydliga språk: vi måste sköta detta på egen hand. Ta tillbaka allt. Gatorna, torgen, arbetsplatserna, fikarummen, föreläsningssalarna, klassrummen, skolgårdarna, parkeringsplatserna, kollektivtrafiken. Inte en millimeter till nazisterna.

Annons

© 2017 Stockholms Fria