Fördjupning


Andreas Hedfors
  • Den kända kvinnliga självmordsbombaren Hanadi Jaradat var Husam Jaradats kusin.
Fria.Nu

Samtal med en terrorist

Husam Jaradat skjuter till järndörren och reglar den från insidan. Ahsan - bättre så - säger han och sneglar på mig med ett snett leende. Det är det sista av våra tre möten under några dagar i början av maj, och när jag tar steget in i trapphuset får jag som vanligt känslan av att överlämna mig i någon annans våld.

I vanliga fall tycker jag om den tillit sådant uttrycker, men nu kan jag inte låta bli att rysa. Dagen innan har jag grälat med min tolk som avböjt uppdraget på grund av den attentatsrisk som dag och natt hänger över dessa efterlysta män och alla i deras närhet. Om de israeliska kommandosoldaterna skulle komma just nu skulle varken den lilla regeln på dörren eller mitt svenska pass göra stor skillnad.

Jaradat hänger av sig sitt automatgevär och sjunker, som vanligt till synes kolugn men med sömnbristens fåror under ögonen, ned i en av de enorma fåtöljerna. En vecka tidigare mötte jag några av Palestinska Islamiska Jihads medlemmar på högskolan i Jenin på norra ockuperade Västbanken och bad om en intervju med någon ledare. Efter en halvtimmes fika bad de mig följa med i en bil och så körde vi in i flyktinglägrets smala gränder till ett annat av dessa vardagsrum där det ständigt serveras starkt kaffe och sött te. Svårare än så var det inte att träffa mannen som i motståndsfästet Jenin leder de militära operationer för terror- och befrielsegruppen Palestinska Islamiska Jihad, PIJ, ett nätverk vars 35 självmordsattentat sedan 1994 dödat 155 personer.

43-årige Husam Jaradat tillträdde i februari 2005, samtidigt med vapenvilan mellan palestinska väpnade grupper och den israeliska ockupationsmakten. Det var en tid då båda folken var trötta på intifadan, Arafat avlidit och nye moderate presidenten Mahmud Abbas bjöd Israel åter till förhandlingsbordet. Men sedan dess har PIJ utfört sju av totalt nio självmordsattentat mot israeler. Terrorn legitimerar i mångas ögon Israels folkrättsvidriga mur och de bosättningsblock, vattenresurser och annat den tar från palestinierna.

Så varför? Varför skickade den till synes fridsamma gestalten i fåtöljen mittemot två veckor innan vi träffas iväg 20-årige Samer Hamadi till att dö och döda? Jaradat svarar på (nästan) alla mina frågor och gör anspråk på att vara helt rationell. Trots islamismen i hans organisation verkar han själv sekulär och har ett förflutet som vänsteraktivist. Han säger att det palestinska motståndet mot det israeliska militärstyret över dem gradvis radikaliserats som svar på att Israel under två, tre generationer systematiskt stulit deras land och fördrivit dem från sina hem.

Själv har han suttit 14 år i ockupationens fängelser för uteslutande ickevåldslig politisk aktivism, säger han. Jaradat är djupt besviken på omvärldens passivitet under alla år och accepterar därför den försämrade bild av den palestinska saken som hans terror orsakar.

Kan man då lita på Jaradat? Den internationellt framstående terrorismexperten Magnus Ranstorp menar att han försöker lura oss - PIJ är 'enbart en terrorgrupp' och styrs från Iran. Jaradat nekar men påstår i intervjun att många länder i närheten påverkat dem att inte förklara sig demokratiska.

Vad gäller tiotusenkronorsfrågan om att erkänna Israel sa PIJ:s högste ledare Ramadan Shallah i Damaskus redan år 2001 till CNN det Jaradat upprepar nu - att PIJ skulle acceptera en tvåstatslösning som goda grannar med Israel om Israel bara drog sig tillbaka till de internationellt erkända gränserna från 1967. Allt detta spelar förmodligen föga roll eftersom Israel just nu håller på att annektera omkring tio procent av Västbanken och tills vidare behålla kontrollen över ytterligare stora delar. I en sådan här konflikt beror kanske trovärdighet mer på vad man gör än vad man säger.

