Anna Wester

Inledare


Anna Wester
Fria.Nu

Ockupationen skapar oläkbara sår i naturen

Muren, bosättningarna och de stora motorvägar som byggs av Israel på ockuperad palestinsk mark förstör inte bara livet för miljoner människor, utan skapar också oläkbara sår i naturen.

Bosättningarna har tvingat vilda djur ner från skogssluttningar och in mot tätbefolkade områden, och många djur har dött av elektriska staket.
Murens framfart har ändrat det biologiska landskapet drastiskt och unika växtarter har utrotats och flera fågelarter hotas på grund av att deras nästen förstörts av militärens bulldozrar. Sedan ockupationen inleddes 1967 har Israel dragit upp över tre miljoner träd, med olika motiveringar - i Gaza finns knappt ett träd kvar och där har militären förklarat att de undanröjt möjligheten att gömma sig bakom dem, medan skälen på Västbanken främst har varit att göra plats för muren och bosättningar.
Jag har just varit på Västbanken för att studera ockupationens påverkan på miljön. Jag har träffat organisationer, FN-organ och spillrorna av en miljömyndighet för att diskutera dessa frågor. Och det är ett sorgligt kapitel i berättelsen om ockupationens övergrepp. Det palestinska folket är naturligtvis de som drabbas värst, men miljöförstöringarnas konsekvenser håller sig inte inom det lilla palestinska territoriet, utan Israel förstör såväl för sitt eget folk som för övriga världen.
På möte efter möte träffade vi eldsjälar som är engagerade för miljöfrågor och deras önskan är att få ägna tiden åt att öka kunskapen och medvetenheten hos det palestinska folket, att få människor att förstå att kampen för miljön måste pågå parallellt med befrielsekampen. Det saknas inte idéer eller kunskap, utan det största hindret är den israeliska ockupationen.

Palestinierna har själva ingen kontroll över sina landområden. Vi besökte stora soptippar på Västbanken som kontrolleras av Israel, där de dumpar sina sopor främst från bosättningarna. Eftersom bosättarna inte behöver följa den israeliska miljölagstiftningen, flyttar många israeler sina industrier till ockuperad mark för att komma förbi lagarna. Industriavfallet dumpas sedan nära palestinska byar, där de läcker giftiga ämnen i grundvattnen och förvandlar stora arealer till stinkande sophögar.
Enligt Bir Zeit-universitetets center för hälsa och miljö är Israel ett av de länder i världen som använder mest miljögifter. I Betlehem, där den stora bosättningen Har Hooma nu ligger, låg så sent som 1995 Västbankens största skog - ett andningshål där det fanns djur, träd och växter som nu är helt borta.
Det mest nedslående var att höra om alla de hundratals miljöprojekt som planeras på Västbanken och Gaza, men som ligger på is för att israeliska staten inte beviljat tillstånd. Efter Osloavtalet 1994 delades de palestinska områdena in i tre zoner, A, B och C. Area A som är tätbefolkade områden var de enda som helt skulle kontrolleras av den palestinska myndigheten. Area C, som ofta är stora områden utanför städer och byar, har hela tiden varit att betrakta som israeliska militärområden.
Så i dag, trots att Osloavtalet är dött på alla andra punkter, är Israel stenhårt och ger aldrig palestinierna rätt att göra någonting utanför tätbebyggda områden. Så mängder av projekt som har finansiering och bara väntar på att genomföras är stoppade, det gäller trädplantering, sopsorteringsstationer, solceller, vattenbrunnar och annat som inte går att ha i en stad eller by.

De enstaka miljöprojekt som efter år av ansökningsrundor och avslag till slut blivit beviljade, har blivit det efter att Israel utsatts för hårda påtryckningar av miljöorganisationer eller samarbetspartner från andra länder, ofta från Europa.
Det finns många kunniga och engagerade miljökämpar i Palestina som är öppna för samarbeten med de miljöorganisationer som är intresserade.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria