Kvinnor i konflikter är inte alltid offer | Stockholms Fria

Debatt


Fria Tidningar
Fria.Nu

Kvinnor i konflikter är inte alltid offer

I och med Marockos ockupation av Västsahara har befolkningen splittrats: en del av den lever kvar i de ockuperade områdena, en annan i flyktingläger i den algeriska öknen. Kvinnorna i lägren är ett exempel på att kvinnor inte uteslutande ska betraktas som offer i konflikter, menar Aleksander Gabelic och Sonja Gardefjord.

Diskussionen om de danska Muhammed-bilderna har bara ytligt berört levnadsförhållandena i arabvärlden. Det är olyckligt. Enligt FN:s skriftserie Arab Human Development Report har arabvärlden inte integrerats i den globala ekonomin på samma sätt som Asien och Latinamerika. Läs- och skrivkunnigheten är låg, arbetslösheten hög och lönerna låga. Generellt konstateras att länderna i regionen har ett demokratiskt underskott och att mänskliga rättigheter inte respekteras i tillräcklig utsträckning. Särskilt hårt drabbade är kvinnorna.

För saharierna, det folk som tillhör Afrikas sista koloni, ser bilden annorlunda ut. Sedan 30 år kämpar de för att Västsahara, som ockuperas av Marocko, ska bli fritt.
I fyra västsahariska flyktingläger som byggts upp i Algeriet är kvinnornas roll för samhällsutvecklingen avgörande. Av de 165 000 flyktingar som bor i lägren utgörs större delen av kvinnor och barn. De fyra lägren är indelade i mindre byar med tydlig ansvarsfördelning för sociala frågor som utbildning och sjukvård. Läs- och skrivkunnigheten uppgår till 90 procent.
Många kvinnor vidareutbildar sig utomlands och återvänder till lägren som läkare, tandläkare eller jurister. Andra utbildar sig till lärare eller går kurser i hälsovård, hantverk eller administrativt arbete.
Bland byarnas borgmästare finns många kvinnor. I exilregeringen finns två kvinnliga ministrar och 24 procent av parlamentsledamöterna är kvinnor. De sahariska kvinnorna kan själva välja make. De har samma rätt som män att avsluta ett
äktenskap eller ingå ett nytt. Våldsbrott mot kvinnor är ovanliga i lägren.

FN:s resolution 1325 talar om kvinnors viktiga roll i krig och fred. Kvinnorna i de västsahariska flyktinglägren är ett exempel på att kvinnor inte uteslutande ska betraktas som offer. Istället måste kvinnors kompetens världen över tas tillvara och värdesättas och kvinnor måste ges plats på alla nivåer för att delta i samhällsbyggandet, såväl i krig som i fred.
Västsahara har officiellt erkänts av omkring 80 länder - men inte av Sverige. Under trettio år av marockansk ockupation har storpolitiskt rävspel och handelsintressen - främst fisket - hindrat en lösning på frågan. FN bör skärpa tonläget gentemot Marocko och kräva att den utlovade och förhalade folkomröst- ningen om självständighet för saharierna blir verklighet. Ett förslag som innebär att Västsahara under en femårsperiod blir en autonom del av Marocko, varefter frågan om självständighet avgörs genom folkomröstning, har accepterats av exilregeringen. Det borde kunna tjäna som grund för en konstruktiv dialog.

Inte minst Muhammed-konflikten vittnar om behovet av ett större engagemang för utveckling i arabvärlden. Om och när Västsahara blir fritt eller delvis självständigt måste omvärlden kräva en fortsatt framskjuten position för de kvinnor som under 30 år utvecklat en stark samhällsställning. Då skulle landet i än högre grad kunna tjäna som en förebild för hur kvinnors ställning borde vara i flera länder i arabvärlden.

Aleksander Gabelic, ordförande i Svenska FN-förbundet
Sonja Gardefjord, Stockholms FN-förening

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Respektera trafiksepareringen i Husby

TRAFIKPOLITIK En majoritet av landets rektorer är bekymrade över elevernas säkerhet. Problemet är att barnen måste passera livligt trafikerade bilgator på vägen till skolan. Föräldrarna är också bekymrade och de som så hava möhlighet sätter sina telningar i bilen och skjutsar dem till skolan, vilket förvärrar problemet eftersom ungarna måste kryssa mellan horder av dubbelparkerade bilar utanför skolorna.

Debatt
:

Förbjud pälsindustrin!

DJURRÄTT Djurrättsalliansens bilder från minkfarmar i Sverige, som visas i Rapport, talar sitt tydliga språk. Det är uppenbart att minkar mår dåligt instängda i burar. Ett liv i bur ger dem inte alls möjlighet att få utlopp för sina naturliga instinkter. De som förespråkar uppfödning av minkar för päls hävdar att djuren mår bra i de små burarna. De säger att minkarna inte behöver få utlopp för sin jaktinstinkt och sitt enorma rörelsebehov eftersom de får sin mat utan att behöva jaga. I så fall borde ju samma resonemang gälla även hundar och katter som serveras mat. Men hundar och katter skulle vi aldrig komma på att stänga in i små burar dygnet runt. Bland annat just för att de behöver få utlopp för sitt behov av rörelse samt behöver få använda sin hjärna i lek och träning. Vari ligger skillnaden? Självklart gäller detta även minkar, inte bara katter och hundar. Inget djur mår bra då det berövas sin rörelsefrihet!

Debatt
:

Moderaterna står för en aktiv arbetsmarknadspolitik

Socialdemokratiska politiker i kommuner runt Göteborg anklagar oss moderater för att inte satsa på feriearbeten för ungdomar. Bakgrunden är att regeringen har valt att ta bort specialdestinerade bidrag till kommunerna och i stället ge dessa pengar som generella. Vi tycker att detta ger kommunerna en större möjlighet att använda pengarna där de gör bäst nytta. Detta i stället för att 290 kommuner ska tvingas göra på samma sätt oavsett om det är en bra lösning för den enskilda kommunen eller ej.

Fria.Nu
Debatt
:

'Vad ska ni ha vår röst till?'

Den demokratiska rättsstaten är ett alltjämt förhärskande ideal, åtminstone på en retorisk nivå. Här samlas idéer som att alla människor är lika mycket värda; därför ska alla ha lika rösträtt, och att alla människor ska behandlas lika inför domstol, och av våra myndigheter i övrigt. Dennis Töllborg och Ingrid Segerstedt-Wiberg ställer inför valet frågan om vårt upplysta och demokratiska samhälle verkligen lever upp till de värden som förespråkas.

Fria.Nu

© 2021 Stockholms Fria