Mer relevant är kanske den fråga man kanske bara kan besvara om man tillbringar tid med gruppen - i vilken grad är deras terrorstrategi rationell ens för dem själva (som Jaradat upprepar att den är), och i vilken grad är den snarare ett uttryck för hämndbegär eller desperation?

Här följer en del av mitt och Jaradats samtal. Han har inlett med att kritisera Europas delaktighet i den ekonomiska bojkotten av den palestinska myndigheten men samtidigt har han tagit avstånd från vårens sporadiska kidnappningar av västerlänningar. Jag frågar vad PIJ egentligen gör i Jenindistriktet.

- Vi ansvarar för militära grupper på norra Västbanken, nattvakter som håller uppsikt över den israeliska armén IDF:s rörelser och ett kontaktnät av observatörer ute i byarna.

- Likt alla befrielserörelser i världen är våra operationer svar på ockupationens brott. Vi har också operationer inne i Israel. Särskilt sker de när Israel har högsta beredskap, för att visa att vi kan nå dem också då. För att visa det israeliska folket att deras säkerhetsåtgärder inte kan skydda dem och inte är lösningen.

- Vi ber Israel genom Egypten, media eller den palestinska myndigheten att ta bort kampen från civila. Vi har en hudna (vapenvila) underskriven, det var väldigt svårt att skriva under den, men vi gjorde det för att det var bra för palestinierna. Men inom några dagar skedde israeliska brott i Nablus. De dödade en civil palestinier. Och detta ingick i en lång kedja av dödande av palestinska civila, som pågick oberoende av vapenvilan.*

Men är det inte skillnad på oavsiktligt dödande av civila under militära operationer och ert avsiktliga dödande av civila?

- Du får se på fakta. Kampen pågår. Vi slåss. De, liksom vi, dödar civila. Sen kommer vi överens om vapenvila. Men de fortsätter som förut.

- När de försökte fånga mig här i lägret den 5 november 2005 dödade de istället Mohammed el-Khatib, en 12 år gammal pojke. Han var ute och lekte med ett plastvapen för det var den muslimska högtiden Eid al-Fisr. Det är ett känt fall för att hans föräldrar beslöt att donera pojkens organ och räddade livet på flera israeler.

- Därför hatar jag orättvisan. Inte judar. Dem ser jag varje dag och det skulle inte leda någon vart att döda dem. Vi har israeliska gäster ofta i lägret, till exempel skådespelare på Frihetsteatern. De är välkomna, de ser våra liv här, jag älskar dem som människor.

- Jag pratar flytande hebreiska och chattar ofta på internet med israeler.

- Jag vill säga att våld inte är i vår natur, utan har injicerats i oss av ockupationen.

Menar du att IDF borde vara mer försiktiga med att inte träffa civila?

- Det kan väl hända en gång att man träffar en civil av misstag. Men de gör det nästan varje dag. I dag blev en kvinna dödad och två barn skadade i Tulkarem**, i går ett barn dödat. Varje vecka är det en handfull eller ett par som dör. Av misstag.

- Känner du till historien om Hanadi Jaradat? Hon var min kusin. Den 4 oktober 2003 utlöste hon en sprängladdning på restaurang Maxim i Haifa i Israel. Hon var 29 år gammal advokat när hennes bror dödades för att han satt bredvid en efterlyst man.***

Jag förstår att du av detta drar slutsatsen att självmordsbomber är moraliskt godtagbart.

- Nej. Det är inte principiellt godtagbart, utan en tillfällig taktik. Vi använder det som svar på särskilt stora israeliska övergrepp. Men om du tror att vi vill döda principiellt kunde vi göra det när som helst.

Ni kunde döda fler om ni ville?

- Vi skulle kunna göra fyra operationer om dagen inne i Israel. Vi gör det vi gör nu bara för att visa att säkerhetsåtgärderna inte kan skydda dem.

