Fördjupning


Martina Krüger
  • Har isbjörnen någon framtid, när glaciärerna på Grönland smälter?
Fria.Nu

Klimatmålen kan klaras utan kärnkraft

Martina Krüger är ansvarig för energi- och klimatfrågor på Greenpeace. I sin artikel visar hon att det är mer smart teknik och inte mer kärnkraft som kan lösa problemen med klimatet. Att omställningen är en fråga om vilja, en vilja att byta ut elvärme mot biobränslen blir tydlig när Martina skriver "i dag förbrukar Nordens eluppvärmning årligen lika mycket energi som alla Sveriges och Finlands kärnkraftverk producerar tillsammans – när de inte är avstängda".

Det går inte så bra för Sveriges kärnkraft. Efter incidenten i somras i Forsmark är även det internationella intresset stort för problemen som inte fick finnas. I augusti 2006 stängdes fyra av Sveriges tio reaktorer. Orsaken var dolda konstruktionsfel som innebar allvarliga säkerhetsrisker. 

Det ligger ju i de dolda felens natur att de upptäcks först när de krånglar till i hela systemet. Alltså kan vi inte heller vara säkra på att det inte finns fler dolda konstruktionsfel i svenska kärnkraftverk. 

Granskningen av säkerhetskulturen utmynnade i en förödande dom, inte bara för Forsmarks ledning, utan också för andra svenska kärnkraftverk. Och nu står Forsmarks reaktorer under särskild tillsyn av SKI, vilket ger starka indikationer på att SKI för närvarande inte har speciellt stort förtroende för hur säkerhetsfrågorna hanteras. 

En oberoende granskning av FN ska nu genomlysa Sveriges alla tre kärnkraftverk, inte bara Forsmark. Det är framför allt självgodhet som nu tros ha lett till en situation där profit och produktion går före säkerhet.

Stoppet i Forsmark var en dyr men viktig varningssignal. Ett decentraliserat energisystem med alternativa energislag skulle inte bara befria oss från en farlig teknik. Ett sådant system skulle också göra oss mindre sårbara för produktionsbortfall än dagens system där tio stora reaktorer med högriskteknologi producerar nästan hälften av vår gemensamma el. De som förespråkar en fortsatt användning av kärnkraft gör det ofta med argumentet att förnyelsebar energi, som vindkraft och biobränsle, inte räcker till. 

Även klimathotet har utnyttjats genom argumentet att kärnkraften inte släpper ut några växthusgaser. Som om valet bara skulle stå mellan pest och kolera, mellan högriskteknologi och fossilt bränsle. Den olösta frågan hur man ska ta hand om de radioaktiva avfallsprodukterna är ytterligare ett problem i sammanhanget. Man bör dessutom inte glömma kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen – diskussionen om Irans atomprogram är en oroande påminnelse om det. 

Sedan finns de som hänvisar till Finland som ett bra exempel på hur energiproblemet ska lösas på ett billigt och säkert sätt. Finland som bygger en stor ny reaktor. Kärnkraftsförespråkare har gått så långt att de påstår att Sveriges problem med säkerheten bara finns för att Sveriges riksdag har beslutat att avveckla kärnkraften och att det därför råder en helt annan situation i Finland. 

Men håller detta argument? Vad beträffar den billiga kärnkraften, så bör det framhållas att EU-kommissionen för närvarande granskar det finländska kärnkraftsprojektet. Detta på grund av misstankar om illegala subventioner, som på konstgjord väg har reducerat priset och som därför inte speglar vad kärnkraften verkligen kostar. 

När det gäller säkerhetskulturen i Finland är den finska säkerhetsinspektionens rapport skrämmande läsning. Mer än 700 brott mot säkerhetsregler är listade i deras rapport, och detta bara ett år efter byggnadsstarten av Finlands nya reaktor. 

Dessutom är byggnationen nu redan mer än ett och ett halvt år försenad. Franska Areva, som bygger reaktorn, rapporteras redan nu ha förlorat 700 miljoner Euro på projektet. 

Den finska drömmen om billig och säker ny el håller på att förvandlas till en mardröm.

Greenpeace ser allvarligt på klimathotet och det finns i dag en stor global enighet om att vi ska motverka klimatförändringarna genom att reducera koldioxidutsläppen. Men takten på den globala uppvärmningen ökar. Det betyder att vi måste minska vår förbrukning av kol, olja och naturgas.

