Fördjupning


Per Björklund
Fria.Nu

Frustration bakom muslimska protester

De senaste veckornas stundtals våldsamma protester i många muslimska länder mot den danska publiceringen av karikatyrer av profeten Muhammed bottnar delvis i undertryckt ilska och frustration över västvärldens dubbelmoral. Det menar både Nedal Mansour, som är chef för Centret för försvar av journalisters frihet i Jordaniens huvudstad Amman, och Dana Suyyagh som tidigare var producent på al-Jazeera. Och även om åsikterna går isär bland människor på Ammans gator och kaféer, så verkar många vara just frustrerade mer än något annat.

I Amman arrangerades en demonstration efter fredagsbönen i förra veckan, och på tisdagen hölls ett nytt protestmöte där man bland annat brände den danska flaggan och danska produkter. Enligt Jordan Times deltog 2 000 människor, inklusive parlamentariker och affärsmän i protesten som arrangerades av Professionals Association, ett fackförbund som organiserar ingenjörer och andra högutbildade yrkesgrupper.
För säkerhets skull omringades området av poliser för att hindra demonstranter från att inta gatorna.

Såväl den islamiska oppositionen som landets kung Abdullah har kritiserat publiceringen av de kontroversiella bilderna. Chefredaktörerna för två jordanska tidningar som publicerade bilderna i syfte att visa vad bråket handlar om har gripits och riskerar nu fängelsestraff på upp till tre år. Det jordanska pressförbundet, som står nära regeringen, har gett sitt stöd till ingripandet mot de båda redaktörerna.

Nedal Mansour på det fristående Centret för försvar av journalisters frihet är dock mycket kritisk:  

– Vi på centret är de enda i landet som offentligt vågat försvara de båda redaktörernas rättigheter. De flesta inom landets medier motarbetar den utökade pressfrihet som folket vill ha, säger han.  

– Det här är ett kritiskt skede för pressfriheten i det här landet. Det har skett förbättringar jämfört med för sju år sedan, då vårat center grundades. Men de senaste dagarna har visat att bakslag alltid är möjliga.

Nedal Mansour menar att de offentliga protester som förekommit i Jordanien delvis är försök till en styrkedemonstration av den islamistiska oppositionen, som inte minst efter Hamas valseger i det palestinska valet vill visa att man är en politisk kraft att räkna med. Regeringens ingripande mot redaktörerna är i sin tur ett sätt att föregå kritik från oppositionen.

Någon liknande variant av intern maktkamp ligger bakom oroligheterna i många andra länder, menar han. Men avgörande för protesternas styrka är också den utbredda och tilltagande frustrationen bland befolkningen i många muslimska länder.

– Många människor saknar allt hopp om framtiden, det finns inga jobb, och samtidigt tvingas man se hur Israel tillåts förstöra fredsprocessen utan att omvärlden reagerar eller ställer några krav på Israels regering liknande de man ställer på palestinierna, säger Mansour.

Han efterlyser nu ökad dialog mellan väst och arabvärlden, inte minst bland journalister, och menar att centret i Amman skulle välkomna alla sådana initiativ från organisationer i de skandinaviska länderna.  

– Detta vore verkligen den rätta tidpunkten för att få till stånd ett utbyte. Vi måste diskutera tillsammans varför det här händer, och varför så många muslimer är arga.

Dana Suyyagh har arbetat som producent för al-Jazeera och al-Arabiyya, och är nu inblandad i startandet av den första privata tv-stationen i Jordanien. Hon tror att de flesta här inte ens har sett bilderna.  

– Jag själv fick anstränga mig för att hitta dem på nätet. Jag visade dem för min redaktör, eftersom han sagt att det förmodligen är en massa bråk över ingenting. Men han erkände att de verkligen är stötande, säger hon.

Dana Suyyagh tror att folk i västvärlden har svårt att förstå hur allvarligt det här är i troende muslimers ögon. Samtidigt säger hon att hon själv skulle publicera bilderna om hon var redaktör för en tidning, för att göra folk medvetna om vad saken handlar om. Och hon tror att protesterna egentligen inte har så mycket att göra med profeten Muhammed, som med undertryckt missnöje i allmänhet.

– Om du frågar folk på gatan här så kommer du att märka att de använder det här som ett sätt för att protestera mot en massa annat. Kriget i Irak, konflikten med Israel, och så vidare. Folk här har inte fått en chans att protestera mot allt som hänt i Irak. De har inte kunnat visa sitt stöd med Syrien och Iran.

