"Kvinnofolkhögskolan är en offentlig plats – inte ett kvinnohus" | Stockholms Fria

Fördjupning


Frida Mörtsell
Fria.Nu

"Kvinnofolkhögskolan är en offentlig plats – inte ett kvinnohus"

Det är en av årets första riktiga vinterdagar. Det har snöat hela natten och fortfarande faller blöt snö ner utanför fönstren. Inne i klassrummet för feministiska studier på Kvinnofolkhögskolan luktar det nybryggt kaffe och våta kläder.

Studenterna släntrar in efterhand, många har försenats av ovädret. Stämningen i klassrummet är avslappnad, man småpratar och dricker kaffe. På väggarna sitter planscher som informerar om kvinnors rösträtt i världen och om Internationella Kvinnodagens historia. Under dagens första timma ska klassen planera för Solidaritetsdagen som skolan ska arrangera för att samla in pengar till jordockuperande kvinnor i Honduras. På tavlan skriver läraren Eva Warberg upp de olika förslag på aktiviteter som klassen kommer på. En del vill trycka tröjor, andra göra informationsblad och några ska tillverka ett memory med bilder och fakta om kända feminister som ska säljas för att samla in pengar. Två tjejer vill göra en film om aktiviteterna inför och under dagen.

Idén om en kvinnoskola med en uttalad jämställdhetsambition föddes i 70-talets kvinnorörelse. Eva Warberg var aktiv redan då och har varit lärare på skolan sedan den grundades 1985. Kvinnofolkhögskolan i Göteborg är den enda i sitt slag i Sverige.

– Målet är att skolan ska vara en offentlig plats för kvinnor där de tillsammans kan reflektera, teoretisera och problematisera för att förändra den gemensamma offentligheten, säger hon. Kvinnofolkhögskolan i Göteborg har nyss flyttat in i nya lokaler vid Masthuggstorget. Den har en filial i Bergsjön för invandrade kvinnor som vill läsa in högstadiet.

Hanna Holgersson går i klassen för feministiska studier. Hon har tidigare läst på en folkhögskola med både män och kvinnor och menar att det finns en viktig skillnad i studiemiljön.

– Här ger vi varandra mer utrymme, man behöver inte kämpa för att få ta plats, säger hon.

En samkönad miljö öppnar för möjligheten att de inlärda könsrollerna tonas ner. Det kan låta som en paradox – att komma ifrån de stereotypa könsmönstren genom att utesluta ett kön.

Men läraren Eva Warberg menar att det blir en annan typ av diskussioner när strukturen man/kvinna tillfälligt sätts ur spel. Det blir lättare att se sig själv som en tänkande individ och inte i första hand som kvinna.

Hon berättar om studenter som upplever att de inte behöver tänka på sig själva som kvinnor när de är på Kvinnofolkhögskolan. När de går ut i den gemensamma offentligheten påminns de om sitt kön i olika situationer. Det kan vara en blick, en kommentar eller en knuff från en man som återigen gör dem till kvinnor i första hand.

Under de snart 20 år som skolan har funnits har samhället förändrats på många sätt. Eva Warberg menar att skolan fortfarande behövs även om kvinnokampen gett resultat på många plan.

-- Kvinnor har tagit större plats i offentligheten, de är bättre representerade i samhället. Men parallellt med det har motståndet ökat. Våldet har förråats och sexualiseringen av samhället har blivit tydligare. Så med framgångarna har det också kommit bakslag.

Strategierna i kampen för jämställdhet har också förändrats. 70-talets kvinnorörelse som låg till grund när skolan startades problematiserade inte kvinnorollen i så hög grad som man gör i dag. Då såg man kvinnor mer som en enhetlig grupp med gemensamma problem. I dag har de feministiska tankegångarna ofta postmodernistiska inslag, och skolan har följt med i utvecklingen.

– I dag ser vi mer på skillnaderna mellan kvinnor. Vad har klass, etnicitet och sexualitet för betydelse? Diskussionerna handlar om hur olika faktorer samverkar, det går ju inte att bara plussa på förtryck, säger Eva Warberg.

Utanför matsalen sitter ett anslag: " I dag har vi hantverkare här", med en tecknad bild av en man. Kvinnofolkhögskolan i Göteborg är en offentlig plats, inte ett kvinnohus, så det händer det att män vistas i lokalerna. Men då har eleverna rätt att veta vilka de är och varför de är där. Många av de muslimska studenterna väljer att inte bära slöja i skolan när de vet att det bara är kvinnor där.

På fikarasten är ljudnivån i matsalen hög. Diskussionerna handlar om en feministisk modevisning, om kvinnors situation i Iran och om vilka band spelar när och var. Stämningen känns som på vilken folkhögskola som helst, avslappnad och kreativ.

Många av studenterna har dreads eller piercingar, vissa är helt svartklädda, andra har kjol och blus. Några muslimska kvinnor har sina sjalar på sig, andra är utan. Variationen stor i ålder och klädstil, det känns inte alls som en homogen samling människor även om alla är kvinnor.

En av lärarna kliver upp på den lilla scenen i ena hörnet med ett regnbågsfärgat tygstycke bakom. Därifrån leder hon dagens ett stormöte där de går igenom veckans aktiviteter inför solidaritetsdagen. Hon berättar att på torsdag är alla är bjudna på id-fest, en avslutningsfest för Ramadan. Så snart genomgången är klar fortsätter diskussionerna vid borden.