- Tiotals kommer till oss och vill bli martyrer. Vi säger nej. Varför tror du de kommer? De gör det inte för att ta sig ur en personlig situation. De är av medel- eller överklass, välutbildade, fritt tänkande människor. Vi utövar ingen press utan det är helt frivilligt. Vanligtvis går det 4-5 månader av förfrågningar från dem innan vi säger ja.

- Ta min kusin till exempel. Det gick fem månader från det att hennes bror kallblodigt dödades till att hon utförde sin operation på restaurang Maxim. Det blev en revolutionär förändring i Hanadis liv. På en timme gick hon från framgångsrik advokat till främmande för folk runt omkring. Hon hade aldrig varit särskilt religiös men började fasta.

Visste du att hon skulle spränga sig?

- Hon sa aldrig något till mig men man kunde se på henne att något skulle hända.

- Självmordsbombare är oberoende av grupperna. De kommer till oss och ber om hjälp att angripa, det är allt.

Hur många skulle du kunna säga ja till just nu?

- Jag skulle kunna hitta 300, och jag skulle kunna hitta fler.

- Jag vill betona att när beslutet fattas har det inget att göra med religion. Den som fattar beslutet blir mer religiös, inom sex månader förvandlas han eller hon från en aktiv ung människa, med aktivt socialt liv, som kanske varit ute och dansat, flickor som gått utan slöja. De förändras mycket.

- Personen kommer från en normal livsstil. Men har beslutat sig för operationen. När man står inför ett stort problem erfar man ofta en religiös rörelse. Då guidar vi personen.

- Vänstergerillan PFLP och Fatehs al-Aqsa är som du vet inte religiösa rörelser men de har ändå utfört många operationer.

Vad går guidningen ut på?

- Det är inte riktigt guidning. Vi kollar att personen inte har sociala eller andra problem. Sen råder vi honom att be.

Det låter mer religiöst än politiskt?

- Nej. Det viktiga för mig som militär ledare är operationens politiska syfte. Vi använder personen för att överföra ett politiskt budskap. Varje person bestämmer över sitt eget liv. Om en kristen kom till mig, tror du att jag skulle säga nej? Inte. Jag bryr mig bara om det politiska budskapet. I väst byter ni ut det politiska syftet med våra operationer mot ett religiöst.

Jag har läst en artikel där en muslimsk biståndsarbetare intervjuat hundratals gripna självmordsbombarkandidater, deras 'tränare' och deras familjemedlemmar. Han skriver att många talar om att självmordsbombning betydde fribiljett till himlen, möjlighet att rädda vänner och familj från rannsakning mellan himmel och helvete och så att de skulle få tillgång till 72 oskulder i himlen.

- Det där är löften, ja, som lämnas i vår religion. Men inte bara för självmordsbombare utan för alla som uppoffrar sig för sina nära och kära, för dem som studerar, arbetar hedersamt, inte stjäl eller dödar eller ljuger, glädjer sina medmänniskor. De kan få allt detta. Du kan leva ett vanligt liv, dö och bli martyr.

Vi har talat om israeliska brott mot palestinska civila vilket jag förstår för dig relativiserar brott mot israeliska civila. Men vad säger du om argumentet att palestinskt våld gör det lättare för Israel att hävda att det inte finns någon samtalspartner och sedan dra sina egna, utvidgade gränser? Det vill säga att terror är strategiskt kontraproduktivt?

- Självmordsbomber är ett nytt vapen för palestinierna. Det har använts efter 1994. Från 1967 levde vi ett enkelt liv, utan egentligt motstånd mot ockupationen. I princip ingen israel dödades i någon palestinsk stad.

- Samtidigt dödades palestinier, många fängslades, bosättningar utvecklades, rörelsehinder sattes upp. Mellan 1967 och 1987 var alla palestinska fångar politiska, de hade agerat utan vapen. De hade haft förbjudna böcker, målat graffiti och så vidare. De flesta var vänsteraktivister som inte trodde på våld, och de samarbetade med den israeliska vänstern.

- Våldet är ett resultat av lång tids ockupation. I den första intifadan använde vi bara stenar. På grund av denna ökande frustration tar palestinierna till allt tyngre vapen.