Under ytan finns det massor av starka känslor för de här frågorna. Och nu finns det plötsligt något som stora delar av arabvärlden kan enas kring – såväl politiker som vanligt folk. Plötsligt är det tillåtet att gå ut på gatorna och uttrycka sin ilska, och då tar man chansen, menar hon.
Uppmaningarna om bojkott av danska varor har fått ett stort genomslag även i Jordanien, inte minst tack vare att stora delar av den politiska eliten står bakom den.

Det har bland annat tvingat "Dansk-Jordanska Mejerierna" att köpa en helsidesannons i en av landets arabiska dagstidningar, där man försäkrar att man trots namnet inte har några som helst relationer till Danmark sedan de danska ägarna köptes ut på 1990-talet.

På måndagen krävde en majoritet av ledamöterna i landets parlament ett förbud mot import av varor från de länder där tidningar har publicerat bilderna.
Suheil Diab, som har ett litet snabbköp i de äldre delarna av Amman, säger att han redan har slängt ut alla danska varor.  

– Jag är mycket upprörd över det här. Det är svårt att uttrycka på engelska, men det handlar om min, din, min religion. Jag är för frihet, men varför attackera någons religion?

En kund i butiken, Samer Al-Bitar, blandar sig i samtalet:

– Är du från Danmark? Varför gör ni så här? Vad tjänar det till? Ni har förolämpat en miljard muslimer, säger han.

Jag svarar att jag är från Sverige och bara kan tala för mig själv, och frågar istället båda två vad de tycker om det som hänt i Libanon och Syrien, där de danska ambassaderna attackerats med brandbomber.  

– Det är dumt, säger Suheil Diab. Ambassadören eller de som jobbar där har ju inte gjort något. Varför attackera dem?

Samer al-Bitar håller med, men lägger till:  

– Hur ska vi annars uttrycka vår ilska? Demonstrationer och protester har ju inte hjälp. Den danska regeringen insisterar på att försvara publiceringen. De talar om att Danmark är ett fritt land, men sen när är det frihet att skada någon annan?

Men inte ens här i de mer konservativa delarna av Amman stödjer alla idén om en bojkott. En affärsinnehavare pekar på en hylla full av produkter från danska mejerier. När lagret är slut kommer det inte att fyllas på, men det är inte hans beslut utan beror på att distributionen har upphört.

Jag frågar vad han tycker om det.  

– Jag tycker ingenting, säger han, men lägger sedan till:

– Det är synd och skam. Regeringen här bryr sig inte om vad vanligt folk tycker.
Han vill inte uppge sitt namn eller ställa upp på bild, och det vill inte heller den palestinska man som jag träffar på ett kafé i samma område.

Han säger att han kan få problem med polisen eller till och med folk i grannskapet för sina åsikter. Någon bojkott vill han inte delta i. Istället visar han stolt upp en kasse med enbart danska varor som han köpt i solidaritet med det danska folket.

– Många som protesterar verkar inte bry sig om att det är en skillnad mellan vad en regering eller en enskild tidning gör, och vad det danska folket tycker, säger han.

Han tycker också att man måste fråga sig varför de här protesterna kommer nu, så långt efter att bilderna publicerades i Danmark.

– Det är en känd dansk imam, Ahmad abu Laban, som rest runt i olika länder och sökt stöd från regeringar och politiska rörelser. Det är en organiserad protest som spårat ur, och som bara leder till ökad sekterism. Jag är själv muslim, men jag är emot de här dårskaperna, säger han och pekar på tv-bilderna av det brinnande danska konsulatet i Beirut.

På universitetsområdet i den andra änden av Amman träffar jag IT-studenten Ayman al-Amad, som tycker att reaktionerna har varit överdrivna. Men han är också kritisk mot den danska regeringen.

– Att de här protesterna inträffar först nu är ju för att vi har väntat på en ursäkt i flera månader, säger han.

– Den här bojkotten har varit en sista utväg, eftersom man i Danmark inte har tagit klagomålen på allvar. När någon ifrågasätter förintelsen, eller publicerar karikatyrer av judar, så blir det massor av bråk i era länder, eller hur?