Globalt måste vi minska våra utsläpp av växthusgaser till hälften av nuvarande nivåer vilket betyder att industriländer måste minska sina utsläpp med 30 procent till 2020, och med upp till 80 procent till 2050, för att ge utrymme för ekonomisk utveckling till de nästan två miljarder människor som i dag inte alls har någon tillgång till energi. 

Vi måste ta reda på hur det är möjligt att i praktiken lösa energiproblemen på ett sätt som alla vinner på. Både i Norden och globalt måste vi ställa om energisystemet så att vi frigör oss både från kärnkraft och från den för tillfället mycket höga förbrukningen av fossila bränslen som olja, kol och naturgas. 

Greenpeace har publicerat förslag både för den gemensamma energimarknaden i de nordiska länderna Danmark, Norge, Sverige och Finland, och för den globala energiförsörjningen. Syftet med rapporterna är att visa att det både finns teknik och tillräckligt med förnyelsebara resurser som vind, sol, vatten och biobränsle för ett hållbart framtida energisystem i harmoni med miljön.

Detta betyder inte teknikfientlighet – tvärtom behöver vi använda oss av mycket mer smart teknik än dagens energislösande lösningar.

Vårt förslag till en hållbar energiutveckling i Norden bygger på ett avancerat datorprogram. Det simulerar dagens energisystem, som sedan kombineras med olika scenarier beroende på hur stora energieffektiviseringar man tänker sig och hur till exempel användningen av elektriska apparater, boyta och körda kilometer per person förändras.

Systemet tar också hänsyn till och räknar fram hur energiomvandling och transmission kan optimeras och hur mycket förnyelsebar energi som finns tillgänglig. Det visar sig att ett nordiskt samarbete kan ge stora fördelar för att skaffa ett hållbart energisystem där kärnkraften avvecklas och utsläpp av växthusgaser minskas drastiskt.

Ett viktigt skäl är fördelningen av energiresurserna i de olika nordiska länderna. Den stora tillgången på vattenkraft i Norge och Sverige, de omfattande resurserna av biomassa framför allt i Sverige och Finland och en stor potential att utnyttja vindkraften i samtliga nordiska länder är ett starkt argument.

Ett annat viktigt skäl är de stora möjligheterna att väsentligt sänka de nordiska koldioxidutsläppen genom energisnål teknik och konvertering av elvärme. Genom att konvertera elvärmen till andra former av uppvärmning i Norge och Sverige blir det möjligt att frigöra en del av ländernas stora vattenkraftskapacitet till avveckling av kol- och kärnkraftverk.

Det är värt att påpeka att i dag förbrukar Nordens eluppvärmning årligen lika mycket energi som alla Sveriges och Finlands kärnkraftverk producerar tillsammans - när de inte är avstängda. När det gäller energiförbrukningen av elektriska apparater finns det stor potential för förbättring. Det antas att framtida apparater kommer att dra nästan hälften så mycket energi som de drar i dag.

Redan nu finns apparatur som är mycket energisnålare än genomsnittet. EU-kommissionen förbereder just nu en strategi för hur dessa produkter kan få en större marknadsandel och ytterligare förbättras.

I transportsektorn finns potential att sänka energiåtgången framför allt för personbilar med hjälp av förbättrad aerodynamik, användning av lättare material och bättre motorteknik. Också här finns förslag för EU som helhet, det är alltså inte så att Norden står ensamt inför utmaningen. Efter tio år med ett frivilligt avtal med biltillverkarna har EU tröttnat på bilindustrins tomma löften och förbereder nu lagstiftning för bindande utsläppsmål.

Greenpeace har redan för tio år sedan, med en optimerad Renault Twingo, visat hur man kan sänka bränsleförbrukningen och därmed koldioxidutsläppen med hälften. Vi räknar med att användningen av biomassa som halm, trä och biogas i Norden kan öka med en tredjedel. Möjligheter att använda solenergi till värme- och elproduktion i Norden förväntas däremot bara växa långsamt, även om teknisk utveckling möjligtvis kan göra det mer attraktivt på lång sikt.

Däremot kommer vindkraften att få en mer framträdande roll. De långa kustlinjerna och stora områden med förhållandevis lågt vattendjup och goda vindförhållanden möjliggör ett stort antal vindkraftsparker. 2030 kan vindkraften producera 100 TWh per år. Det motsvarar nära 7 000 vindkraftverk om 4,5 MW, färre om turbinerna fortsätter att bli allt större. Fördelen med ett nordiskt samarbete är att man kan kombinera och optimera energisystemet som helhet. 