Så ni vill att israelerna ska välja en annan regering som prioriterar fred?

- Jag säger det för tionde gången: bomberna är bara ett meddelande till israelerna att de inte har några val annat än att bägge nationerna får fred och säkerhet. Det är omöjligt att bara en sida lever i död och förstörelse och den andra fredligt. Båda beror av varandra. Trots att vi helt klart förstår att det är vi som lider mest måste vi ge dem det meddelandet.

Men tänk om inte folk i Israel förstår det, utan bara blir mer rädda av ert våld och röstar för mer eget våld?

- Sedan lång tid när vi inte gjort något, när allt varit lugnt, har folket i Israel röstat på aggressiva regeringar. Våldet från Israel är konstant, oavsett vad vi gör.

- Under invasionen av Libanon bildades en grupp i Israel av fyra kvinnor. De kallade sig Fyra mödrar och var en liten grupp vars söner dödats i kriget. Men de fick med sig andra som inte ville att deras söner skulle dödas. Det blev en stor grupp i Israel som tillsammans med palestinska motattacker fick ut Israel från Libanon.

Så det var palestinskt våld i kombination med israeliska påtryckningsgrupper som stoppade ockupationen av Libanon?

- Sådana grupper kan uppstå. Vi får inte vara beroende av dem.

Men riskerar ni också att i viss mån spela krigsinriktade politiker i Israel i händerna?

- Vi vet att vi kan vara nyttiga för deras regering, men vi har inget val. Vi litar till tiden, inte styrka. Om vi ger upp halvvägs förlorar vi för alltid.

- Jag tror att Israel vill att vi ska lämna landet för evigt. De talar ofta om demografi, tanken på många palestinier skrämmer dem.

Hur ställer ni er till en lösning där det är två olika stater i historiska Palestina?

- PIJ och många av dess ledare (i utlandet) har accepterat en sådan lösning. Men jag vill inte släppa till ett erkännande av Israel utan att få något i gengäld. Världen vill att vi ska erkänna Israel, men samtidigt har inte Israel erkänt några egna slutgiltiga gränser. Det är det enda landet i världen som inte har fasta gränser.

Vad säger du om 1967 års gränser?

- Jag säger dig - ja.

Säger du det till hela världen? Om flyktingarna får något slags erkännande av sina rättigheter och erbjuds kompensation?

- Det går inte att förutsäga hur ett sådant avtal skulle se ut. Det är inte bara några få, vet du, utan fyra miljoner flyktingar. Då kommer vi in på frågan om hur den demokratiska staten Israel skulle se ut.

Skulle er stat ha demokrati för alla, även judar?

- Såklart. Som princip är demokratin till för alla. Vår sammansättning med interna val och till och med kristna medlemmar visar att vi är demokratiska. Men ärligt talat - om jag skulle förklara att den framtida staten skulle vara demokratisk, så skulle det skrämma bort många av folket och många av länderna runtomkring.

Hur mycket svårare har det blivit att utföra attentat inne i Israel efter att muren byggts?

- Vi har förlorat 70 procent av våra möjligheter att ta oss in i Israel. Men vi har alternativ. När de stänger muren totalt har vi nya sätt att nå dem och de kommer att visa sig när tiden är inne.

Vilken skillnad är det på er och al-Qaeda?

- PIJ har begränsningar, al-Qaeda har inga begränsningar. PIJ dödar ingen för deras åsikter, tankar eller religion. al-Qaeda kan döda för identitet, judar, kristna, för nationalitet, för åsikter.

Diskuterar ni sådant här med al-Qaeda?

- Med dem? Vi har ingen relation alls. Vi misstycker till att de skulle etablera sig här. Det vore illa för Palestina. Israel skulle tjäna på att al-Qaeda kom till Palestina nu.

Varför?

- Alla vet varför. Al-Qaeda är hela världens fiende nummer ett. Jag menar hela världen. Islamiska världen och västvärlden. Om de kommer hit stärker det Israels bild av att palestinierna är terrorister. Vi gör vårt bästa för att förhindra att de kommer hit.

Hur bär ni er åt då?