Flera av de jag träffar tar tillfället i akt att inleda långa diskussioner om global politik, när bilderna kommer på tal. De palestinska bröderna Mahmoud och Muhammed al-Deesi, menar att bråket om karikatyrerna absolut måste ses som en avspegling av global politik, och av de försämrade relationerna mellan väst och islam. Mahmoud al-Deesi menar att de här bilderna bara är den sista i en lång rad provokationer.  

– Vi respekterar friheten i Europa, men det måste finnas gränser. Väst vill ha en selektiv frihet. Er pressfrihet är ensidig, speciellt när det gäller Mellanöstern och konflikten mellan det palestinska folket och Israel, säger han.

Han menar att medierna i Europa ger en falsk bild av muslimer.

– Vi blir betraktade som kriminella enbart på grund av vår identitet.

Hans bror Muhammed al-Deesi, som tidigare varit aktiv i den vänsterorienterade palestin-ska Demokratiska Fronten, DFLP i Libanon, vill att vi ska se bildbråket som en del i en längre process, som går tillbaka åtminstone till attackerna i New York den 11 september.

– Sedan dess har världen gått mot ökad splittring, mellan kulturer, säger han. Det var då profeten Bush, med sina uppenbarelser om att Gud hade sänt honom för att frälsa världen, började förstöra alla förutsättningar för förståelse i världen. Vår värld är måltavlan i hans krig. Vad som stör oss är att Europa, som vi tidigare sett som en neutralt, börjat ställa sig på USA:s sida. Det är för att alla måste underordna sig Bushs logik: De som inte är för honom är hans fiender.

– Vi tycker synd om européerna, eftersom de förlorat sin identitet. De börjar mer och mer ta över den amerikanska livsstilen, och återvända till kolonialismen. Folket blir hjärntvättat. Av alla världsdelar står Europa oss närmast, geografiskt, kulturellt, och filosofiskt. Om Europa väljer konfrontation istället för dialog, så kommer vi att återvända till korstågens tid, menar han.

Men vad anser ni om de våldsamma protesterna i Libanon och Syrien? De underlättar väl inte dialog?

– Jo, eftersom de gjorde att våra röster blev hörda. Vi stöder inte de handlingarna, men det är vad som sker när man leker med religionen, säger Muhammed al-Deesi. Religion är livsfarligt, överallt i världen. Bush har utnyttjat det, för att kunna starta sina krig, och det slår tillbaka på honom själv och hela västvärlden. Det finns inget rättfärdigt med kriget i Irak. Ändå har Europa inte protesterat mot det.

När jag är på väg att gå säger Muhammed att det är speciellt en sak jag måste förstå:

– En fiende kan förolämpa oss så mycket han vill, utan att vi bryr oss. Men vi har alltid betraktat folken i de skandinaviska länderna som de mest toleranta, och som våra vänner. Det är därför människor här är så chockade och upprörda.  

Hans bror Mahmoud tillägger:  

– Jag blev så glad när jag såg en bild på en dansk flicka i en demonstration, som höll upp ett plakat med ett enda ord: "Förlåt".

På väg från intervjun med Dana Suyyagh åker jag med en taxichaufför, som när han får höra att jag ska skriva den här artikeln säger:

– Du är från Sverige? Tror du att jag lätt kan få ett visum dit? Amerikaner och européer kan komma hit när som helst. De kan komma hit när de vill, men det gör de inte.

– De tror väl att vi är livsfarliga och bor i tält med våra kameler allihop, säger han och skrattar.

När jag medger att det finns en risk att folk där hemma mest sett brinnande flaggor och ambassader på tv den senaste veckan, så säger han bara:

– Det är så dumt. Varför är det så?

Annons

Rekommenderade artiklar

I väntan på nästa intifada

Det palestinska politiska ledarskapet kämpar med att övervinna den humanitära kris och interna splittring som följt på Israels och omvärldens bojkott av den Hamas-ledda regeringen. Under tiden lever upproret i palestinska byar. För dem vars framtid hotas av Israels murbygge finns inget alternativ till motstånd.

Fria.Nu

Europas "nya Berlinmur" löser inte problemen

2006 kan mycket väl bli ihågkommet som året då byggande av Fort Europa nådde sin kulmen - symboliserat av EU:s gemensama båt- och flygpatruller längs Afrikas kust på jakt efter 'illegala migranter'. Men det kan också bli ihågkommet som det år då det utsiktslösa i försöken att stoppa invandring med hjälp av taggtråd och patrullbåtar framstod alltmer tydligt.

Fria.Nu

© 2014 Stockholms Fria