Asylrättsaktivister attackerades av högerextremister | Stockholms Fria

Fördjupning


Jorge Aliaga Aravena
  • Nazister gör sig redo att attackera pendeltåget samtidigt som det rullar in på Norrvikens station.
Fria.Nu

Asylrättsaktivister attackerades av högerextremister

Polisens uppgift är att skydda och hjälpa brottsoffer. Är det tänkt. Polisens uppgift är att gripa dem som medvetet vill skada andra. Är det också tänkt. Men det som är tänkt slutade att gälla lördagen den 20 maj, då brottsoffer omvandlades till förövare på grund av brister i polisens interna kommunikation.
Nätverket Ingen människa är illegal (IMÄI) anordnade då en demonstration utanför flyktingförvaret i Märsta, där man protesterade mot att staten fängslar flyktingar trots att det inte är ett brott att söka asyl. Under marschen till förvaret samt under tågresan tillbaka mot T-centralen angreps demonstranterna av högerextremister. Vid station Norrviken attackerades IMÄI-aktivisternas vagn med stenar, flaskor och pepparsprej. Trots att de inte svarade på högerextremisternas överfall och agerade i nödvärn, greps flera av dem av polisen några stationer senare, misstänkta för förberedelse till misshandel.

Det var IMÄI-aktivister från Uppsala och Stockholm som för två veckor sedan bestämde att en fredlig demonstration skulle anordnas. Med banderoller, plakat och sambatrummor ville man protestera mot att den svenska staten håller flyktingar i fångenskap under den tid de väntar på antingen asyl eller avvisning.

Vid tvåtiden samlades ett femtiotal aktivister vid Märsta pendeltågstation för att i församlad trupp gå mot flyktingförvaringen några kilometer därifrån. När de hade kommit en bit attackerades de med stenar av ett 15-tal högerextremister. En polisbil som hade följt demonstranterna från stationen ställde sig då mellan högeranhängarna och aktivisterna. Några minuter senare upprepades attacken som även denna gång hindrades från att övergå i misshandel på grund av polisernas närvaro.

Jenny Lind, aktiv inom IMÄI Stockholm, berättar att det rådde stort kaos eftersom demonstranterna inte alls var förberedda på attackerna.

- Vi har gjort sådana här fredliga demonstrationer tidigare och det har aldrig varit några problem, vi har ju aldrig varit mål för aggression. Ingen av oss hade hört om några nynazister och var därför inte oroliga. Men varför skulle vi vara det? Vårt syfte har aldrig varit att söka konfrontation. Vi har ju ingenting att vinna på att agera våldsamt, säger hon.

Demonstrationen fortsatte och utfördes senare som planerat utanför Märstaförvaret.

- Under tiden hölls en öppen kommunikation med polisen på plats, med de nekade oss eskort på pendeltåget tillbaka in mot T-centralen. De sa att anledningen var att vi från början inte hade ansökt om tillstånd för protesten och därför inte kunde räkna med polisens hjälp. Det fanns ju en klar hotbild mot oss, vi hade blivit överfallna två gånger redan och var rädda för att det kunde ske igen. Jag tycker att resonemanget från polisens sida är väldigt märkligt, menar hon.

Efter protesten tog ett trettiotal demonstranter pendeltåget mot Stockholm, med förhoppningen att de inte skulle attackeras mer under dagen. Men vid station Norrviken gick denna förhoppning om intet. Ett trettiotal högerextremister som stod och väntade på perrongen gick till fullt anfall mot den vagn IMÄI-aktivisterna satt i. Jenny Lind redogör för händelserna.

- Det var en oerhörd brutalitet som vi utsattes för. De nazister som anföll oss var äldre och mer rutinerade än de som hade hoppat på oss tidigare. De kastade stenar mot nästan varenda ruta och vi fick alla slänga oss på golvet eftersom glas yrde över hela vagnen. En av nazisterna gick systematiskt från dörr till dörr och sprutade in någon form av pepparsprej i vagnen. Som tur är var det folk som hade sinnesnärvaro nog att ta de grejer vi hade med oss och använda dem som skydd, för vi var ju obeväpnade. Det enda vi hade med oss var plakat och banderollpinnar, och med dessa höll de för dörrarna och hindrade nazisterna från att komma på tåget. Det var rent av mirakulöst att ingen blev allvarligt skadad. Många fick glassplitter på sig, men det var bara en person som fick en sten på sig och som också skar sig på glas. Själva vagnen såg ju helt demolerad ut.

Jenny Lind förklarar att tåget stod kvar vid stationen i cirka en minut innan den till IMÄI-aktivisternas lättnad åkte vidare. När det sedan stannade två stationer senare möttes de skärrade demonstranterna av ett flertal poliser. Paradoxalt nog var det demonstranterna som fick stå till svars för den aggression som de hade blivit utsatta för.

- I Helenelund tog poliserna då ut alla som de ansåg inte hade haft med demonstrationen att göra. Det märkliga var att de inte tog några uppgifter från folk utan bara satte dem på ersättningsbussar och körde iväg. Fem eller sex av våra sattes på ett led på perrongen och resten fick inte gå ut. Sen hände ingenting på mer än en timme, klargör hon.

