Ja till livet, nej till orimliga arbetsvillkor | Stockholms Fria
Rojin Pertow

Inledare


Arbete

  • Arbetare på McDonalds i USA protesterar för högre löner och bättre arbetsvillkor. En kamp mot prekariatets arbetsvillkor som måste föras även här i Sverige, skriver Rojin Pertow.
Fria Tidningen

Ja till livet, nej till orimliga arbetsvillkor

Arbetets centrala roll i våra liv måste ifrågasättas samtidigt som rätten till heltid krävs, skriver Rojin Pertow.

Begreppet prekariat myntades under det franska 1960-talet. I hela Europa var det på många sätt en revolutionär tid. Majrevolten drog igenom Frankrike som en slags kulmen på de rörelser för sociala rättigheter som drevs av den frihetliga vänstern. I dag är det lätt att se den tiden i ett romantiskt skimmer, i alla fall för oss som inte var med. Men fenomenet prekariat finns kvar som ett ankare till den tid då det definierades. Då man satte ord på vad som skulle komma att bli en regel snarare än ett undantag för många på arbetsmarknaden.

ETC och Fria Tidningarna lägger ner sammanlagt 15 titlar i år. Detta har med presstöd att göra och inte med otrygga arbetsvillkor. För den personal som varslas är dock konsekvenserna desamma. En stor del av arbetsstyrkan släpps och det lagom till valåret 2018. Detta känns inte som en slump att 15 vänsterorienterade tidningar går i graven sammanfaller med en tid då prekariatet är starkt. Otrygga anställningar, vikariat och bemanningsföretag växer sig kaxiga i en ideologiskt blå era i Sverige. Socialdemokraterna må stå för regeringen, men i praktiken sitter de i knät på Alliansen. De sistnämnda är de som bekant införde allmän visstid och därmed drog undan trygghetsmattan för många som skulle komma att bli anställda under den formen. Socialdemokraterna har visserligen gått ut med att just allmän visstid ska slopas. Det är dock inte det enda prekariatet vilar på.

Det är också idén om själva arbetets roll i en människas liv. Så centralt är arbetet, att allt annat liv förväntas sättas på paus. För somliga är en god natts sömn utesluten då telefonen måste ligga under kudden så att man vaknar om arbetsgivaren vill erbjuda ett pass. Vikarier jobbar tolvtimmarsdagar på boenden eftersom man inte vet hur nästa vecka blir. Näsblod, muskelvärk och ständig oro kantar vardagen. Meningsfulla jobb och meningslösa jobb, så länge någon någonstans kan tjäna pengar på någonting tillåts de fri lejd i samhället.

Det är inte bara inom vård, skola och omsorg prekariatet är starkt. Dessa är livsnödvändiga yrken som behövs för en samhällsstruktur som fungerar någorlunda.Vi har också yrken och arbetsgivare som mobilabonnemangsförsäljare, McDonalds och callcenter. Tusentals, i första hand ungdomar men även andra grupper, sliter ut sig för ynnesten att få pracka på någon en ny mobil.

Det är vad arbete blivit för många. En förmån, ett privilegium för att kunna betala hyra och mat. Att få överleva i vårt samhälle har blivit någonting man kan slita ut sig till döds för. Där det finns liv finns det också arbete. Men hur mycket av livet ska det kosta?

Det är fullkomligt rimligt att fackförbunden och Vänsterpartiet kräver rätt till heltid och trygga anställningar. Det ska inte vara ett privilegium att kunna bo och äta. Devisen ”den som inte arbetar ska heller inte äta” formulerades i en tid innan man visste att sms-anställningar skulle bli norm inom många branscher. Det är kanske väl magstarkt att begära att den som inget har ska avstå anställningar som erbjuds för att markera ett ideologiskt ställningstagande. Hellre smulor än ingenting alls. Men vem blir mätt på smulor? För att fortsätta metaforen: om du bara får äta smulor kommer du i sinom tid att svälta ihjäl ändå.

Det är lätt att känna hopplöshet inför sakernas tillstånd, men då vill jag återkomma till vad jag nämnde som hastigast några stycken här ovanför. Socialdemokraterna ska avskaffa allmän visstid har de sagt. Kan de göra det så kan de göra mer också. Om det någonsin fanns en tid att kräva förändring är det nu, när valåret står för dörren. Vad man än må tycka om parlamentarism och partisystemet så ligger mycket makt i dess händer. Det är dock viktigt att inte tappa den ideologiska skärpan och nöja sig med rätten till heltid. Den är inte heller helig. Men först så tar vi prekariatet, sedan organiserar vi oss bredare tillsammans. Ja till arbetstidsförkortning med bibehållen lön, ja till semestrar och ledig tid, ja till meningsfulla arbeten. Nej till prekariat, nej till pressade löner och nej till utslitna kroppar.

Annons

© 2018 Stockholms Fria