Recension


Stockholms Fria

Viktig och avslöjande samtidshistoria

Hans Blix hamnade i stormens öga då han utsågs till att leda FN:s vapeninspektörer och blev på köpet en riktig världskändis. Han fick utstå mycken kritik av dem som tyckte att man skulle göra processen kort och störta Saddam Hussein, medan de som tyckte att det var fel att angripa Irak prisade hans neutralt legalistiska inställning.

En av kritikerna i Sverige var Per Ahlmark, gammal folkpartiledare och partikamrat med Hans Blix, då han arbetade politiskt. Han hävdade i en artikel att Hans Blix i stort sett var den sämsta som FN kunde välja att leda vapeninspektionerna. Ahlmark är ju bekant för sina mycket bestämda åsikter om situationen i Mellanöstern. Annars kom kritiken framför allt från hökarna i Washington, och då speciellt från Paul Wolfowitz, som var en av arkitekterna bakom USA-administrationens politik om USAs rätt att i preventivt syfte angripa makter som hotar USAs säkerhet.

Oberoende av var man står i den diskussionen är det här ett stycke talande samtidshistoria där vi får oss till livs förhistorien och spelet både bakom och framför kulisserna. Hans Blix var ju som chef för FN:s kärnkraftsmyndighet IAEA involverad i sökande efter eventuell kärnvapenkapacitet i Irak redan efter Kuwait-kriget.

Han trodde själv länge att Irak inte hade gjort sig av med alla sina massförstörelsevapen, och han var heller inte främmande för att det skulle kunna bli nödvändigt med ett väpnat ingripande. Han vägrade emellertid hårdnackat att acceptera ett angrepp tills det ovedersägligen bevisats att Irak hade gömt undan några sådana vapen. Och han förhöll sig hela tiden skeptiskt neutral i sin rapportering till Säkerhetsrådet.

Vad gäller förekomsten av massförstörelsevapen har ju Hans Blix hittills fått rätt; inte ens amerikanernas eget sökande under ledning av David Key, som var mycket kritisk mot Blix och Unscom, har lyckats. Och när man läser om de underrättelser som USA och Storbritannien stödde sig på frågar man sig om det får gå till så. Det kvarstående intrycket är hur som helst att åtminstone USA från början hade bestämt sig för att avsätta Saddam-regimen, och att hotet om massförstörelsevapen fick bli det alibi man sökte för att kunna agera.

Jag uppskattar att Hans Blix avstår från att i boken framhålla "vad var det jag sa?", vilket han i och för sig skulle ha kunnat göra. Han förhåller sig genomgående sakligt neutral till händelserna och beskriver dem på ett detaljerat sätt. Fast, visst förekommer det en och annan ironisk kommentar:

"Det är förståeligt och accepterat att regeringar måste förenkla komplicerade internationella frågor för att förklara dem för offentligheten i demokratiska stater. Men de är inte simpla varuförsäljare, utan ledare som bör vara uppriktiga när de utövar ansvar för krig och fred i världen."

Fakta: 

<h2>Avväpna Irak<br />Författare: Hans Blix<br />Bokförlag: Bonniers</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria