Anna Wester

Inledare


Anna Wester
Fria.Nu

Nu gäller kampen en grind i muren

Miljön med grindar, fållor, taggtrådar och soldater gav associationer till koncentrationsläger eller anläggningar där djur forslas till slakt. '

Förtryckarapparaten har professionaliserats. En vägspärr som tidigare krävde 10-15 soldater kan nu hanteras av två eller tre militärer med uppbackning av ett par kollegor i de små utkiksposterna som höjer sig över de väntande människorna. Vägspärrarna har permanentats och förvandlats till institutioner med speciella fållor att sortera människor efter identitetshandlingar, arbetstillstånd, ålder eller kön. Väntan vid vägspärrarna är kortare, eftersom palestinier med fel id-handlingar inte längre gör sig besvär att förflytta sig från en stad till en annan och somliga är helt instängda av muren.

Jag har just kommit hem från en resa i Palestina, två och ett halvt år efter att jag var där senast. Och trots att jag arbetat dagligen med konflikten blev jag tagen och chockad över den hopplösa situation som nu råder på de ockuperade palestinska områdena. 2001 hade det andra folkliga upproret just brutit ut och människor var förbannade och besvikna över att den tro på fred som föddes med Osloavtalet 1994 hade börjat dö ut i och med att Ariel Sharon kom till makten och skärpte ockupationspolitiken. Men då fanns det fortfarande hopp. I dag är det annorlunda. Det är svårt att ta fasta på något positivt när muren drar fram över palestinskt område och slukar mark, hus och vattentillgångar. Människor står maktlösa och ser på när deras ägor skövlas, byar splittras och somliga har utan förvarning plötsligt fått en nio meter hög betongmur bara någon meter från sitt fönster. Gaza är totalt isolerat och det är svårt för såväl journalister som biståndsarbetare att ta sig in där nu. Tack vare envishet och lokala kontakter lyckades vi ta oss genom den gigantiska Eretz-checkpointen som är enda vägen in i Gaza. Det var en fruktansvärd upplevelse. Miljön med grindar, fållor, taggtrådar och soldater gav associationer till koncentrationsläger eller anläggningar där djur forslas till slakt. De som fortfarande har tillstånd att arbeta inne i Israel får ta sig igenom en och en med tröjan uppdragen vid bröstet och med byxorna nere vid knäna. På vägen ut fick vi genomgå en rigorös säkerhetskontroll under en timme. På en bänk i ett burliknande område mötte vi två palestinska män med två små barn som båda hade lättare hjärtfel. De hade suttit där hela dagen och hoppats på att få komma igenom och ta barnen till ett sjukhus. Den minsta, som var under ett år, var blek i ansiktet och hade svagt blå läppar.

Soldaterna var totalt likgiltiga och ointresserade av att föra en dialog. De hade suttit där hela dagen och hoppats på att få komma igenom och ta barnen till ett sjukhus. Den minsta, som var under ett år, var blek i ansiktet och hade svagt blå läppar. Soldaterna var totalt likgiltiga och ointresserade av att föra en dialog. De pekade med sina automatvapen och beordrade oss att tömma väskorna tre gånger för att sedan lämna de palestinska männen med barnen bakom oss. Klockan var då 18.00 och de skulle tvingas vädja till soldaternas godtycke följande morgon igen. Palestinierna använder fortfarande sina starkaste vapen för att överleva vardagen. Man satsar mycket medvetet på utbildning och mängder av lärare arbetar med att trots den svåra situationen lära barnen att tro på fred och samexistens. Och fortfarande är humorn en viktig del av människors liv, även om de svarta skämten ibland kommer för nära verkligheten och det är lätt att sätta skrattet i halsen. Som när en palestinier jag mötte sammanfattade utvecklingen det senaste åren:

- Tidigare kämpade vi för ett fritt Palestina, nu slåss vi för en grind genom muren.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria