Inledare


Jessica Mann
Fria.Nu

Julhandeln slår rekord igen på vägen mot kaoset

Så var vi där igen. I tiden av fest och gamman, i tiden av jag ska unna mig, i tiden av försäljningsrekord och sprängda budgetar. Jag är inte emot allt. Jag är inte emot jul, julmat eller ens julklappar. Jag är för det och mer därtill. För det är även tiden för glögg och pepparkakor och clementiner och julmust. Bjällerklang och tända ljus. Midnatt som råder, tyst det är i husen. Tid att spela spel och knäcka nötter. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton är naturligtvis bättre än Kalle och hans vänner, men kanske vill man till och med ha båda. Och lyckan att få öppna ett vackert inslaget, och med tanke införskaffat, paket - det går inte heller av för hackor. En anledning att mötas är julen och som sådan naturligtvis fin. Till på köpet gillar jag kitschigt pynt. Det får gärna både blinka och låta.

Så vad är det då jag är emot denna gången? Denna gången handlar det om oförmåga att se 'the big picture'. Medan Balimötet fortgick kom rapporter om att vissa länders delegater inte hade råd att äta maten i restaurangerna. De var fortfarande fattiga, och mötet hölls på fashionabla hotellet - högt över budget för delegater från utvecklingsländer. Hur förändra världen om man inte ens kan planera så att alla kan äta sig mätta, just där? Och medan julhandeln här hemma slår rekord för elfte året så drar världen sina skälvande andetag, på väg mot kaoset. Och skinkan har suttit på en gris, oavsett om den hamnar på julbordet eller inte. Och så klart: en glödlampa bidrar lika mycket till koldioxidutsläppen oavsett om den sitter i en julslinga eller över köksbordet.
År 2020 kan du äta julskinka med gott samvete. Då kommer den vara framodlad i ett laboratorium. Det låter som om jag förköpt mig på böcker från Science fiction-bokhandeln, men det är på riktigt. Från Svenska Dagbladet: In Vitro meat consortium bildades i Norge i juni 2007 och är en forskardriven sammanslutning. I april 2008 har man sin första konferens. Om två år kan man ta den första tuggan.

Det låter ju fantastiskt. Inga djur som släpper ut metangaser och slurpar i sig miljoner liter vatten, direkt (genom att dricka) och indirekt (genom odling av spannmål). Inga gigantiska åkerarealer behöver användas för att bli djurfoder, och inga skogar behöver skövlas för att bli sojaodlingar som i sin tur blir djurmat. Och framför allt: inga djur behöver födas upp under fruktansvärda förhållanden, för att sedan sätta livet till. Välkommen du sköna, nya värld.
Men till dess är det långt. Många djur får antagligen sätta livet till i forskningen av det nya, marmorerade guldet. Och många djur får sätta livet till på årets julbord. Och mången kålrot kokas i tomatsås och griljeras med senap för att veganen ska få skära skivor och lägga på knäckemacka - med extra stark senap naturligtvis. För ingen vill ju vara utan julens dofter och riter. Som att, dagen före julafton, sätta tänderna i just den mackan. Det behöver man inte heller - om man bara tänker efter vilka val man gör. I juletid såväl som annantid.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria