Burma behöver hjälpinsatser | Stockholms Fria

Debatt


Catharina Ullström och Henrich Harder S-studenters Burmautsk
Stockholms Fria

Burma behöver hjälpinsatser

Flera veckor har redan gått sedan cyklonen Nargis slog till i Burma. Landet har sedan dess befunnit sig i ett konstant tillstånd av katastrof, ett tillstånd som hela tiden förvärras på grund av det katastrofala sätt som militärjuntan i landet hanterar situationen. Istället för att mobilisera sin enorma armé för att hjälpa folket, istället för att släppa in internationella hjälpinsatser, har juntan valt att försöka rida ut katastrofen. Vi måste komma ihåg att vi talar om ett Burma som räknas som ett av världens minst utvecklade länder, det mest korrupta landet och ett av de länder där redan innan katastrofen hiv, malaria och tbc sprids mest och snabbast. Vi måste minnas att vi talar om ett land, om ett folk, som har sämsta tänkbara förutsättningar att klara av en sådan här katastrof. Vi måste minnas att landet styrs av en regim som gång på gång, inte minst under demonstrationerna förra hösten, visat att folkets bästa inte ligger i deras intresse.

Över hundratusen människor har redan dött, miljoner är i behov av akut hjälp och tiotusentals döda kroppar ligger på mark och i vattendrag. Sjukdomarna börjar redan spridas. Fler och fler avlider. Hjälpen står vid gränsen och knackar på, men diktatorn i Burma svarar inte ens i telefon och öppnar än mindre dörren. Att i det här läget rida ut katastrofen innebär i praktiken att låta miljoner dö. Miljoner vars enda brott är att de fötts i ett land med en regering som saknar all respekt för människoliv. Att neka burmeserna rätt till basal vård på det sätt som den burmesiska juntan nu gör är ett grovt brott och om vi accepterar deras sätt att hantera, eller inte hantera, katastrofen blir vi medskyldiga.

Burmeserna inne i Burma och den demokratiska oppositionen i exil har gång på gång vädjat till det internationella samfundet om hjälp. EU, ASEAN, USA och FN har vädjat till den burmesiska juntan om att få komma med den efterfrågade hjälpen. Några få asiatiska representanter har förvisso släppts in, men det gör liten skillnad. När miljoner människor behöver akut vård är en handfull hjälparbetare som bara får tillgång till ”valda”, det vill säga inte särskilt hårt drabbade, delar av landet ingenting. Diplomati tar förvisso tid, men i det här läget finns inte tid att vänta. Liv och död väntar inte på diplomati. Det internationella samfundet har ett ansvar även där diplomatin tar slut. Det finns, enligt FN-resolutionen ”Ansvar att skydda” (resolution 1674, antagen av FN:s säkerhetsråd) och i och med vårt moraliska, medmänskliga ansvar, tillfällen då det internationella samfundet måste gå över och förbi suveränitetsprincipen och det här är ett sådant tillfälle.

Att stå bredvid och se på när människor dör i massor på grund av en regims direkta handlingar är inte försvarbart. Om vi väntar längre kommer det att vara för sent. Humanitär hjälp måste skickas in i Burma genast, med eller utan regimens godkännande.

Sedan cykonen Nargis slog till i Burma har Catharina Ullström och Henrich Harder befunnit sig längs den thaiburmesiska gränsen. De har träffat oppositionen såväl som flyktingar och betecknar stämningen som hopplös.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Stockholms Fria