- Först berättar vi för folk vilken allvarlig fara al-Qaeda utgör. Vi är illa berörda av deras radikala tolkning av islam. Så vi motarbetar dem även av religiösa orsaker. Vi gör det inte med vapen utan med ord. Vi har media, radio här i lägret och tidningar och vi vet väl hur vi ska bära oss åt.

Hur går det med detta arbete?

- Om al-Qaeda kommer så är det för att de har ett tomrum att fylla. Vår första utmaning är att själva fylla det. Vi försöker utbilda folk så att de inte blir religiösa radikala som vill döda alla icketroende.

Hur många är al-Qaeda i Palestina i dag?

- De är några tiotal på Gazaremsan. På Västbanken i princip inte alls. Om de är här är det som en idé, utan någon kraft på gatan. Vi har en överenskommelse med alla de andra väpnade grupperna att säga nej till al-Qaeda. Alla här är emot deras bomber i Spanien.

Varför det? Som jag förstått det kan al-Qaedas bombutpressning mot Spanien - anfall inte Irak, annars terroriserar vi er - liknas vid era bomber i Israel? Och dessutom kan man ju hävda att al-Qaeda lyckades i fallet Spanien?

- Nej, nej. Det går inte att jämföra. Spanien har länge stött palestinierna.

- Men skillnaden är också att Israel håller på att tvinga ut oss från vårt hemland, det sker inte med Irak. Ockupationen i Irak kommer att ta slut, men här vill de ta hela landet ifrån oss. En klar skillnad.

- Vi vet hur starka Israel är. Vi vet att vi inte kan vinna över dem. Vi kämpar bara för vår existens. Vi har ingenting kvar att vara rädda för.

Bandspelaren har lagt av, den inlånade tolken har gått hem. Och regeln på järndörren nere i trappan har fått sitta kvar ännu några timmar.

- Om det du säger stämmer, säger jag lite trött, har ni ett mediaproblem.

- Ja, säger Husam Jaradat. Men det är lika mycket ert problem.

Fakta: 

* Vapenvilan inleddes 8 februari 2005. Hamas och Islamiska Jihad skrev inte på men lovade att hålla sig lugna. Israeliska räder fortsatte och mellan den 9 och 25 februari dödade IDF sex unga palestinier, varav åtminstone tre inte var inblandade i några våldsamheter. Den 25 februari utlöser Islamiska Jihad en självmordsbomb i Tel Aviv som dödar fem och skadar ett femtiotal israeler, 'för att Israel inte hållit vapenvilan' säger gruppens talesman från Damaskus i Syrien.
** Enligt israeliska dagstidningen Ha"aretz sköt den 2 maj civilklädda elitsoldater av misstag ihjäl en 44-årig kvinna och skadade en dotter sedan de omringat ett hus (för att arrestera en medlem av Islamiska Jihad, min anm.).
*** Hanadi Jaradat porträtterades i en omstridd och vandaliserad utställning på Historiska museet i Stockholm i januari 2004.

Fotnot: Mellan 29 september 2000 och 15 maj i år har cirka 3 493 palestinier och 1 005 israeler dödats, över hälften av varje nationalitet civila, enligt israeliska människorättscentret B"Tselem.

Annons

Rekommenderade artiklar

Kretslopp i fokus för ny begravningsteknik

På en liten ö utanför Orust huserar en kvinna vars namn inger hopp för en mångtusenårig tradition i Indien, men som är okänd på Järntorget. Inom en livstid kan sex miljarder människor behöva hennes tjänster. Om hon orkar hela vägen fram. Susanne Wiigh-Mäsak är trädgårdsmästare, trebarnsmor och kanske pennan i Guds kompostskiss.

Fria.Nu

Den ojämställda mediebranschen

Media

Medier är ofta bra på att ropa högt om ojämställda styrelser och mans­dominans i samhället. Men lever de som de lär? Fria Tidningars granskning visar på mansdominerade styrelser, fler män än kvinnor som chefredaktörer – och betydligt fler manliga intervjupersoner.

Göteborgs Fria

© 2014 Stockholms Fria