Bygg allianser under 2018 | Stockholms Fria
Jenny Nguyen

Inledare


Asyl 2018

  • Rörelsen Ung i Sverige är ett exempel på solidarisk organisering som vi kan ta med oss in i 2018, skriver Jenny Nguyen.
Fria Tidningen

Bygg allianser under 2018

Asylrättsrörelsen tar med sig exemplen på bred organisering från 2017 in i det nya året, skriver Jenny Nguyen.

Under det gångna året har effekterna av samtidens förda politik varit tydliga. I augusti knäcktes ryggraden på ett tidigare tryggat rum när polisen gick in på ett av Svenska kyrkans läger för att föra bort papperslösa barnfamiljer. Flera ensamkommande i Sverige har begått självmord för att de inte längre stod ut. De överlevde våld, misär och en livsfarlig flykt, för att till slut gå sönder av den svenska asylprocessen. Reportagen om EU:s ansvar i Libyens slavhandel, de liv som förloras på grund av bristen på lagliga vägar till Europa, splittringen av familjer – listan kan fortsätta länge till.

Asylrörelsen, aktivister som förenas kring motståndet mot rådande migrationspolitik, har sedan början medvetet kämpat i denna motvind. För den som förespråkar ett helt annat system än det nuvarande är repressalier av olika slag varken nytt eller unikt. Tvärtom är det med denna vetskap som många ändå blickar framåt, vare sig det är mot det stundande valet eller till en framtid längre bort i tiden.

I detta sammanhang kan betydelsen av att organisera sig inte nog understrykas. Historien har flera gånger visat oss att riktig förändring sker när folket, detta ofantliga som är vi, tillsammans reser oss upp. Det är så motstånd har bedrivits och kommer att fortsätta bedrivas. Vårt gemensamma minne måste fortsatt komma ihåg att det är folket som kollektiv som har fört kamperna om avkolonisering, arbetarrörelsen, feminism, miljön och så mycket annat värt att kämpa för.

Berättelsen om 2017 rymmer nämligen till lika stora delar narrativet om massmobiliseringens kraft. För asylrörelsens del fann den förnyad kraft och inspiration genom Ung i Sveriges genomslag. Unga ensamkommande över hela landet har organiserat sig för att tillsammans belysa existerande problem och därefter kräva lösningar. Med förnyade krafter från många olika håll har det bland annat riktats välförtjänt kritik mot åldersbedömningarna, pressen på regeringen har fortsatt och kraven på amnesti har ekat över många, många demonstrationer. Därigenom har rörelsen även fortsatt att göra det folkrörelser gör bäst: praktiserat solidaritet och samtidigt varit en förändringskraft.

Ung i Sverige gav oss också en välbehövlig påminnelse om att många av de kamperna vi för idag inte är isolerade från varandra. Under förra året genomförde Ung i Sverige exempelvis en marsch från Medborgarplatsen till Norra Bantorget i Stockholm. Men parollerna och slagorden var inte enbart tillägnade asylrörelsen – tvärtom uttrycktes även stöd för bland andra BB-ockupationen i Skellefteå samt krav på höjning av LSS-stödet och pensionen. Denna solidaritet är ett effektivt sätt att vägra att gå med på logiken i vår tids nyliberala politik, där utsatta grupper ständigt sätts mot varandra.

Skapandet och stärkandet av allianser mellan politiska rörelser har flera gånger visat att sammankopplingen av flera kamper bär med sig mycket potential. En sådan breddning för med sig en förstärkt förmåga att både se samt ifrågasätta vår kontext ur större perspektiv. Att förena kamperna genom solidaritet är vänsterns möjlighet att slå hål på nuvarande problemformuleringar. Det är att vägra svara när idiotin kallar, att inte drunkna i nyliberalismens hegemoni, att inte gå med på rådande konfliktlinjer och det är framförallt att säga: det finns alternativ.

Med detta sagt är min förhoppning inför den omedelbara framtiden att samtalen om klass och resursfördelning tar allt mer plats. På så sätt synliggörs gemensamma intressen kring vilka politiska rörelser kan enas. Men egentligen hoppas jag mest av allt att samtliga av oss ger vår tid, hopp och energi till folkrörelserna. Att vi kämpar i egenskap av kollektiv snarare än som individer. Samt att vi inför valet tillsammans utgör trycket underifrån som styr politikerna i rätt riktning. Men kom också ihåg: inför skapandet av ett annat samhälle är vi mycket större än så. För det är enbart gemensamt som vi kan bygga ett samhälle av och för alla. Framåt och tillsammans.

© 2018 Stockholms Fria