Jag känner mig inte välkommen i Sverige | Stockholms Fria

Debatt


Fria Tidningar
  • Östasiatiska kvinnor ses som tillgängliga, feminiserade och hypersexualiserade, skriver Tobias Hübinette som kritiserar den svenska bilden av östasiat
Fria.Nu

Jag känner mig inte välkommen i Sverige

Varje gång dessa stereotyper dyker upp, dör en bit av det svenska som finns inom oss och det blir alltmer omöjligt att känna sig hemma i detta land, skriver Tobias Hübinette, själv adopterad från Korea i en artikel som kritiserar den svenska bilden av Östasien.

Ingen med östasiatisk bakgrund i allmänhet och med koreansk bakgrund i synnerhet har kunnat undgå att notera det senaste rasistiska lågvattenmärket i svensk tv - Sibas reklaminslag för det koreanska företaget LGs mobiltelefon, där en viss Mr. Lee från Korea beter sig som en östasiatisk man alltid ska bete sig enligt svenska fördomar. Det vill säga nördigt och fjantigt, men framför allt infantilt, avmaskuliniserat och totalt avsexualiserat. Denna stereotyps spegelbild är så klart den måhända ännu vanligare bilden av den östasiatiska kvinnan som minst lika löjlig och infantil, men framför allt undergiven, foglig, feminiserad och hypersexualiserad.

Vi är 50 000 här i landet som har en bakgrund i Östasien, varav 10 000 är födda i Korea. Vi kämpar ständigt för att passa in och få vara med i det svenska samhället. Varje gång dessa stereotyper dyker upp, dör en bit av det svenska inom oss.

Och stereotyperna dyker upp alltför ofta, i alla tänkbara och otänkbara sammanhang: som dålig buskis i Hjalmar-revyn, i en rapp sketch i tv-programmet Parlamentet, i en snabbt förbipasserande scen i en Lukas Moodysson-film, eller som korsordsillustration i morgontidningen.

Det blir alltmer omöjligt att känna sig hemma i detta land. Kvar finns en känsla av sorg och tomhet, ungefär som efter en obesvarad kärlek. Saken blir inte bättre av att minst en tredjedel av oss östasiater, och definitivt de allra flesta av oss med koreanskt påbrå, inte har kommit hit frivilligt, utan har blivit adopterade.

Jag är själv en av de tiotusentals som föddes i Östasien och adopterats till Sverige, och vars hjärta blöder varje gång svenskarna vrider sig av skratt framför tv:n eller bioduken när östasiater förnedras. Varje dag plågas jag och många med mig av en strid ström av nedsättande framställningar av östasiater. Orsaken kan man bara spekulera om. Möjligen har denna utveckling gått hand i hand med

tabubeläggandet av den antisemitism och den rasism mot afrikaner som en gång var minst lika socialt accepterad och salongsfähig. Humor är ju trots allt ofta uppbyggd på ett stereotypiserande av De andra. När den ena koloniala fantasin försvagas måste kanske en annan förstärkas för att upprätthålla den kollektiva känslan av överlägsenhet?

Det mest tragiska med dessa framställningar är dock inte att de är så öppet rasistiska, eller att de befäster synen på östasiater som infantila och skrattretande, utan snarare att de faktiskt påverkar självbilden hos de drabbade. I den praktiskt taget helvita och monokulturella svenska mediala offentligheten är dessa bilder de enda vi har att identifiera oss med. Följaktligen har jag, liksom alltför många andra i min situation, i det närmaste internaliserat dessa bilder.

Det är nämligen ett faktum att flertalet av landets östasiatiska kvinnor, vare sig de invandrat eller blivit adopterade, enligt SCB lever tillsammans med svenska män. Jag är övertygad om att kvinnorna påverkats av bilden av östasiatiska män som fula eller mindre attraktiva.

Motsatt gäller att det stora flertalet östasiatiska män lever helt utan partner. Jag är likaledes övertygad om att deras situation har orsakats av en självföraktande internaliserad självbild och inte av ett frivilligt val. Detta statistiska faktum gör den östasiatiska minoriteten i Sverige absolut unik jämfört med andra invandrargrupper, och därmed blir detta ett otäckt exempel på hur rasistiska föreställningar konstruerar verkligheten och reproducerar sig själva.

Så kom ihåg att nästa gång en östasiat porträtteras på samma sätt som i Siba-reklamen, är det jag och tusentals andra som förödmjukas, och känslan av att inte passa in och vara välkommen växer sakta men säkert till en plågsam börda.

Sverige är inte längre ett land för östasiater. Så länge ingenting förändras bör svenskar därför bör upphöra med att åka till Östasien och hämta barn för adoption och kvinnor för äktenskap!

Tobias Hübinette

Adopterad från Korea

Forskar om svenska föreställningar

om Korea och östasiater

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Respektera trafiksepareringen i Husby

TRAFIKPOLITIK En majoritet av landets rektorer är bekymrade över elevernas säkerhet. Problemet är att barnen måste passera livligt trafikerade bilgator på vägen till skolan. Föräldrarna är också bekymrade och de som så hava möhlighet sätter sina telningar i bilen och skjutsar dem till skolan, vilket förvärrar problemet eftersom ungarna måste kryssa mellan horder av dubbelparkerade bilar utanför skolorna.

Debatt
:

Förbjud pälsindustrin!

DJURRÄTT Djurrättsalliansens bilder från minkfarmar i Sverige, som visas i Rapport, talar sitt tydliga språk. Det är uppenbart att minkar mår dåligt instängda i burar. Ett liv i bur ger dem inte alls möjlighet att få utlopp för sina naturliga instinkter. De som förespråkar uppfödning av minkar för päls hävdar att djuren mår bra i de små burarna. De säger att minkarna inte behöver få utlopp för sin jaktinstinkt och sitt enorma rörelsebehov eftersom de får sin mat utan att behöva jaga. I så fall borde ju samma resonemang gälla även hundar och katter som serveras mat. Men hundar och katter skulle vi aldrig komma på att stänga in i små burar dygnet runt. Bland annat just för att de behöver få utlopp för sitt behov av rörelse samt behöver få använda sin hjärna i lek och träning. Vari ligger skillnaden? Självklart gäller detta även minkar, inte bara katter och hundar. Inget djur mår bra då det berövas sin rörelsefrihet!

Debatt
:

Moderaterna står för en aktiv arbetsmarknadspolitik

Socialdemokratiska politiker i kommuner runt Göteborg anklagar oss moderater för att inte satsa på feriearbeten för ungdomar. Bakgrunden är att regeringen har valt att ta bort specialdestinerade bidrag till kommunerna och i stället ge dessa pengar som generella. Vi tycker att detta ger kommunerna en större möjlighet att använda pengarna där de gör bäst nytta. Detta i stället för att 290 kommuner ska tvingas göra på samma sätt oavsett om det är en bra lösning för den enskilda kommunen eller ej.

Fria.Nu
Debatt
:

'Vad ska ni ha vår röst till?'

Den demokratiska rättsstaten är ett alltjämt förhärskande ideal, åtminstone på en retorisk nivå. Här samlas idéer som att alla människor är lika mycket värda; därför ska alla ha lika rösträtt, och att alla människor ska behandlas lika inför domstol, och av våra myndigheter i övrigt. Dennis Töllborg och Ingrid Segerstedt-Wiberg ställer inför valet frågan om vårt upplysta och demokratiska samhälle verkligen lever upp till de värden som förespråkas.

Fria.Nu

© 2019 Stockholms Fria