Jag håller med Arne Weise när han säger att han hatar julen! Hatar är visserligen ett starkt ord, men julen väcker en orolig känsla och olust hos mig. Arne Weise flyr till skärgården, jag flyr till hemtjänsten, för då finns det åtminstone någon orsak att tänka på julen.

Men barnen, säger ni då. Jo, de ska få sina julklappar, kanske något nedbantade, men de kan ju inte rå för att vi i Sverige förknippat julen med Kalle Anka och dyra presenter.

Jag tycker självklart att gamla skrifter är viktiga, men det beror ju på vad det står i dem också. Hade man firat julen genom att gå till kyrkan och sjunga sitt lov till Gud på julen, så hade det väl varit en sak, men det gör vi ju inte. Hade man använt året till att påminna sig det kristna budskapet i problem-

situationer, hade det också varit ok, men det har vi ju inte. Hade man spridit kärlekens budskap eller åtminstone försökt under året, så hade jag inte sagt något. Men det har vi ju inte.

Nej, för att vi ska bli hela människor måste våra handlingar stämma med våra tankar och ideal. Det måste kännas med sanningen överensstämmande, det vi gör. Eller det kanske inte behövs?

Jag kan slå vad om att julen skapar många problem i hemmen och på andra platser. Först och främst ekonomiskt. Vi vet ju vad barnen önskar sig till julklapp! Det är ju inte de billigaste julklapparna precis. Och nutidens föräldrar tänker väl som vi 40-talister: att barnen måste få vad de önskar. Eller vi önskar att vi kunde ge dem det i alla fall. Men det kan vi ju inte alltid. Då blir inte julen den glädjehögtid med presenter och lysande ögon, som köpmännen syftar till.

Det finns en person i Sverige som avstår från julen - och som tycker att hans familj kan fira såna här saker själva. Det är Abd Al Haqq Kielan.

Han hette Leif en gång i tiden och åkte på en äventyrlig bilresa till Marocko, där han fastnade för islam. Hans julkänsla försvann redan när han var 13 år, när han körde ut blommor till folk. Hos de fattiga fick han ett leende och en femma i dricks, hos de rika fick han lämna in blommorna köksvägen. Det fick honom att inse, att det här med pengar kan väcka gnidenhet.

Jag ser i tidningen att våra gamla svälter! Upprörda barn tycker att de måste få säga ifrån. Ja, det är väl klart de får, men det är väl inte alla som gör som Desirée Björk, som tog hem mamman. Gud, vilken främmande tanke för oss svenskar, att vi skulle ta hem våra föräldrar!

Nej, det går rakt inte för sig! Vi arbetar ju alla! Tyvärr blir ju konsekvensen den att vi har noll koll på våra gamla och på våra barn till slut. Det är vad jag har kommit underfund med.

Så julen får vara för mig! Jag firar inte själv i år, men jag ser ju alla ljusen och den varma röda färgen! Det finns naturligtvis människor som tycker att julen är en underbar högtid. De kan ju fira julen och julens budskap, vilket är att en frälsare blivit född, som ska rädda världen! Tror de så är det väl ok, men resten, som firar med Kalle Anka, kan väl döpa om julen?