Med en allt större elproduktion baserad på hållbar energi är det viktigt att den el som produceras under perioder med låg elförbrukning kan utnyttjas effektivt. Det kan lösas dels genom att installera värmepumpar i anslutning till en del av värmekraftverken, dels genom att använda en del av elektriciteten i transportsektorn.

Vårt globala energiscenario bygger också på att vi utnyttjar den stora potentialen för energieffektivisering med smart teknik, och ersätter resterande energibehov med en stor del förnyelsebar energi. 

Vi ser att hälften av vårt globala energibehov år 2050 kan täckas av förnyelsebar energi. Regionalt kommer det att bero på de lokala resurserna vilka som blir de dominerande förnyelsebara energislagen. Solenergi, som spelar en mindre roll i Norden, kommer att spela en mycket stor roll i Mellanöstern, Indien, Kina, Australien och Afrika. Sahara kan, utöver att bara försörja den egna kontinenten med el, vara källan för storskalig export av el till Europa. 

Det är glädjande att även ABB tänker i samma riktning och bara ett exempel på hur Sverige kan profitera på ny, smart och miljövänlig teknik. Sverige lär nämligen vara världsledande i tekniken för överföring av el över längre sträckor med minsta möjliga energiförlust.

Men en omställning är inget som kommer av sig själv. Låter man de stora energibolagen som Vattenfall, Fortum och E-on bestämma kommer de fortsätta att investera i fossil energi och kärnkraft och inte göra de investeringar i omställning som behövs för att rädda vårt klimat och vår levnadsstandard. För det är stora pengar som kommer att behövas. Samhällsekonomiskt blir det dock inte så stor skillnad, för det vi investerar i smart teknik och förnyelsebar energiteknik - det sparar vi i längden in genom minskade bränslekostnader.

Nyligen kom EU:s regeringschefer överens om några viktiga beslut – de har bestämt sig för att minska utsläppen med 30 procent när uppföljningen till Kyotoprotokollet ska skrivas under. De har också bundit sig till att 20 procent av Europas energitillförsel ska komma från förnyelsebara energikällor år 2020, och att energiförbrukningen ska effektiviseras med 20 procent under samma period. 

Det är ett steg i rätt riktning. Kommer det att bli lätt? Nej, det kommer det inte. Energibolag kommer att motsätta sig förändringarna, och troligen kommer biltillverkarna också att kämpa mot de bindande utsläppsstandarderna som nu förbereds i Bryssel. 

Men det våras för förnyelsebar energi, och Greenpeace kommer också i framtiden strida för smart teknik och hållbar utveckling. Det kommer att finnas motståndare på vägen, motståndare som inte gillar konsumenternas krav på teknologi som inte förstör vår planet – varken med kärnkraft eller fossila bränslen.

Fakta: 

<h2>Innehållet i artikeln bygger på rapporten "Ett Nordiskt energiscenario" från Greenpeace. Flödesschema och diagram är hämtade ur denna rapport. Fotografier och grafik publiceras med tillstånd av Greenpeace.
Denna artikel är en del av argumentserien Kärnkraften är stoppad. Läs vidare: <a href="http://www.fria.nu/artikel/19276">Energi för hållbar utveckling och tillväxt</a>.</h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

Finlands atomreaktor - ett mardrömsprojekt

I argumenteserien Kärnkraften är Stoppad! visar vi att det finns tillräckligt med flödande energi för en hållbar framtid. Men att bara argumentera för det goda räcker tyvärr inte, därför publicerar vi några Argument mot Kärnkraften. Tre inlägg.
Först lämnar vi ordet till Martina Krüger som rapporterar att Greenpeace hittat 700 fel på den reaktor som nu byggs i Finland.

Kärnkraften tillhör historien

Rostiga tunnor står i öppna betonglådor och vatten droppar ner från sprickor i bergsalstaket. Tunnorna är fyllda med radioaktivt avfall från Barsebäck. Dränagevattnet som rinner ut från bergsalen har ett tio gånger förhöjt värde av radioaktivt cesium 137. Det här är inget dåligt skämt. Det är svensk kärnbränslehantering.

© 2014 Stockholms Fria