Den som inte arbetar ska inte äta - eller? | Stockholms Fria
Fria.Nu

Den som inte arbetar ska inte äta - eller?

Vissa underkastas hårda krav för att få en minimiinkomst. Andra får omfattande resurser, i form av exempelvis gåvor eller arv, utan krav på motprestation. Nydisputerade Simon Birnbaum ser ett uppenbart rättviseproblem i ekvationen. I sin avhandling förespråkar han medborgarlön utifrån ett liberalt jämlikhetsperspektiv. Fria Tidningen har träffat honom för ett samtal.

Enligt ett gammalt uttryck ska den som inte arbetar inte heller äta. Simon Birnbaum på Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, som nyligen disputerat på en avhandling om grundinkomst och rättvisa, håller inte med. Eller menar åtminstone att påståendet behöver nyanseras. Om inte alla resurser är produkter av arbete kan arbete inte heller vara kravet för att få ta del av dem.
- En första sak man kan notera är att ganska många får en hel del resurser utan krav på motprestation, säger han. Genom olika typer av privata överföringar i form av arv eller gåvor eller ojämlik tillgång till naturresurser. En hel del av de förmögenheter som ackumulerats har faktiskt en ganska svag koppling till de arbetsprestationer som utförs, för det finns ju en hel del inkomster som förvärvas genom mer eller mindre slumpartade omständigheter. Utifrån mitt perspektiv är inte grundproblemet att det finns vissa gåvoliknande tillgångar i vår ekonomi, utan att de tillgångarna är så pass ojämlikt fördelade. Sedan vill jag inte säga att det under alla omständigheter är rättvist att ge utan motprestation. Man måste utvärdera den här typen av krav i varje specifik situation.

Men vore det inte orättvist om de som arbetar tvingas försörja dem som inte gör det?
- Det kan ju vara det, det kan ju finnas problematiska former av exploatering eller att vissa åker snålskjuts på andras arbete. Och det finns ju lite olika sätt att förhålla sig till den typen av invändningar. Ett sätt är att notera att det finns väldigt många som utför väldigt värdefulla insatser utanför anställningskontraktets ram.
- Ett mer grundläggande svar är det som jag antydde inledningsvis. Det kan ju vara så att det finns en hel del gåvoliknande tillgångar i vår ekonomi som utifrån min utgångspunkt kan betraktas som någon slags allmän pott, någonting som alla människor har samma rätt att göra anspråk på. Om det är så att kravet på en villkorslös grundinkomst knyts just till den kategorin av tillgångar så tycker jag inte att det finns någon relevant form av exploatering.

Finns det andra invändningar mot konceptet grundinkomst som du tycker är relevanta?
- Det finns ju väldigt många olika typer av invändningar på många olika nivåer. På den politiska nivån finns det en hel del viktiga invändningar. Den som kanske har störst kraft handlar ju om ekonomisk genomförbarhet. En invändning är ju att när man räknar på vilka förslag som vore möjliga hamnar man ofta i en avvägning. Att grundinkomsten antingen verkar sättas på en nivå som är för hög för att vara genomförbar. Eller, om den ska vara genomförbar, blir för låg för att kunna vara socialt meningsfull. Där måste man hitta en rimlig avvägning, men jag vill argumentera för att även om man inte når upp till en nivå som är möjlig att leva på så är det fortfarande meningsfullt. Och det är ett steg på vägen. I rätt riktning.

Ytterligare en invändning som ibland anförs mot grundinkomst är att lönearbetets struktur, där prestation står i relation till belöning, är nödvändig för människors självrespekt och uppfattning om egenvärde. Att vissa människor, utan ett arbete att gå till, helt enkelt skulle låta sig förslappas. Med minskad livskvalitet som följd.
- Det finns en sådan paternalistisk invändning, säger Simon Birnbaum. Att vissa människor behöver lite extra uppmuntran. Lite extra press för att faktiskt engagera sig i produktiva aktiviteter och därmed känna självrespekt. Den här typen av invändningar har jag inte särskilt stor sympati för. Vad jag driver är ju i grunden ett jämlikhetsliberalt argument, självklart kan många människor nå erkännande och meningsfulla aktiviteter genom kulturella eller andra sysslor bortom lönearbetets ram.

