Dr Riad Melki som är statsvetare och en mångårig kämpe för fred, demokrati och jämställdhet var liksom många andra palestinier mållös, ja faktiskt chockad. Jag har träffat honom förut och lyssnat till hans entusiastiska och knivskarpa analyser av den rådande situationen.
Nu satt vi alla med fler frågor än svar. Att Hamas skulle bli stora hade alla väntat sig, men inte att de skulle ta hem segern så här. Det trodde de inte ens själva.

Riad Melki berättar att han känner flera icke-religiösa och intellektuella som lagt sin röst på Hamas, trots att de inte alls vill se en islamisk stat. De har inte röstat för Hamas, utan mot Fatah och mot ockupatinen. Och han har stöd av de opinions-
undersökningar som presenterades innan valet, där färre än 3 procent sade sig vilja se en islamisk stat i Palestina. Hamas sågs helt enkelt som den enda trovärdiga motståndsrörelsen.
Kanske är det inte så konstigt att ett förtryckt folk som lever under en brutal militärockupation använder sin rösträtt för att visa en handlingsförlamad omvärld sitt missnöje?

Få tror att Hamas kommer att göra några drastiska förändringar som omedelbart påverkar människors vardagsliv, även om många skräms av deras konservativa politik. Det som skapat en enorm osäkerhet är omvärldens hot att dra in bistånd och stoppa samarbeten. Något som skulle stärka Hamas och ödelägga många viktiga projekt.
Palestinierna behöver oss nu, mer än någonsin, och det är viktigt att inte fokus flyttas från ockupationen till palestinsk inrikespolitik. Pale-stina är ju inte ens en stat, utan fortfarande är det Israel som kontrollerar alla palestiniers liv.

Trots ockupationen har valet genomförts på ett demokratiskt och organiserat sätt. Men i samma sekund som valresultatet stod klart, började utrikesminister Laila Freivalds och hennes kollegor tala om avbrutna samarbeten. Kravet för fortsatt samarbete är att Hamas erkänner Israels rätt att existera. Naturligtvis ett rimligt och nödvändigt krav, men det är viktigt att påpeka att Israel faktiskt inte har erkänt Palestinas rätt att existera och något sådant ultimat krav har aldrig ställts till den israeliska regeringen. Det gäller även kraven på att Hamas ska avstå från alla former av våld. Samma krav borde ställas på Israel som till skillnad från Hamas besitter en av världens starkaste arméer.

Jag hade hoppats att palestiniernas missnöje mot det regerande Fatah-partiet skulle visas genom att de oberoende demokratiska partierna gick framåt. Men folk har inte trott på deras styrka att få ett stopp på ockupationen - det har ju inte hjälpt med FN-resolutioner, konventioner och domar i internationella domstolar. Istället har vi sett palestinierna förhandla bort viktiga krav och göra flera historiska kompromisser, utan att få någonting tillbaka. Kanske blir det trots allt bättre nu när två hårda parter ska förhandla om fred. Så har det ju varit tidigare i historien.