Studenterna på Kvinnofolkhögskolan sköter själva om all matlagning och städning – en viktig del i utbildningen är att lära sig att planera och samarbeta i grupp. Det verkar vara ett system som fungerar bra, i matsalen är det välstädat och mysigt.

Shamsa Ahmed, Shahla Aarif och Adiba Zangana läser första året på skolans allmänna linje med extra svenskundervisning. De berättar att matlagningsveckorna blir extra intressanta eftersom studenterna kommer från olika håll i världen. De får chansen att bjuda hela skolan på maträtter från sina respektive ursprungsländer när det är deras tur att sköta matlagningen.

Mellan 30 och 40 procent av skolans studenter har sin bakgrund i andra länder än Sverige och de flesta går på den allmänna linjen. Ett av skolans mål är just att vara en mötesplats för kvinnor från olika delar av världen i en strävan efter en mer internationell feminism.

– I en blandad skola, som den jag gick på för att lära mig svenska, pratade man inte alls om kvinnor. Här lär vi oss vad man kan möta som kvinna i Sverige, hur man kan försvara sig och säga ifrån, säger Shamsa Ahmed.

Shahla Aarif berättar att hon vill läsa till sjuksköterska när hon läst in gymnasiet. Hon valde inte skolan för att det är en kvinnoskola, utan för att hon hört att utbildningen var bra. Adiba Zangana tycker det är roligt med en kvinnoskola.

– Jag skäms inte för att prata här bland alla kvinnor. Vi säger vad vi tycker, säger hon.

Många har märkt att det finns fördomar om skolan ute i samhället – om vilka som går på skolan och om vad de egentligen håller på med. Läraren Eva Warberg berättar att fördomar finns även från myndighetshåll.

– En del tror att det inte är en riktig skola med riktiga utbildningar, eller att manshat är det som driver hela verksamheten.

Hon menar att det är typiskt för vårt samhälle att ifrågasätta när kvinnor samlas i politiska syften, förändringsarbetet och ifrågasättandet av normen blir väldigt provocerande. Många män blir provocerade av att de aktivt utestängs från skolan och av att diskussionerna här inte handlar om dem i första hand.

– Men målet i sig är inte skapa en separatistisk samkönad miljö, utan att förändra den gemensamma offentligheten. Skolan är ett medel för att nå detta mål, och en dag kanske den inte längre behövs.

Eva Warberg berättar att många verkar tro att det blir tråkigt med en skola med bara kvinnor.

– Men vi har ju kvinnor från hela världen här, i åldrar från 18 till 70 år med olika religioner och olika sexualiteter, med barn och utan barn. Det blir inte tråkigt! Men det säger något om hur snävt folk tänker, den enda blandningen de kan tänka sig är kvinnor och män. Då osynliggör man alla andra skillnader.

Petra Mahr är 21 år och går i klassen för feministiska studier. Hon har själv valt att utesluta män ur sitt liv så långt det är möjligt för att komma undan "kriget mot kvinna". Eftersom jämställdhet på många sätt handlar om att få män att förändra sig kan det verka underligt att utesluta männen från diskussionerna, men Petra Mahr menar att det har finns många fördelar med att arbeta feministiskt i en samkönad miljö.

– Jag tycker att man ofta riktar in sig för mycket på männen, på att vädja till den och försöka få dem att förstå. Jag tror inte att de vill förstå, och då är det viktigare att börja med att stärka och utbilda kvinnor och tjejer.

Petra Mahr menar att kvinnor beter sig annorlunda när det är män i närheten, och att samma sak gäller män. Kvinnofolkhögskolan blir en frizon där kvinnor kan fundera över feminism utan att påverkas av mäns närvaro. Dessutom blir det lättare att diskutera sexism och förtryck i kvinnogrupper.

– På Kvinnofolkhögskolan uppmuntras vi att syssla med sådant som tjejer annars sällan får chansen att göra, säger hon. Vi jobbar med IT och i träverkstaden, vi lär oss redigera och filma.

I korridorerna utanför klassrummen hänger flera stora anslagstavlor. På dem sitter anslag om aktiviteter på skolan: föredrag, demonstrationer och tjejfester. Ett stort anslag innehåller punkter som eleverna själva tagit fram där de motiverar varför Kvinnofolkhögskolan behövs. De menar att den behövs som ett forum för kvinnor att se sin gemensamma underordning och sina andra olikheter, att kvinnor från olika bakgrunder och kulturer ska mötas här och att det blir lättare att gå ifrån kvinnorollen utan manligheten som motpol.

Till höger om punkterna hänger ett annat anslag. Någon har skrivit "därför en kvinnofolkhögskola" och hängt upp ett urklipp ur GP från den 22/8 i år. Det är en stor bild med bildtexten "GP har gett ledande Göteborgsarkitekter i uppdrag att ta fram visioner för Södra Älvstranden. Här är människorna som arbetat med Uppdrag: Södra Älvstranden". På bilden syns elva män.

Rekommenderade artiklar

Ulrika Dahl tar skamgrepp om 8 mars

8 mars

FRIA och genusforskaren Ulrika Dahl tar skamgrepp på feminismen med hjälp av ett omarbetat utdrag ur hennes nya hyllade bok med samma namn.

Göteborgs Fria

La Casa del Encuentro

Utanför porten finns ingen skylt om ett kvinnohus, men Elin och Monica, som varit här förut, ringer på porttelefonen. Vi har i förväg ringt om att få vara med på den gemensamma middagen som anordnas varje onsdag kväll klockan 22. Då avslutas mötet som lesbiska kvinnor har samlats till.

Fria.Nu

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

© 2018 Stockholms Fria