Simon Birnbaum arbetar inom en tradition av rawlsk liberalism, efter John Rawls, vars En teori om rättvisa betraktas som ett av de verk som haft störst inflytande på den moderna socialliberalismen. Det är alltså inte krav på absolut jämlikhet i distribution som framförs. Däremot är det en liberalism som fördelningspolitiskt ofta betraktas som vänsterorienterad.
- Ett sätt på vilket min hållning är liberal är ju just att man reagerar på den här typen av argument som jag just nämnde, där man menar att lönearbete är en förutsättning för ett gott liv. Att man vill att staten ska vara neutral i bemärkelsen att den inte bör lägga sig i vari ett gott liv består utan lämna det till den enskilde individen. Men min hållning är samtidigt jämlikhetsorienterad i det att jag månar om att slumpen inte ska ha en avgörande betydelse för vilka möjligheter människor har.

Den nuvarande riksdagsmajoriteten och stora delar av oppositionen driver det som kallas arbetslinjen. Hur skulle dagens politiska diskurs, som med såväl ekonomiska som moraliska argument vill uppmana till lönearbete, bedömas utifrån en rawlsk idétradition?
Innan han besvarar frågan understryker Simon Birnbaum att han inte förespråkar 'någon slags villkorslös universalism inom alla delar av välfärdspolitiken'.
- Jag har full förståelse för att man knyter vissa motprestationskrav till arbetslöshetsersättningen och andra ordningar som bygger på någon form av försäkringsbaserad logik, men jag menar att det inte är en idé om välfärdsstatens berättigande som är uttömmande. Jag menar att det finns en viktig idé om att dela jämlikt på gåvoliknande tillgångar, och till den bör inte motprestationskrav knytas.
- Och jag tycker att det är viktigt att i det här sammanhanget notera att vi rör oss bort från beskattning av arv, gåvor och stora förmögenheter. Man kan också tala om ekologiskt utrymme, att vissa tar betydligt mer i anspråk än andra av något som alla har samma rätt till. Och rättvisa i förhållande till den typen av resurser bör åter lyftas in på agendan. Resultatet av att göra det skulle kunna vara den här idén om någon slags universell grundinkomst. b

Rekommenderade artiklar

”Ingen visste att det skulle bli ett globalt fenomen”

Intervju

Reklamskolan Berghs har fått finfrämmande. Uppflugen på en hög stege står New York-writern Part 1. Inför ögonen på förundrade elever sprejar han en avancerad wildstylepiece vars starka färgskala står i skarp kontrast till de oklanderligt vita väggarna runt omkring. FRIA tog tillfället i akt att samtala med en graffitilegend som inte vill kallas pionjär.

Fria.Nu

Anarkist, bankrånare, falskmyntare – och murare

Intervju

Efter att Che Guevara nekat att stödja hans plan för att underminera dollarn bestämde sig Lucio Urtubia istället för att ta sig an världens största bank, Citibank. Det slutade oavgjort. Eller möjligtvis med poängseger för Lucio. FRIA har samtalat med en anarkist, bankrånare och falskmyntare som poängterar att han först och främst är murare. Och är glad att han föddes fattig.

Fria.Nu

”Jag hade tur, kulan gick bara genom vadmuskeln”

Intervju

Först tårgasgranater, ljudbomber och gummikulor. Sedan skarpa skott. ISM-aktivisten Ulrika Andersson träffades när israelisk militär öppnade eld mot en demonstration i den palestinska byn Ni’lin. Men när Fria Tidningar når henne på plats på Västbanken vill hon hellre prata om europeiska politikers hyckleri och normaliseringen av ockupationen.

Fria.Nu

Försvararen som anklagar rättsväsendet

Intervju

Kanske kan man säga att anfall är bästa försvar. För trots dess namn är Försvararen en tidskrift som snarast går till angrepp. Mot kompiskorruption inom rättsväsendet, mot urholkningen av advokaternas ställning och mot hur media reducerar kriminaljournalistik till sensationsunderhållning. FRIA har samtalat med chefredaktören Stig Centerwall, som vill öppna ögonen på dem som tror att rättvisan är blind.

Fria.Nu

Hemkär hiphopambassadör

Intervju

Under artistnamnet Max Peezay är Tom Piha känd som Sveriges grimepionjär framför andra. I engagemanget för genren kombineras det personliga och det politiska, hiphopens universella tilltal och kärleken till hemorten Henriksdalsberget. FRIA har samtalat med en musikalisk ambassadör som förblir trogen Stockholms närmaste förort.

Fria.Nu

© 2020 Stockholms Fria