Det bör ändå berättas | Stockholms Fria

Synpunkten


Mattias Gardell
Fria Tidningen

Det bör ändå berättas

Journalister är ett räddhågset släkte. Särskilt de som är knutna till våra rikstäckande nyhetsredaktioner.

När en händelse inträffar blir den omedelbara reaktionen att se vad journalisterna vid de andra redaktionerna tycker om saken. Först därefter kan man formulera var man själv står. Efter en tids inledande osäkerhet upprättas bestämda ramar för samtalet inom vars trygga gränser man med emfas kan tycka till ordentligt. Bedömningar och sakförhållanden som inte passar inom åsiktsregimens ramar hamnar per definition utanför. De ges inte utrymme.

Min första erfarenhet av denna logik kom den 11 september 2001. Under de första kaotiska dygnen tillhörde jag dem som kallades till tv-sofforna. På nyhetsredaktionen på SVT2 såg man ständigt på TV4-nyheterna. På redaktionen på TV4 var teven som visade nyheter från SVT2 centralt placerad.
Så fort man lämnade soffan ringde konkurrentkanalen och ville att man skulle ta en taxi dit.

Efter en tids tvekan fastslogs konsensus.
Attacken hade inget med Förenta staternas utrikespolitik att göra utan var ett angrepp på den "öppna demokratiska samhällsordning" vi värnar. Bevekelsegrunden var irrationell. De hatar frihet. Ofrihetskämpar helt enkelt. Forskare och debattörer som fann förklaringen lite väl förenklad hamnade utanför de fastslagna ramarna och placerades i karantän.

Hur vi talar om händelseutvecklingen efter valet i Palestina är illustrativt. Elliott Abrams involvering passar inte inom de uppställda ramarna. Det har därför lämnats därhän, men bör ändå berättas.

Elliott Abrams har varit med länge. Han var en av Oliver Norths vapendragare då Reaganregimen i strid mot vapenembargot sålde vapen till Iran för att finansiera högergerillan Contras kamp mot Nicaraguas folkvalda regering.

Abrams var involverad i invasionen av Panama 1989, bidrog till mörkläggningen av den El Salvadoranska militärens massakrer på civila för att säkra fortsatt stöd åt diktaturen och hade ett finger med i kuppförsöket mot Hugo Chavez i Venezuela 2002.

Mer än en människorättsorganisation fann det anmärkningsvärt att Bush år 2005 utsåg Abrams att leda Mellanösternutskottet i det nationella säkerhetsrådets avdelning för demokrati, mänskliga rättigheter och internationella organisationsfrågor.

Efter Hamas valseger utvecklade Abrams med stöd av Condoleezza Rice en plan för att störta den nyvalda regimen. 84,6 miljoner dollar avsattes för att förse Fatah med vapen och träna en Fatah-lojal insatsstyrka i Egypten.

Abrams främste partner var Mohammed Dahlan, hårdför ledare för en av Fatahs säkerhetsstyrkor i Gaza. Det första kuppförsöket kom i januari 2007. I maj gick 500 elitsoldater över gränsen från Egypten. I juni kom nästa kuppförsök. Efter blodiga strider med övergrepp från båda parter tog Hamas kontroll över Gaza. Abbas upplöste parlamentet och fick genast stöd av västvärldens demokratier. Förlorarna blev det palestinska folket. Igen.

Medan Abrams roll uppmärksammats i amerikansk, israelisk och arabisk media har historien inte nått svenska läsare. Förrän nu. Kanske kommer Abrams i sinom tid uppmärksammas av rikstäckande media. Ty samtalets ramar är inte gjutna i sten. Gränserna för vad som passar att säga offentligt kan förskjutas.

Den tröghet som vanligen kännetecknar en fastslagen sanningsregims förflyttningar medför dock att alternativa synsätt upptas först i efterhand.
Om vi i inledningen av Israels angreppskrig mot Libanon sommaren 2006 hade kunnat tala om händelsen i termer av folkrättsbrott och inte självförsvar hade Israel kanske inte trappat upp de urskillningslösa attackerna mot libanesisk civilbefolkning. Hade samtalet kring valet i Palestina utgått från respekt för demokratins spelregler i stället för vikten av att isolera den folkvalda regimen hade den embryonala demokratin kanske förstärkts och inte skjutits i sank.

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Svart vildavästernhistoria

I dagarna är det ett hundra år sedan Oklahoma blev en del av Amerikas förenta stater. Därmed avslutades ett kapitel i Oklahomas historia och ett annat påbörjades. Utanför unionen var 'ras' inget kriterium som avgjorde invånarnas status. Inom unionen var ras tvärtom avgörande. Innan 1907 stod sålunda två skilda samhällsmodeller mot varandra på den nordamerikanska kontinenten.

Fria.Nu

© 2018 Stockholms Fria