Demonstranterna fick sedan inte veta någonting över huvud taget. Inga visitationer eller förhör gjordes.

- Vi försökte fråga varför vi blev kvarhållna eftersom det var vi som hade blivit attackerade och var brottsoffer, men då förklarade poliserna att de inte hade hela bilden klar för sig. Vi bad dem då kolla var allt glas låg. Eftersom det låg på insidan av vagnen var det ju uppenbart varifrån attacken hade kommit. Det märkligaste var ändå att de sa att vi inte var misstänkta men att det fanns folk i 'våra kretsar' som var beredda att ge sig på nazisterna och polisen. Jag frågade då vilka 'våra kretsar' var. En polis svarade då att det var de som var tvärtom mot nazisterna. Det är verkligen ett absurt resonemang. Är man emot nazister är man tydligen också del av kretsar som är beredda att ge sig på poliser i samma veva, säger hon.

När resten av demonstranterna i rent Hollywoodmanér sedan togs ut - med insatspoliser som hårt höll i varje arm - gjordes en noggrann visitation, de blev filmade samtidigt som deras personuppgifter lästes upp. Enligt Jenny Lind försökte polisen också gång på gång få aktivisterna att erkänna samröre med nätverket Antifascistisk aktion (Afa).

- De frågade hela tiden konstiga grejer som 'vi ses väl i morgon då?' En Afa-demonstration skulle nämligen hållas dagen efter, vilken vi inte hade någonting med att göra. Hela situationen var oerhört kränkande. Vi behandlades som kriminella när det var vi som blev attackerade. Man förväntar sig att få omplåstring och krisstöd om man är ett brottsoffer, men inte vid något tillfälle frågade poliserna om någon var skadad. Det kändes faktiskt som flera kränkningar på samma dag. Förutom att vi överfölls och ändå behandlades som brottslingar, så framställdes händelsen i vissa medier som att det var sammandrabbningar och slagsmål.

IMÄI-aktivisten Erik Pettersson understryker att det kändes oerhört förnedrande att polisen vägrade lyssna på demonstranternas version. Istället agerade de fullständigt nonchalant. Han menar att det hade varit mycket enkelt för polisen att bara ringa till Märstakollegorna för att få klarhet i händelserna.

- Det var helt uppenbart att vi inte hade gjort något. Och om de nu ansåg att det var vi som var förövarna, kunde de ha gjort det väldig enkelt för sig själva. Det var bara att ringa ett snabbt samtal till Märsta för att ta reda på om vi hade gjort någonting olagligt. Då hade de istället fått veta att vi från början ville ha polisernas beskydd. Jag hade tidigare pratat med en ansvarig polis i Märsta och förklarat att högerextremisterna förmodligen skulle attackera oss på pendeltåget. Om polisen i Sollentuna hade tagit reda på allt detta, hade de självklart fattat att vi inte förberedde misshandel, berättar han.

När IMÄI-aktivisterna friades sattes de på SL-bussar som släppte av dem några kilometer från stationen. Fyra hölls dock kvar på stationen och greps för förberedelse till misshandel. Detta eftersom de hade hållit i banderollpinnar som hjälp för att mota bort högerextremisterna.

- De riskerar fortfarande åtal för att de vågade ställa sig mellan nazisterna och alla oss andra. Jag kan inte förstå mig på polisens resonemang. Det var ju ett rent angrepp och vi försvarade oss. Om någon hoppar på mig på stan så tänker jag försvara mig så gott det går. Är det jag som ska straffas för det då? undrar Jenny Lind.

Lars Grönskog, informatör vid norrortspolisen, säger sig inte kunna svara på några frågor om händelsen eftersom, som han själv uttrycker det, 'inte är insatt i ärendet'. Istället har han hänvisat till Eva Poppelstam som är kriminalinspektör. Hon vägrar i sin tur att uttala sig eftersom fallet gått vidare till en åklagare.

- Jag var förundersökningsledare förut, men nu har fallet gått vidare till åklagare Robert Nätti. Det är bara han som kan bestämma över vad vi får och inte får berätta, säger hon.

Men allmänna frågor har väl polisen möjlighet att svara på?

- Nej, det vill jag inte svara på, för då går jag över honom så att säga. Försök att hålla dig till dem som driver själva undersökningen, svarar hon.

Eftersom åklagare Robert Nätti i sin tur inte varit anträffbar, har det inte gått att få några som helst uttalanden om ärendet. Att polisens informatör inte har information att ge och att kriminalinspektören inte vill tala är bekymmersamt. Fyra asylrättsaktivister är i dagsläget misstänkta för förberedelse till grov misshandel på grund av vad som förefaller vara en minst sagt bristande kommunikation i polisens led.

- Vi kommer att JO-anmäla polisen för deras sätt att agera och för att de inte ens försökte ta reda på mer om den hotbild som fanns mot oss. De hade verkligen kunnat förhindra allt om de bara hade velat, klargör Jenny Lind.

Fakta: 

Alla bilder är tagna av aktivister från IMÄI som vill vara anonyma av rädsla för fler högerextrema attacker.

Rekommenderade artiklar

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

Fria.Nu

© 2019 Stockholms Fria